Foto: SVASVA kan ta emot prover från älghuvuden för att upptäcka fler CWD-fall i Sverige.

Foto: SVAHjärnstammen dras ut försiktigt, så provet kommer ut som en hel bit, cirka 5-7 centimeter lång.

Jägare kan se till att CWD-fall hittas

Jägarna har en avgörande roll för att avmagringssjukan CWD kan upptäckas och kartläggas hos hjortdjur i Sverige. Det konstaterar Gustav Averhed, biträdande statsveterinär på SVA, statens veterinärmedicinska anstalt, som gärna vill ha in prover från älgar och annat hjortvilt som kan ha drabbats av CWD.

Den 24 februari 2019 var en jägare ute nära Arjeplog och fick syn på en mager älgko som betedde sig underligt. Hon gick i cirklar, var oskygg och hade vinglig gång. Älgkon avlivades och skallen skickades till SVA för undersökning av CWD.
Snabbtest och bekräftande analys på SVA visade att detta var det första fallet av CWD som konstaterats i Sverige. CWD finns i olika former. Exakt vilken form detta fall rör sig om kan vi inte säga i dagsläget. Mycket tyder på att det rör sig om den atypiska varianten av CWD som eventuellt uppkommer spontant (utan känd orsak) hos äldre djur.

Variant av CWD som inte smittar
Erfarenheter från Norge tyder på att den atypiska variant av CWD som hittats hos äldre älgar inte smittar, eller har begränsad smittsamhet. Mer undersökningar behöver göras för att få mer klarhet i vilken variant det rör sig om i det svenska fallet.
CWD, även kallad avmagringssjuka hos hjortdjur, orsakas av prioner som är ett kroppseget, men felveckat protein. Prioner påverkar normala prionprotein att också felveckas och bli prioner. Dessa prioner kan kroppen inte bryta ner, utan de klumpar ihop sig och ansamlas i bland annat hjärnan, vilket med tiden leder till hjärnskador och slutligen alltid till döden för djuret. 

Klassisk CWD smittar
Den variant som man har känt till sedan 1960-talet, och som också kallas den klassiska varianten av CWD, är smittsam mellan djur.
Prionerna utsöndras vid denna variant i urin, saliv och avföring och kan på så sätt spridas till andra djur. Men det finns också en variant av CWD som kallas atypisk CWD, som eventuellt uppkommer spontant hos äldre djur.
Denna variant är beskriven hos fyra äldre älgar i Norge. Man vet än så länge inte om denna variant är smittsam eller inte, men erfarenheter från Norge tyder på att den verkar vara mindre smittsam än den klassiska varianten eller eventuellt inte smittsam alls.

Ren, älg och kronvilt i Norge
De djur som man har konstaterat CWD på i Norge är ren, älg och kronhjort. I Nordamerika där CWD varit känd sedan 1960-talet har den påvisats hos åsnehjort (Odocoileus hemionus,) vitsvanshjort (Odocoileus virginianus), nordamerikansk kronhjort (Cervus elaphus nelsoni) och nordamerikansk älg (Alces alces shirasi).
Även rådjur ingår i övervakningen i Europa då de kan tänkas vara mottagliga för sjukdomen, även om inget CWD-fall ännu hittats hos rådjur, och det inte är känt om rådjur är mottagliga för CWD.
Dovhjort ingår inte i den EU-beslutade övervakningen. Ett experimentellt försök på dovhjort visade att de verkar vara mindre mottagliga för den klassiska varianten av CWD. Inom den pågående sjukdomsövervakningen ska dovhjort ändå undersökas om de visar typiska symtom på CWD.

Lång tid tills symtomen märks
• Vilka är symtomen?
Inkubationstiden, det vill säga tiden från att djuret blivit smittat tills det visar kliniska symtom, är lång, från flera månader till år.
Allt eftersom prionerna ansamlas i hjärnan, och orsakar celldöd i hjärnan, får de drabbade hjortdjuren olika neurologiska symtom och magrar successivt av. Tecken på hjärnskador kan ses som beteendestörningar, problem med att samordna rörelser, skakningar och oskygghet. Man ser även att vissa djur saliverar mycket, har ökad törst och ökad urinering. Sjukdomsförloppet varar i flera veckor till månader innan djuret slutligen dör, då sjukdomen alltid är dödlig.

Smittan sprids på olika sätt
• Hur smittar CWD?
Den klassiska varianten av CWD kan smitta vid direktkontakt mellan djur, men även genom indirekt överföring, genom att sjuka djur utsöndrar smittämnet i saliv, urin och avföring som sedan förorenar foder, vatten och jord. Smittämnet är mycket motståndskraftigt och kan överleva lång tid (minst flera år) i miljön.
Störst risk för spridning är då smittade djur vandrar eller förflyttas, men CWD kan även spridas genom förflyttning av djurkroppar och slaktavfall från infekterade djur, eller indirekt genom smitta på till exempel utrustning eller fordon. I de senare fallen handlar det om mindre mängd smittämne och det är därför en lägre risk för smittspridning till andra hjortdjur, jämfört med att flytta smittade djur.

6 000 djur ska undersökas
• Vilka djur ska provtas och hur många?
Under åren 2018-2020 genomförs en övervakning av CWD som beslutats av EU.
Utöver viltlevande hjortdjur (älg, kronhjort och rådjur) undersöks också hägnad kronhjort och ren. Sammanlagt ska 6 000 djur undersökas, fördelat på 500 hägnad kronhjort och 2 750 vardera från frilevande vilt respektive ren.
Prover på vilt tas geografiskt fördelat över hela landet. Antalet prov per område har anpassats utifrån beräknade populationsstorlekar. Prover på renar tas i samtliga samebyar och prover på hägnad kronhjort tas i samtligt kronhjortshägn i landet.

