Ledare

Hemkommen efter tre dagars vargsymposium i Vålådalen är huvudet fullt av intryck. En tanke som slår mig är: Tänk om vi jägare kunde ha ett viltsymposium, där föreläsare från olika länder berättade om de senaste i vilt- och jaktforskning.

Nu märks det att vi kommit in i ljusare tider, vilket känns skönt efter en lång och hård vinter. Fortfarande är det snö i nästan hela landet, något som vi får gå 25-30 år tillbaka i tiden för att minnas.

Nu kan vi lägga januari månad 2010 bakom oss och se tillbaka på att för första gången på mer än 40 år genomfördes licens­jakt på varg. Vi gjorde det för att verkställa ett politiskt beslut om att den växande vargstammen tillfälligt ska frysas på 210 vargar i Sverige.

När detta skrivs har just beslutet på hur många vargar som får fällas offentliggjorts och det ”bidde en liten tumme”. Något annat var kanske för mycket att tro. Men för Jägarnas Riksförbund är det svårt att förstå hur vi ska hålla oss inom riksdagens beslutade tak på max 210 individer med en jaktkvot på endast 27 vargar.

Det börjar dra sig mot julhelgen. I vargjaktsfrågan är det också väntans tider inför Naturvårdsverkets beslut om hur många vargar det ska få skjutas i vinter. Förhoppningen är även att vi efter vinterns jakt får en vargstam på högst 210 djur, allt enligt riksdagens beslut.

Det har varit en intensiv period för både jaktpolitiska frågor och jakt den senaste tiden.På den jakt­politiska arenan har remissen om älgjakt lämnats in i början av oktober. För Jägarnas Riksförbund var ställningstagandet enkelt. Vi kräver möjlighet att jakt på vuxen älg även fortsättningsvis ska få ske på mindre marker.

Älgjakten pågår och under en paus på passet funderar jag och skriver några rader till denna krönika. Den första älgjaktsveckan detta år har varit sommarvarm. Det är gott om älg och trevlig samvaro i jaktlaget.

Så här en tid efter en mycket välarrangerad stämma i Orsa är jag fortfarande lite omtumlad. Jag känner stor ödmjukhet över att få axla uppdraget efter Conny Sandström, som gjort så mycket för vårt förbund. Jag är även stolt och glad över förtroendet som stämman gett mig.

När jag nu en tidig morgon i maj sätter mig för att skriva min sista ledare för Jakt & Jägare är det självklart att det är med lite blandade känslor jag gör det. Nio år på ett sådant här uppdrag är en lång tid och samhället i stort har förändrats men framför allt har vår organisation förändrats under de här åren.