Det är länsstyrelserna i Norrbotten, Västerbotten, Jämtland och Västernorrland som ansvarar för det övergripande arbetet med det nya projektet.
Skog och vilt
Detta sker i samarbete med:
- Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, som utför forskningsdelen i projektet.
- Jägareförbundet som ger utbildningar.
- Länens stora skogsbolag som bistår med information till jaktlagen och viss finansiering.
Peter Näslund, klövviltshandläggare på länsstyrelsen i Västerbotten, är länets kontaktperson och hoppas att projektet ska bidra med fördjupad kunskap.
– Tanken är att jägarna ska bli bättre på åldersbedömning och invägning, vi har gått ut till alla länets älgjägare, säger han och fortsätter:
– Responsen har varit väldigt god från alla håll. Också skogsbolagen finns med och hjälper till med information och det praktiska arbetet.
Under fyra år
För de involverade länsstyrelsernas del kommer arbetet att fortgå åtminstone till 2027. Under tiden kommer SLU undan för undan att vi årliga delrapporter presentera sina forskningsmässiga resultat.
Grundtanken är att det då älgstammen minskar blir det ännu viktigare än tidigare att djuren håller hög kvalitet och är livskraftiga.
– I Västerbotten finns fem älgförvaltningsområden och i de tre västliga områdena har älgförvaltningsgrupperna kommit ner till sina beslutade täthetsmål. I de östliga är stammen fortfarande lite stor i förhållande till målet.
Enligt Peter Näslund är det stora problemet att skogsskadorna inte alls har minskat i samma takt som antalet älgar. Därför, menar han, måste populationen ligga kvar på den uppnådda nivån så att forskarna hinner ringa in vilket förhållande skadorna har till stammens storlek.
”Ingen koppling”
– Bilden vi har är ju att vi inte kan se någon tydlig koppling mellan stammens storlek och skadornas storlek, och till det finns många teorier. Vi känner att det är viktigt att man inte skjuter av mer innan vi fått svar på frågorna.
– Vi kan ju inte bara fortsätta och skjuta fler älgar om man inte får resultat på skadorna, då måste vi tänka i nya banor.