Dessa ska tas prover från
De kategorier djur som i första hand ska provtas är:
• Djur som visar symtom på CWD
• Djur som visar andra sjukdomstecken
• Trafikdödade djur
• Djur som hittas döda

Minst ett år gamla djur
Alla djur som provtas ska vara vuxna (minst ett år gamla. De ska ha sex kindtänder i vardera underkäken).
Provtagningen kan följas på webbplatsen www.cwd.se.
Där kan man se hur många prover från respektive art som fortfarande behövs, eller om kvoten är fylld för en kommun eller ett län.
• Om jag hittar ett sjukt djur och vill skicka in prov, hur gör jag då?
Kontakta viltsektion på SVA. Då skickar vi ut provtagningsmaterial och remiss. Om man inte vet hur man tar ut proverna kan man spara huvudet och invänta det utskickade materialet från SVA, där finns en beskrivning på hur man går till väga.

Instruktioner bifogas
I detta kit finns instruktioner på hur man tar ut provet (om det inte redan är gjort) och hur man märker och förpackar provet.
Den som skickar in uttagna prover kan få ersättning för detta från Jordbruksverket. Om man hellre vill skicka in hela huvudet går det också bra. SVA skickar då ut kartong med betald frakt. Allt material som skickas in måste paketeras med förpackningsmaterialet som SVA skickat ut samt packas enligt givna instruktioner.
Detta är mycket viktigt för att paketen inte ska läcka under transporten och bloda ner andra försändelser i posten. Provsvar skickas till insändaren, vanligen inom en vecka.

Hjärnstammen och käklymfknutor
• Vilka prover vill SVA ha?
För analys av CWD behöver SVA får in hjärnstam och två käklymfknutor.
Hjärnstammen kommer man åt genom att skilja huvudet från kroppen mellan skallen och första halskotan. Sedan kan man använda den provtagningssked som medföljer provkit, eller så kan man med en kniv skära av de nerver som går ut från hjärnstam. Skär försiktigt runt om hela hjärnstammen. Därefter dras hjärnstammen ut försiktigt så provet kommer ut som en hel bit, cirka fem-sju centimeter lång.

Här finns lymfknutorna
Lymfknutorna hittas lättast i området mellan underkäksvinkeln och nackhålet. Lymfknutorna kan variera i utseende och i storlek, men är väl avgränsade rundade till avlånga, vanligen gråaktiga till mörkt röda strukturer.
Proverna läggs sedan i de medskickade rören som märks upp och läggs i provkuvertet tillsammans med noga ifylld remiss.
På vår hemsida www.cwd.se finns en videofilm som visar hur man tar ut ett prov.

Avråds från att äta köttet
• Kan CWD överföras till människa?
Det finns inga kända fall av sjukdom hos människa som kopplats till CWD. I USA avråder man ändå av försiktighetsskäl från att äta kött från konstaterat smittade djur. Samma bedömning görs av svenska myndigheter.
• Vad händer när CWD hittas i landet och hur kommer det att påverka viltpopulationerna?
Jordbruksverket, Livsmedelsverket, Naturvårdverket och SVA har utarbetat en vägledning som beskriver åtgärder som kan bli aktuella på kort och på lång sikt när sjukdomen hittas i Sverige.
Exakt vilka åtgärder som ska vidtas på längre går inte att fastställa i förväg eftersom det är beroende av ett flertal faktorer, bland annat på vilken variant av sjukdomen det handlar om, vilken art som drabbats och var i landet djuret hittades, vilken årstid det är, samt hur mycket vi vet om situationen i landet som helhet, beroende av hur långt vi kommit i övervakningen.

Påverkat viltstammarna i Nordamerika
Det första skedet är att utreda de regionala förutsättningarna på plats och att utöka provtagningen i det drabbade området, som ett första steg för att få bättre kunskap om läget.
Att den klassiska varianten sjukdomen har en negativ effekt på viltpopulationerna på lång sikt har man sett i Nordamerika. Exakt vilken effekt den klassiska varianten skulle ha under svenska förhållanden är svårt att förutsäga i nuläget. Det är ännu för lite känt om den atypiska varianten för att dra säkra slutsatser, men om det visar sig att den faktiskt är en åldersförändring och inte smittsam förväntas den inte ha någon effekt på viltpopulationen. 

Behöver jägarnas hjälp
Att genomföra den pågående övervakningen är viktigt för att få bättre kunskap om hur läget är i Sverige. Jägarnas hjälp med att rapportera in och bidra med prover är en viktig del i övervakningen av CWD i Sverige. 
På SVA:s webbplats www.cwd.se finns all information om sjukdomen och övervakningen samt video på hur man tar ut prov för analys.
SVA vill naturligtvis också få in rapporter om andra djur än de som ska undersökas för CWD, om du hittar ett sjukt eller dött vilt djur.
Rapportera gärna till SVA om hittat vilt här:

GUSTAV AVERHED
Viltsektionen och sektionen för Epizootologi och sjukdomskontroll, SVA

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på print
Dela på email
Ämnen i artikeln
Liknande artiklar
Hämtar artiklar ...

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Fyll i din e-postadress och godkänn villkoren så får du automatiskt ett mejl varje dag med de senaste nyheterna.

Opinion

Hämtar artiklar ...