Foto: Mats Lindberg/Mostphotos Om Naturvårdsverket ändrade "kan" till "ska" i älgjaktsföreskrifterna skulle den jaktliga äganderätten befästas. Men myndigheten tycks inte vilja, skriver debattören.

DEBATT: Naturvårdsverkets förseningar kan tvinga fram domstolsprövning

Ett enda ord i älgjaktsföreskrifterna förvägrar de mindre markägarna möjligheter att ta vara på den älgproduktion som sker på deras marker. Det menar debattören Sture Nilsson som efter många år fortfarande väntar på att Naturvårdsverket ska revidera föreskrifterna.

Älgjakten som bedrivs i vårt land i dag är produktionsanpassad. Det innebär att tilldelningen till viltvårdsområden, jaktklubbar och licensområden är beräknad utifrån den älgproduktion som sker på deras jord- och skogsbruksmarker, samt på hur många djur som bör skjutas för att hålla älgstammen i ”balans” eller lagom storlek.

Men när ”avkastningen” ska fördelas håller de befintliga föreskrifterna för jakt efter älg och kronhjort inte måttet. Jag menar att föreskrifterna inte fullt ut beaktar att alla markägare har juridisk rätt till sin del av älgproduktionen.

Samarbete en förutsättning

För att de mindre markägarna ska lyckas ta vara på den produktion som sker på deras marker, så är ett samarbete dem emellan en förutsättning. Det sker genom att få till stånd ett licensområde. Länsstyrelserna kan tilldela ett licensområde till markägare utan sammanhängande marker inom ett älgförvaltningsområde om de söker ett sådant och arealen räcker till minst en älgkalv.

Och det är här som de juridiska ”tassemarkerna” finns.

Nästan alla länsstyrelser i landet tilldelar markägarna ett licensområde om de disponerar en markareal som ger minst en älgkalv. Nästan är ett obehagligt ord, även i det här fallet. Det finns nämligen en länsstyrelse som utnyttjar dessa ”tassemarker”.

De juridiska svagheterna är att föreskrifterna talar om ”kan”, inte ”ska”. Och ordet ”kan” säger att en länsstyrelse inte måste acceptera en sammanslagning av marker som inte hänger ihop.

Det innebär att den länsstyrelse som jag pekar på inte vill vara tillmötesgående mot de markägare som har ansökt om ett licensområde. Genom denna myndighets agerande tappas många jakttillfällen bort och de inblandade markägarna kommer inte att kunna ta vara på den älgproduktion som sker på deras marker.

Föreskrifterna måste justeras

Det som jag beskriver är en liten del av den svenska älgjakten, men visar ändå att föreskrifterna måste justeras för att vår älgförvaltning ska anses beakta den jaktliga äganderätten. Först då kan vi anse att vår älgförvaltning uppfyller de juridiska kraven om en rättvis fördelning av licensälgarna och möjligheten att ta vara på dem. Genom att ändra ”kan” till ”ska” kommer den jaktliga äganderätten att befästas.

För att åskådliggöra problemet kan vi göra en tänkt jämförelse med finansvärlden. Den skulle kunna se ut så här: När aktieutdelningen görs får de med färre aktier än hundra bara en halv utdelning per aktie. En sådan bestämmelse skulle med lätthet kunna ”skjutas i sank” i en juridisk prövning i domstol.

På samma sätt kan de älglicensföreskrifter som gäller i dag, som förvägrar de mindre markägarna möjligheter att ta vara på den älgproduktion som sker på deras marker, med säkerhet bli underkända i till exempel Europadomstolen.

Naturvårdsverket tycks sakna vilja

Att rätta till denna juridiska svaghet i förvaltningen är lätt gjort – om viljan finns. Men på Naturvårdsverket tycks så inte vara fallet.

Jag vill för allt i världen inte ta den här biten av föreskrifterna till Europadomstolen, men jag vill inte heller få information av Naturvårdsverket att annat arbete på verket har högre prioritet och att denna fråga än en gång förpassas in i framtiden.

Till er på Naturvårdsverket säger jag så här: Ändra nu på föreskrifterna så att markägarna garanteras möjlighet till jaktligt samarbete genom att byta ut ordet ”kan” till ordet ”ska” i föreskrifterna. Om så sker är frågan inte längre utlämnad till ett ”godtycke” i någon länsstyrelse, som medvetet motarbetar markägarnas möjligheter att ta vara på den älgproduktion som sker på deras marker.

Det här är en argumenterande text med syfte att påverka. Åsikterna i artikeln är skribentens egna.