Att i nuvarande situation frysa vildsvinsstammen är i stort sett en omöjlig uppgift, bedömer både Kallin och Tham, som pekar på hur ägoförhållandena ser ut och hur dagens vildsvinsförvaltning fungerar.
– Det är svårt att frysa en stam som så många vill ska öka, säger Ulf Kallin.
Kallin påpekar att många jägare och markägare faktiskt vill ha mer vildsvin. Och även markägare som säger sig ha problem med vildsvin släpper inte in jägare på markerna med mindre än att de kräver rejält betalt.
– Ska man börja någonstans så är det att komma överens och samverka – både markägare emellan och mellan markägare och jägare. Annars kommer vi aldrig någonstans i den här frågan, anser Kallin.
Större förvaltningsområden
Både Kallin och Tham framhåller att förvaltning över större områden är en grundförutsättning.
– Minst 5000 hektar krävs för en vettig förvaltning. Problemet i Sverige är att vildsvinsfrågan är så ny. Det finns ingen policy för förvaltningen. En sådan måste tas fram omgående, baserad på vildsvinens biologi. Däremot finns flera mycket bra lokala initiativ, säger Tham och tillägger:
– En viktig förklaring till dagens tal om vildsvinsexplosion är två extremt bra ollonår i rad. Vi vet att det påverkar vildsvinsstammen kraftigt. Men vi vet också att det kommer dåliga år, med hårda vintrar. Då får vi uppleva nedgångar.
Tragisk syn på vildsvinen
Det finns i sammanhanget mycket att lära av utlandet, hävdar Tham. I Tyskland skjuts en halv miljon svin om året. Vildsvinsförvaltningen i de gamla öststaterna, som Polen, Ungern, Bulgarien och baltstaterna, har föredömliga traditioner, menar han. Där är vildsvinen en resurs som förvaltas på stora områden av många jägare.
– Här talar vi om vildsvinsbekämpning. Vildsvinen ses bara som ett problem, inte överhuvudtaget som en värdefull resurs. Makabert, och mycket tragiskt, säger Mikael Tham.
– Det finns massor av jägare i Sverige som vill jaga vildsvin, men samtidigt är jakten jättedyr. Det finns exempel från södra Sverige där jaktarrenden når över 1000 kronor per hektar. Och så klagar markägarna på att jägarna inte ställer upp. Mycket märkligt.
Infomera om åtlar och utfodring
JRF:s Ulf Kallin avfärdar helt Jordbruksverkets förslag om att göra åtlar och utfordring tillståndspliktiga:
– Det kommer i praktiken inte att fungera. Vad är en åtel? Var drar vi gränsen? Det här är en informationsfråga. Det är fel att skapa regler och lagar som drabbar alla, i syfte få bort några få avarter.
Mikael Tham har en liknande inställning och konstaterar att det finns bra och dålig utfodring. Det kan förvisso vara bra med restriktioner, men samtidigt är en väl skött åtel ett utomordentligt verktyg i förvaltningen.
Jakten blir allt bättre
När det gäller Jordbruksverkets förslag att utreda djurskyddsaspekterna anser han att verket helt enkelt är för sent ute. När vildsvinen etablerade sig i Sverige fanns det inga jakttraditioner och få lämpliga hundar. I dag finns det bra hundar av olika raser och jaktprov på vildsvin som säkerställer kvaliteten.
– Vi har lärt oss hur vi ska minimera risken för skadade hundar och hundtagna vildsvin. Visst har det blivit fel då och då under resans gång, men det är ofrånkomligt med något så nytt och svårt som vildsvinsjakten i Sverige, säger Tham, som tycker att man kan se en klar utveckling mot en mer etisk jakt.
Slag i luften
Han bedömer därför att Jordbruksverkets förslag ett slag i luften.
– Vildsvinen är ett mycket speciellt vilt att jaga och även med en nollvision för olyckorna kan det bli fel ibland. Det gäller faktiskt alla former av jakt. Och ska man begränsa hundjakten av den anledningen blir det knappast enklare att frysa vildsvinsstammen.