Sverige vann dessutom lagtävlingen för de brittiska stående fågelhundarna. Det svenska världsmästarlaget bestod förutom av Marina och Uno av Björn Meijel med pointrarna Lyngborg’s I Vi-To och Riddarsporrens Izard, Bjerke Andersson med pointern Jo-Kjells Atlas och Benny Persson med engelska settern Myrhedens G-Granat.
– Det är helt overkligt, jag fattar det fortfarande inte, säger en tagen Marina Bengtsson till Jakt & Jägare dagen efter hemkomsten från VM-staden Zadar.
VM för stående fågelhundar omfattar tävlingar för brittiska och kontinentala raser. I år deltog ett 70-tal ekipage från 20 nationer på den brittiska sidan. Tävlingen går över två dagar och liknar svenska fältprov.
En skillnad är att de hundar som har godkända fågelarbeten måste visa vattenapport för att gå till pris.
– Uno sökte otroligt bra. Han hade en fantastisk reviering på söndagen och vände inte fel en enda gång. På sina två fågeltagningar gick han inte en millimeter efter. Det var som om han visste att nu är det allvar, berättar Marina Bengtsson.
– Mitt mål i år var att slå den placeringen. Men att vi skulle vinna hade jag aldrig vågat hoppas på, säger Marina.
Många av VM-hundarna är rena tävlingshundar som hålls av proffs med stora stallar av topphundar.
I samband med VM arrangeras också en Sankt Hubertus-tävling. Det är en annorlunda tävlingsform, där inte bara hundens arbete bedöms, utan även jägarens uppträdande. För att bli placerad krävs att hundföraren själv fäller två fåglar över sin hund. Inte bara stående hundar, utan även spaniels, får delta.
De svenska framgångarna i VM kan betyda mycket för aveln med stående fågelhundar i Norden, tror Marina Bengtsson.
– Vi har visat att vi har bra hundar och att vi har kunnandet, trots att Sverige är ett litet land. Det kan öppna dörrar när det gäller att till exempel få para eller köpa de bästa hundarna i Europa.
– Förhoppningsvis leder detta till att fler kvinnor vågar börja jaga och tävla med stående fågelhund, inte bara i Sverige utan i världen, säger Marina Bengtsson.
Världsmästare bland de kontinentala hundarna blev en spansk breton. I lagtävlingen stod Norge för den bästa nordiska placeringen med en femteplats.