Jakt & Jägare har tidigare rapporterat om forskningen kring vargars föda och dna-analyseringsmetoden som italienska Cecilia Di Bernardi har utvecklat på Grimsö.
– Det är viktigt att veta vilka arter som vargarna tar för att kunna anpassa viltförvaltningen, förklarade hon då.
Experiment i djurpark
Grunden i den nya metoden lades med hjälp av experiment på djurparksvargarna på Järvzoo. De utfordrades veckovis med olika bytesdjur som älg, rådjur, dovvilt, kronvilt, vildsvin och ren. Därefter undersökte Cecilia Di Bernardi hur väl dessa kunde identifieras i vargarnas spillning.
Även i vargspillningen som samlades in under varginventeringen åren 2012–2019 letade hon dna från 18 olika slags djur: älg, kronhjort, dovhjort, rådjur, vildsvin, ren, får, nötkreatur, grävling, bäver, skogshare, fälthare, tjäder, orre, brunbjörn, lodjur, järv och räv.
– Vi använde helt enkelt den insamlade spillningen som förvaras i frysen här på Grimsö forskningsstation för ett helt nytt syfte. Sammanlagt var det ungefär 2 000 prover, berättar Cecilia Di Bernardi i ett pressmeddelande.
Geografisk variation
Resultatet visar att det vanligaste bytet för vargarna i Sverige är älg, därefter rådjur och annat klövvilt. Men det finns en geografisk variation, troligtvis beroende på skillnader i täthet av klövviltsstammarna.
Tack vare den omfattande genetiska kunskapen om den skandinaviska vargstammen kunde Cecilia Di Bernardi också relatera bytesvalet till olika egenskaper hos vargarna. Till exempel att ensamlevande vargar, i synnerhet tikar, äter mer rådjur och kadaver än älg. Även mer inavlade vargar visade detta mönster.
Fokus på södra Sverige
Cecilia Di Bernardi kommer att fortsätta identifiera vad vargar äter med den nya dna-analyseringsmetoden.
– I vinter satsar vi framför allt på att samla in spillningar från södra Sverige tillsammans med länsstyrelserna. Eftersom det finns fler olika klövviltsarter där kan det ge ny kunskap om vad som händer när vargens meny breddas, säger hon.
