Åtminstone en medlem i Jämthundklubben kräver att sekreteraren, Jörgen Invall, avgår efter två år på sin post.
Anledningen är att när Jörgens 2,5-åriga jämthundstik Kajsa höglöpte i slutet av augusti blev hon tjuvparad. Troligtvis av sin egen pappa, Guss. För vid ett tillfälle under löpet hade hon grävt sig in till honom i hundgården bredvid. Och 53 dygn efter det födde hon fyra levande och en död valp.
Under dräktigheten trodde Jörgen att Kajsa var skendräktig. Hon jagade som vanligt, även om Jörgen minskade fodermängden något då hon blev lite rundare om midjan. Det var först ett par veckor före valpningen, när pälsen runt spenarna släppte, som Jörgen började ana hur det egentligen stod till.
Friska och krya valpar
De överlevande valparna var friska och krya. Jörgen tog hand om dem på bästa sätt. Valparna id-märktes, vaccinerades, registrerades hos Jordbruksverket och veterinärbesiktades. Och Jörgen bestämde sig för att behålla en av dem, hanen Hero.
Köpare var inga problem att hitta till de andra valparna, bland hängivna jägare som är ointresserade av jaktprov. Den troliga pappan, Guss, är till exempel både svensk och finsk jaktprovschampion. Jörgen var helt öppen med att valparna förmodligen är starkt inavlade och oregistrerade.
Valppriset var 6000 kronor, det vill säga ungefär hälften av vad registrerade jämthundsvalpar säljs för. Men Jörgen ville – så klart – ha ersättning för förlorad arbetsinkomst och omkostnader.
I sista stund fick han ett återbud. Men Jörgen hann knappt mer än lägga ut en annons på Facebook förrän telefonen ringde och även den valpen var såld.
Skitsnacket tog över
Sedan tog skitsnacket över. Det finns de som tycker att Jörgen borde ha avlivat valparna i stället för att sälja dem. Och det är ganska uppenbart att det ligger mer bakom de upprörda känslorna än några oplanerade valpar.
Visst, Jörgen har gjort ett fel – han har brutit mot SKK:s grundregler. Och han borde ha tagit kontakt med SKK direkt och förklarat vad som hade hänt. För i SKK:s grundregler punkt 2:3 står det att medlemmar inte ska para far med dotter, mor med son eller helsyskon med varandra. Det står också, i punkt 2:1, att alla valpar i en kull ska registreras.
SKK:s uppfödar- och kennelkonsulentkommitté är dock överseende och generös med dispens vid en första tjuvparning. I det senaste publicerade protokollet från kommitténs möten är det vad som har beslutats i sju liknande ärenden. Upprepas regelbrottet anmäls dock medlemmen till SKK:s disciplinnämnd.
Är inte hunduppfödare
Jörgen är inte hunduppfödare. Men han har planerat att bli det. Kajsa, som alltså är en parningsvalp efter Guss, var tänkt att bli stamtik i hans framtida kennel. Men på grund av att hon har C-höfter har Jörgen varit tvungen att skrota de planerna.
Om han bara hade vetat säkert vem som är far till Kajsas valpar hade det inte varit några problem att registrera valparna. Det finns gott om planerade hundar i SKK:s databas med lika hög inavelsgrad, det vill säga 25 procent, även om det är flera decennier sedan en sådan avelsstrategi var mer vanlig.
Och så länge sådana hundar är friska och paras med helt obesläktade individer är det heller inga problem att avla vidare på dem. För om föräldrarna är obesläktade får valparna inavelsgrad 0. Det gäller alltså att hålla koll på stamtavlorna.
Trams och okunskap
Att påstå att Jörgen borde ha avlivat fullt friska valpar är bara tramsigt och visar på stor okunskap. Hur tror de som hävdar det att våra hundraser har skapats?
Jämför med till exempel vargarna i Sverige, som ju alla vet är lika starkt inavlade som Jörgens valpar. Naturvårdsverket anser att det räcker med en invandrad (inavlad eller inte) och med den svenska vargstammen helt obesläktad individ vart femte år för att hålla inaveln i schack.
Inavel är så klart inte bra och ska i möjligaste mån undvikas. Jörgens valpköpare bör ha i åtanke att det leder till en ökad risk för ärftliga sjukdomar och kan resultera i till exempel missbildningar och försämrat immunförsvar. Men sådana problem löser man inte genom att avliva friska hundvalpar.
Som tur är tycks de flesta medlemmar i Jämthundklubben ha överseende med att Jörgen råkade få en tjuvparning. Ordföranden anser att han sköter sina sekreteraruppgifter ”väldigt bra”. Och sådana medlemmar bör en klubb förstås vara rädd om, i dessa tider när hela förenings-Sverige har problem med att få folk att åta sig ideella uppdrag.
Har Jörgen riktigt tur kan Hero, i dag fem månader, mycket väl bli den bästa jakthund som han någonsin har haft.
