I kända vargrevir kan det med tanke på hundens säkerhet vara farligt att släppa den vid eftersök. Ett viktigt verktyg går förlorat för eftersöksjägaren. Om exempelvis en älg blir påkörd och går undan för spårande hund och förare, är ett grepp att släppa hunden och hoppas på att den ställer älgen.
Med varg på skogen tvekar många jägare att släppa hunden.
En tolkning i jägarled
En tolkning av ersättningsreglerna vid eftersök är att man i sådana lägen kan ta in fler jägare som förhållsskyttar. Enligt reglerna får eftersöksjägare som anlitas av polisen på det sättet ersättning per timme, 200 kronor i timmen för rovdjur och andra djurslag som är ”statens vilt” och 100 kronor i timmen för exempelvis älg och hjort.
Den slutsatsen drog Jägareförundet i Dalarna när man i veckan skickade ut ett pressmeddelande med anledning av den föreslagna eftersöksbojkotten.
”Vid de situationer där fler jägare måste engageras finns, enligt gällande föreskrifter, möjligheter till utökad ekonomisk ersättning om rovdjurssituationen så kräver”, skrev Jägareförbundet i Dalarna i pressmeddelandet.
Men det tillbakavisas på jordbruksdepartementet.
”Inget utrymme i föreskrifterna”
– Jag har talat med de ansvariga tjänstemännen och de säger att det inte finns något utrymme i föreskrifterna för att betala ut mer ersättning än de fastställda schablonbeloppen, säger Anna-Karin Nyman, pressekreterare på jordbruksdepartementet.
Det innebär att eftersök på stora rovdjur ger 1 900 kronor var till de två personer som utgör en patrull, 700 kronor var till två eftersöksjägare som letar vuxet vildsvin eller vildsvin i flock, 700 kronor till en eftersöksjägare på älg samt 400 kronor till en ensam eftersöksjägare på övrigt vilt.
Lars Sävberger, ansvarig för vilteftersök på Rikspolisstyrelsen, drar samma slutsats som tjänstemännen på jordbruksdepartementet:
– Förordningen om ersättning per timme gäller inte trafikeftersök. Där är det ett fast belopp som betalas ut, oavsett hur många jägare som deltar, säger Lars Sävberger.
Inte glasklart
Men frågan är inte glasklart avhandlad i och med det. Polismyndigheten har nämligen befogenhet att leja in ytterligare jägare om det till exempel handlar om att förkorta djurs lidande. Exempel: En älg observeras svårt skadad och lidandet kan förkortas genom att polisen betalar timtaxa till jägare som avlivar den. Samma sak skulle kunna bli aktuellt vid eftersök på exempelvis en trafikskadad björn, som går undan för spårpatrullen och kanske uppehåller sig nära samhällen.
– Då handlar det om djurets farlighet och då kan polisen anlita så många eftersöksjägare som krävs, säger Lars Sävberger.
”Konstig tolkning”
Ulf Kallin, riksviltvårdskonsulent på Jägarnas Riksförbund, tycker att det här är en konstig tolkning av bestämmelserna.
– I normalfallet där en älg blir påkörd kallas en jägare och en hundförare in. Sedan gör dessa personer en bedömning vilka chanser som finns att lyckas med eftersöket. Har de möjlighet att komma ikapp älgen? I vargrevir kan det vara svårt när man inte kan släppa hunden, säger Ulf Kallin.
Han menar att polisen i det läget måste kunna kontraktera fler jägare som förhållsskyttar och att de då ska ha ersättning.
– Kontentan av resonemanget, att det bara är ett schablonbelopp som betalas ut, blir att djurs lidande inte är så viktigt, säger Ulf Kallin.
Kött som betalning
Lars Sävberger håller dock fast vid resonemanget.
– Eftersöksjägarna har naturligtvis möjlighet att ta hjälp av jakträttsinnehavaren och de jägare som vederbörande tar med sig. De får ju djuret som avlivas och det är ersättning, det också, säger Lars Sävberger.