Morgonljuset har precis börjat smyga sig över horisonten när jägarna samlas för en dag i hjortskogen. Det är fyra jägare som ska försöka lura dovhjortarna.
Christer Ferm, Lars Ender, Bertil Lundgren och dagens ”tryckare”, Ingmar Larsson, hälsar glatt på varandra. De pratar i munnen på varandra och stämningen är på topp när det är dags att gå igenom dagens jakt.
Efter lite överläggningar bestämmer jägarna att den första såten får bli nere vid Vinterviken på Björnö.
Hjortspår överallt
Dagens första såt är ganska bred. Därmed får både Christer och Ingmar gå och trycka viltet framför sig. Förväntningarna är höga. Det är hjortspår överallt på väg ut till pass. Efter en stund meddelar Bertil och Lars, som ska stå på pass, att de har stött en flock med hjortar som sedan gick in i såten.
De meddelar också att de är framme på respektive plats. Därmed är det bara att börja traska för Christer och Ingmar.
Ensam hind kommer
Det tar inte många minuter innan Ingmar ropar på radion att en ensam hind är stött och att den hade riktning mot Christer, som direkt tar pass inne i såten.
På långt håll hör Christer de karaktäristiska dovhjorthoppen inne i skogen.
Sekunden senare kommer hinden med höga hopp.
Christer har tagit stöd med studsaren mot ett litet träd och väntar in ett eventuellt läge för skott.
Han visslar till och hinden stannar till i steget, bakom ett träd förstås. Det känns som en evighet innan hinden oroligt går fram ett par steg. Skottfältet är helt fritt och Christer låter Tikkans 6,5-kula löpa.
Hinden rasar ihop direkt och efter några ryckningar blir allt tyst och stilla i skogen.
– Gick det bra? undrar Ingmar över radion.
– Inga problem. Hinden ligger här. Vi går vidare upp mot skyttarna, svarar Christer.
Han hinner bara gå några hundra meter innan en hel flock med hjortar smyger undan ner mot Mälarens vasskant. Hjortarna är oroliga och de gör den stora tabben att lämna den trygga vasskanten.
De beger sig upp mot skogen som de kom ifrån.
– Där kommer de, viskar Christer och pekar ner mot vattnet.
Hjortarna är på väg precis mot oss. Avståndet blir bara mindre och mindre.
När avståndet bara är ett 40-tal meter anar ledarhinden ugglor i mossen. Hon stannar till och stirrar mot de två konstiga figurerna som står och tittar på dem i skogskanten.
Det är en flock på åtta djur som står framför oss och inte vet vad de ska göra. Det är bara hindar och kalvar i flocken, men ingen av djuren står fritt för att kunna skjutas.
Smyger upp studsaren
För andra gången på en kvart smyger Christer upp studsaren mot axeln. Då blir hjortarna varse oss och rör på sig lite grann innan de än en gång stannar till.
En kalv hamnar lite på efterkälken och ger fritt skottläge för Christer. Kalven rasar ihop och de övriga dovhjortarna sätter fart upp mot skogen där skyttarna står på pass.
Skottet mot kalven tar precis i femettan och döden är ögonblicklig för kalven. Ingmar har stött en annan flock, som även den har gått upp mot skyttarna.
Dagens tredje skott
Det dröjer inte många sekunder innan dagens tredje skott ekar ut över Mälaren. Det är Bertil som har nedlagt en hind och nu blåser vi av dagens första såt.
Det är samling vid de skjutna djuren för urtagningar och fikapaus.
Tre hjortar i första såten. Det är många jaktlag som kanske skjuter tre hjortar på hela säsongen. Det är bara att passa på och njuta när man har chansen att vara med på en sådan här spännande tryckjakt. Och det är några såter kvar innan vi bryter för dagen.
Christer är gammal slaktare. Han har inga problem att ta ur de skjutna djuren på nolltid.
Dagens andra såt blir på den södra delen av jaktmarken och nu ska även Christer stå på pass. Med en sådan tur som han haft denna dag kommer det väl smälla borta vid Christer, tänker jag när den andra såten påbörjas.
Jag och Ingmar går och motar i denna såt. Enligt spåren på marken bör det finnas en stor flock med hjortar här inne.
När vi har gått ett par hundra meter in i skogen viskar Ingmar på radion att en flock hjortar står och trycker mellan honom och mig.
Hela flocken
– Vi backar lite och tar om så att vi får med oss hjortarna framåt, väser Ingmar i radion.
Med lite skicklighet och mycket tur får vi med oss hela hjortflocken framåt i såten. Det är en flock på 12-14 djur som nu är i rörelse.
Som borttrollade försvinner hjortarna i skogen. Varken skyttarna eller vi som går och trycker ser några djur under en kvart.
När vi tror att det hela är över, och att såten är färdig, får jag se ett par öron vifta till bakom en stor gran. Och mycket riktigt står hela dovhjortsflocken där intill granen och trycker.
Jag behöver bara gå några meter innan ledarhinden beslutar att nu får det vara nog med allt störande. Hjortflocken springer ut på en äng och upp mot skogen på andra sidan.
Där finns Christer. Han har tagit pass uppe på en sten inne i den glesa granskogen.
I kikaren ser jag att det är två spetshjortar med i flocken och kan förvarna Christer om detta över radion.
Som på beställning ekar Christers studsare för tredje gången under jaktdagen och vi får höra på radion att en av spetsarna ligger.
Vilken triss!
Jag måste erkänna att jag är lite avundsjuk på Christer.
Tänk att få fälla tre dovhjortar i två såter. Det är inte många som får en sådan triss under sin jaktkarriär. Och än är inte jaktdagen över.
Efter lite kaffe och korv är det dags för den tredje såten – dagens sista. Nu är det ombytta roller.
Vi andra får stå på pass och Lars Ender går och motar eventuella hjortar.
När Lars har hunnit några hundra meter in i skogen stöter han en hind med kalv som har tagit daglega inne i skogen.
Hjortarna sätter full fart upp mot skyttarna, som väntar med alla sina sinnen spända. Rätt som det är får jag se en rörelse inne i skogen och tamejtusan är inte hjortarna på väg upp mot mitt pass.
Knogarna vitnar
Utan att tänka på det kramar jag kolven så att knogarna vitnar.
Hinden och kalven har lugnat ner sig och kommer i lugn takt upp mot kullen som jag har belägrat.
När allt känns helt perfekt kommer en vindpust i min rygg. Hinden sträcker upp halsen och vädrar fara. Jag har kornet i halsen på kalven men avstår att skjuta. Den rätta känslan finns inte där.
I karakteristiska dovhjortshopp sätter hjortarna fart genom skogen och klarar därmed livhanken denna gång.
Jag lyfter på hatten åt hjortarna som vann i denna såt och vi bryter för dagen.
Fyra hjortar på en och samma dag.
Christer har skjutit tre av hjortarna och sitter orubbad på tronen som dagens jaktkung.
Nu är det jobb i slakteriet innan det är dags för hemfärd.