– Såvitt vi vet har inte vinteraktiviteten undersökts vetenskapligt tidigare. Vi ville se om fästingarna kunde hitta värdar och suga blod även på vintern och hur det påverkades av vädret, säger Petter Kjellander, professor i viltekologi, på Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
Hos rådjur
Tillsammans med sina kollegor har han studerat fästingar hos rådjur i Grimsö, utanför Lindesberg och i Bogesund i Stockholms skärgård under tre vintrar.
Fästingar är som mest aktiva under våren och försommaren med en andra topp i slutet av sommaren. Men då forskarna fångade och återfångade rådjur mellan december och februari fann de att fästingar är aktiva också vintertid. Vid det första tillfället tog man bort fästingar från rådjuren. Vid den senare fångsten av samma rådjur hade nya fästingar tillkommit. Sedan jämförde man fästingförekomsten med variabler som snödjup, nederbörd och temperatur.
Under noll grader
– Det visade sig att flera rådjur fått nya fästingar trots att utomhustemperaturen var under 5 plusgrader. Det kunde till och med vara under 0 grader i området den dagen fästingen hittade rådjuret och började suga blod. Men den verkliga temperaturen exakt på den plats där rådjur och fästing hittade varandra kan vi inte veta, där var det kanske inte lika kallt som SMHI:s väderstation anger, berättar Petter Kjellander.
Nästa steg blir att studera vilka sjukdomar, som borrelia och TBE, som vinteraktiva fästingar kan bära på och överföra till människor.
Ingen betydelse
Enligt Petter Kjellander har denna marginella spridning sannolikt inte någon betydelse i stort, men han tycker att det är viktigt att sjukvården känner till att patienter kan drabbas av fästingburna sjukdomar också under vintern.
