Den färska studien från Uppsala universitet är unik så till vida att genetikerna vid Evolutionsbiologiskt centrum nu har lyckats med att följa nedärvningen av så kallade haplotyper som är ordningsföljderna av genetiska varianter längs en kromosom.
I ett pressmeddelande beskrivs processen som att man lagt ”ett genetiskt pussel”.
Sjukdomsrisken ökar
När de genetiska variationerna minskar i antal ökar risken för sjukdomar och i en population blir individerna sämre på att möta förändringar och utmaningar.
För den Skandinaviska vargstammen var utgångsläget dåligt. Den grundades i början av 1980-talet av bara tre individer som vandrade in från Finland. Olikheterna som fanns mellan dem utgjorde startnivån för den genetiska variationen i stammen. Dessvärre, visar forskarna, var också de tre grundarna släkt med varandra.
”Nytt genetiskt material”
Invandrade vargar har gett nya genetiska variationer sedan dess. Men inaveln är så stor att de nya varianterna riskerar att gå förlorade.
– En viktig slutsats är att inavlade populationer behöver tillförsel av nytt genetiskt material, helst från ett ursprung så olikt populationen själv som möjligt. Ska man bedöma omfattningen av förlust av genetisk variation så behöver man också få kännedom om hur mycket variation som egentligen fanns från början, kommenterar Hans Ellegren, professor i evolutionsbiologi vid Uppsala universitet, i ett pressmeddelande.
