De jagade och fällde sedan ett antal älgar som rymdes i den tilldelning som viltvårdsområdet hade.
I november 2005 fälldes de tio jägarna för jaktbrott i Haparanda tingsrätt. De ansåg att jakten ska bedrivas som föreningen beslutat, eftersom licensen tillhör hela viltvårdsområdet.
I hovrätten friades jägarna i december 2006. Hovrätten slog fast att en älgtilldelningen gäller ett viltvårdsområde. Därmed spelar det ingen roll vem som fäller älg förutsatt att personen i fråga har jakträtt.
Viltvårdsområdesföreningen har valt att föra målet vidare till Högsta domstolen, men endast mot en av de tio jägarna.
”Det blir ren anarki”
– Det är föreningen som har drivit målet vidare. Det är lite unikt att det ändå tas upp, men det är viktigt att målet prövas ordentligt. Om hovrättens dom skulle stå sig blir det ju ren anarki. Då får man jaga hur som helst och det blir omöjligt att kontrollera jakten, säger föreningens juridiska biträde Åke Puranen till Norrbottens-Kuriren.
Eftersom målet till viss del även gäller enskilda markägares jakträtt i förhållande till föreningar inom viltvårdsområden följer jägar-Sverige målet noga.
Det finns även frågetecken kring hur skjutna älgar ska hanteras inom viltvårdsområdesföreningen. Lagen säger att skjutet vilt ska tillfalla föreningen, om de fälls utanför viltvårdsområdesföreningen men inom viltvårdsområdet. Så gjorde man inte i Kuivakangas.
Det kommer sannolikt att dröja ett antal månader innan fallet tas upp i Högsta domstolen.
– I Högsta domstolen kommer saken verkligen att ställas på sin spets, säger Åke Puranen till Norrbottens-Kuriren.