Foto: Privat Hans Simonsson jagar 200 dagar per år och behöver sina vapen. Nu hoppas han på en lösning som blir dyr men ger honom möjlighet att jaga vidare.

Hans blev av med bössan efter polisens lagtolkning

För Hans Simonsson i Mönsterås har jakten varit, och är, en stor del av livet. Nu sätter polisens tolkning av reglerna för vapenhantering käppar i hjulet – och kostar honom en bössa.

Det är en uppgiven Hans Simonsson som berättar för Jakt & Jägare, samtidigt kan han inte låta bli att skratta åt eländet. Han är född 1953, 32 år innan jägarexamen infördes. Hittills har detta inte inneburit några problem, men i och med Polismyndighetens nya regeltolkning stoppas hans vapenköp.

Byta geväret

– Jag jagar 200 dagar per år, allt utom sjöfågel. Nyligen bestämde jag mig för att byta ut min Sako Hunter kal. 338 som jag köpte 1988. Det är svårt att få tag på ammunition, särskilt blyfri, säger Hans Simonsson.

Efter lite letande på nätet hittade han en passande Tikka T3 kal. 30 06 som såldes i en Jaktiabutik. Efter provskjutning gjordes en bytesaffär upp och Hans lämnade kvar sin Sako i butiken i väntan på licens – något som skulle visa sig vara ett stort misstag.

– Vapenhandläggaren hos polisen skickade ett brev och begärde komplettering angående vad mina vapen används till. Jag svarade att detta vapen skulle användas till älg, hjort och rådjur.

– Efter ett par dagar ringde handläggaren och sa att det blir avslag eftersom jag inte har jägarexamen och vapnet var inköpt efter 1984.

Tolkar regler

Orsaken är i korthet polisens ”Handbok för handläggning av vapenärenden” som började gälla den 8 april i år, vilket Jakt & Jägare rapporterade om här. Hans gjorde upp sin affär den 17 samma månad. I och med den nya handboken tolkas övergångsbestämmelserna från 1985, då jägarexamen infördes, på ett nytt sätt. Detta drabbar ett stort antal äldre jägare som inte har jägarexamen.

Men för Hans Simonssons del stannade det inte med en avslagen ansökan om vapentillstånd.

– Jag kontaktade säljaren på Jaktia och ville ha tillbaka min Sako med hänvisning till licensproblemen. ”Den har vi avregistrerat från dig, den står nu på oss, så gör vi alltid” blev svaret.

Hans ringde åter igen till polisens handläggare och förklarade händelseutvecklingen, och att han ville ha tillbaka sitt gevär.

Nytt ärende

– Hon svarade att det blir ett nytt ärende, men det är ingen mening då det kommer bli avslag på ansökan. Jag fick också veta att jag ju alltid kunde begära skadestånd från vapenhandlaren om det gjorts något fel.

Samtidigt öppnades en möjlighet:

– 1978 övertog jag farfars Husqvarna kal. 9,3×57. En vapensmed gjorde den obrukbar i förrgår och nu säger vapenhandläggaren att jag kan få vapentillstånd om jag skannar plomberingsintyget och skickar in.

För Hans Simonssons del rör det sig emellertid inte om en optimal lösning.

– Det innebär ju att jag blivit av med två vapen för att få köpa ett. Jag känner mig bestulen, hur kan man nekas ett vapen man jagat med i 36 år?

”Dikeskörning”

Inte heller Jens Gustafsson, riksviltvårdskonsulent på Jägarnas Riksförbund, är imponerad.

– Trots många år i branschen, då jag tagit del av åtskilliga konstigheter, tycker jag att det låter som den värsta dikeskörningen sedan Kungens kurva, säger han.