En högtid pågår för alla som gillar jakt, med många tillfällen att skörda räntan på årets tillväxt av vilt. Hösten klär naturen i färgsprakande festskrud och under klara krispiga dagar tankas kropp och sinne med vällust och fina minnen som förgyller kommande vardagar.
Goda möjligheter till jaktlycka
Med fler viltarter att förvalta och, i många fall ökande, stammar av många vilt har vi goda möjligheter att få jaktlycka. Att stammarna av hjortar, rådjur, vildsvin och småvilt är goda hamnar dock i skymundan av det faktum att älgstammen är den lägsta på 50 år. Det är en väntad effekt när vi jägare lojalt har genomfört uppdraget att minska antalet.
Det oväntade är att inget resultat i minskat bete, mätt i älgbetesinventering, har skett. Att stora rovdjur dödar många älgkalvar lokalt förvärrar läget och det är logiskt att jaktlagen sparar stora älgkor. Stora älgkor får generellt större kalvar och ger grund för en kvalitativt bra älgstam, vilket är ett effektivt sätt att måna om kvalitet i praktisk viltförvaltning.
JRF kräver nytänkande
Däremot har den statliga byråkratin inte alls lyckats genomföra effektivare arbetssätt och nu kräver allt fler länsstyrelser att vi jägare ska betala mer i fällavgifter. Här kräver JRF nytänkande i myndighetsutövandet!
”Uppdraget att minska älgstammen har varit tydligt i mer än tio år, och staten har haft gott om tid att förbereda sig på lägre inflöde av fällavgifter.”
Det är absurt att effekten, när vi jägare har genomfört ett uppdrag som har minskat älgstammen, blir höjda avgifter. Uppdraget att minska älgstammen har varit tydligt i mer än tio år, och staten har haft gott om tid att förbereda sig på lägre inflöde av fällavgifter. När ska staten, likt privat verksamhet, ”rätta mun efter matsäcken” och ta sitt ansvar för kostnadseffektiv viltförvaltning?
Inför allmän jakt på älg
Jägarnas Riksförbund anser i grunden att allmän jakt bör införas även på älg – då får jägare och markägare lokalt makten över förvaltningen och statens administration minimeras. Det är lokalt som kunskap om älgstammen finns och med färre älgar blir skillnaden mellan goda och sämre älgmarker tydligare. Till det kommer både stora rovdjur, annat klövvilt och klimatförändringar som förändrar de lokala förutsättningarna snabbare än vad byråkratisk förvaltning hinner processa. Genom att fortsatt rapportera in fällda älgar och älgobs har vi koll på älgstammens utveckling.
Ett annat alternativ kan vara att ta bort älgförvaltningsgrupperna och ge älgskötselområden och licensområden rätt att själva besluta om älgjakten med rapportering av sitt beslut till myndigheterna. Rapportering och ändringar av jaktområden bör jägare och markägare själva kunna göra i en nationell databas. Sveriges jägare förtjänar att modern teknik, som medger rationalisering och ökat lokalt bestämmande i älgförvaltningen, införs omgående.
Njut av jaktdagarna!
