I maj förra året gav den dåvarande regeringen Naturvårdsverket och Havs- och vattenmyndigheten i uppdrag att revidera den nationella förvaltningsplanen för storskarv, som ska vägleda länsstyrelserna i deras regionala arbete inom skarvförvaltningen.
Myndigheten skickade i våras ut ett förslag på remiss och Jägarnas Riksförbund, JRF, är en av intresseorganisationerna som nu har meddelat sina synpunkter.
Är besvikna
– Vi är rätt besvikna. Dels tycker vi att de duckar för en av de grundläggarna frågorna, nämligen att det handlar om två populationer. Den som är problematisk är inte är storskarv, carbo carbo, utan mellanskarv, carbo sinensis, säger riksviltvårdskonsulent Jens Gustafsson.
Varför är det viktigt att skilja på dem?
– Därför att den frågan är avgörande för resten i förvaltningsplanen. Populationen av mellanskarv är kraftigt ökande i Östersjön och insjöar, storskarven är Atlantlevande. Man kan hävda att mellanskarven är invasiv och att den bör kunna jagas som sådan. Vi har aldrig haft så mycket mellanskarv som nu.
Ja, ni påpekar i remissvaret att mellanskarven inte bara bör störas eller skrämmas bort från en viss plats, utan jagas så att populationen minskar. Varför?
– De besvär som mellanskarven orsakar är inte begränsad till en viss plats, fåglarna slutar inte att äta eller skita bara för att de flyttar på sig.
Varför räcker det inte med de skyddsjaktsbeslut som länsstyrelserna fattar i dag?
– Skyddsjakt som verktyg ska inte vara beståndsreglerande. I förvaltningsplanen bör det dessutom stå att det för länsstyrelserna finns möjlighet att med nuvarande lagstiftning ta generella skyddsjaktsbeslut för att skydda viktiga arter. Abborre skulle kunna vara en sådan, på platser där mellanskarvens predation har en tydlig negativ påverkan på populationen.
JRF vill också att det i förvaltningsplanen ska tas hänsyn till fritidsfiskets intressen, inte bara yrkesfiskets. Varför?
– Fritidsfisket är en minst lika stor bransch som yrkesfisket. En tät skarvpopulation har negativa effekter på bestånd av fisk som har ett stort värde för fritidsfisket, som dessutom är en stor inkomstkälla för turistföretagare. För den enskilda företagaren kan skarv utgöra ett lika stort problem som till exempel skördebortfall för en lantbrukare.
Varför föreslår JRF att det i förvaltningsplanen bör resoneras kring de sanitära olägenheterna för människor som en tät skarvpopulation åstadkommer? Räcker det inte att det i förslaget redan står: ”Förvaltningen ska vara transparent och väga in olika intressen bland de människor som lever i och av ekosystemet?”
– Myndigheterna tar inte riktigt i diskussionen om vad skarv är för en art. Om det inte görs blir förvaltningsplanen bara en skrivbordsprodukt som inte får någon reell verkan.
