I Gävleborg, med en historik av medialt uppmärksammade problembjörnar, har det kommit in ett par ansökningar om skyddsjakt i år men ingen har beviljats.
Elina Eriksson, handläggare på enheten för vilt på länsstyrelsen i Gävleborg, konstaterar att upplysningskampanjer och information kan spela in.
Intensiv informationskampanj
– Vi har fortfarande problem med närgångna björnar. Men samtidigt har vi jobbat jättemycket med informationsspridning, om att inte lämna mat ute och så vidare, via sociala medier och direktkontakter. Kanske har det gett resultat, säger hon.
Inte heller i Västernorrlands län har någon björn, hittills i år, fällts i samband med skyddsjakt.
I Dalarna har två hanar fällts. Nästa år kommer björnbeståndet att inventeras här, liksom i Gävleborg och Värmland.
Väntar på inventering nästa år
I angränsande nordliga län har årets inventering visat att björnstammen vuxit kraftigt under den senaste femårsperioden.
– Vår senaste inventering 2017 visade att vi hade runt 330 björnar, det blir intressant att se åt vilket håll det har gått, säger Marie Edvall, rovdjurshandläggare på länsstyrelsen i Dalarna.
I Västerbotten har fyra hanar och sex honor fällts efter beslut av länsstyrelsen.
– Dessutom beslutade polisen om att ytterligare en björn skulle avlivas eftersom den uppehöll sig i en by, säger Michael Schneider, rovdjursansvarig på länsstyrelsen i Västerbotten.
Björnar i renarnas kalvningsland
I Jämtland har 19 hanar och 10 honor fällts och i Norrbotten har sammanlagt 65 björnar avlivats vid skyddsjakt under 2021.
Jens Frank, föreståndare för Viltskadecenter, påpekar att det under våren framför allt är björnar som rör sig i renarnas kalvningsland som blir föremål för skyddsjakt.
– Innan gräset börjar växa i skogen kan det vara en och annan individ som kommer in i bebyggelse för att beta. Men i merparten av fall handlar det om björnar i kalvningsland, säger han.
Han tror att antalet skyddsjakter kan komma att vara högt också i framtiden, trots en ökad tilldelning under licensjakten på björn.
”Effektiviteten beror på utformningen”
– Jag tror att man kommer att behöva fortsätta. Men skyddsjakt är inte en enda åtgärd utan utgörs av en grupp åtgärder. Effektiviteten beror på utformningen, säger han och tillägger:
– Att ta bort enstaka individer är extremt ineffektivt i områden med mycket rovdjur. I Skåne kan en sådan åtgärd ha effekt i tio år, på andra ställen märks den inte.
Samtidigt understryker han att situationen i kalvningsland är speciell:
– Ansökningarna gäller ju just björnar i kalvningsland. Då kan man tänka sig att man kallsinnigt lägger dem på licensjakt, men det är klart att man i samebyarna vill ta bort dem nu och inte senare, säger Jens Frank.
