1985 skrev Nils Dahlbeck Tankar kring 50 år med naturskydd, baserat på 50 år av naturengagemang.
”Många trodde att om mänsklig aktivitet bara förbjöds, så kunde man bevara det gällande tillståndet i vegetationen. Denna, som vi nu vet felaktiga tankegång, är ett utmärkt exempel på hur kontinuerlig och stabil den gamla tidens kulturpåverkan var och hur nära den trots allt stod i samklang med naturens egna faktorer.
Tätorterna breder ut sig, och allt färre har kunskap om glesbygden. Då man inte vet något om naturen och glesbygdens liv uppfattas allt endast som ett enda stort fritidsområde”, skrev Nils Dahlbeck.
Hur har den visdom och erfarenhet Nils Dahlbeck dokumenterade förvaltats inom WWF och SNF?
Känsla och förståelse hos lokalbefolkning, som lever i och av naturen, verkar inte nå toppskiktet inom föreningarna WWF och SNF.
Föreningarnas ledning verkar prioritera kampanjer som lockar bidragsgivare, framför värnandet av den biologiska mångfald i kulturlandskapet som Nils Dahlbeck hyllade.
Sektioner och lokalavdelningar som försöker värna till exempel fäbodbruk blir överkörda av den centrala ledningen.
Betesbiotoperna håller en enorm mångfald av arter, växter och djur. Flera av dessa är nära utplåning, nu ytterligare forcerad genom tanklöst engagemang för rovdjursetableringar utan att skydda skogsbetesbiotoperna.
Kulturlandskapet och dess natur och djur, som Nils Dahlbeck värnade, håller på att offras genom att omformulera syftet och ersätta vetenskaplig vidsyn med säljande slogans.
Till mitt öppna brev 2007 till WWF och SNF om att värna fäbodbruket har svar utlovats men inte lämnats.
Tystnaden talar.