Nytt trycke lyfter Ruger Hawkeye
  • Aimpoint AB
Ruger M77 Hawkeye fungerar som väntat bra i praktiken. Den råa inre finishen gör dock att de som är uppfödda med Mauser känner sig mer hemma än andra. Kraftfulla handgrepp behövs. Rugrarna brukar dock bli lite mjukare efter lite inslitning. ”Ruger-köparen får mycket studsare för pengarna. Detta trots de gjutna delarna och trots den opolerade finishen.” Ledat stålunderbeslag är standardutrustning. Hawkeye har fått en delvis omdesignad stock, både i trä- och syntetversion, bland annat med ett tunnare och öppnare pistolgrepp utan handutfyllnad. Nätmönstret är skarpt och ger bra grepp. På pipmutterns högra sida sitter en korrekt placerad avgasventil,
i händelse av läckage.
Ruger använder en Winchester-liknande trelägessäkring. Utseendet och effekten är snarlik, men konstruktionen är annorlunda. Här, i säkrat läge, syns hur greppet blockerar slagstiftet genom att passa in i ett urtag i slagstiftsmuttern. En följdeffekt är att greppet även sitter ganska väl skyddat mot oavsiktlig manövrering i säkrat läge. Rugers logotyp sitter prydligt på pistolgreppsrosetten. Lasergraverad logotyp på underbeslaget. De flesta delarna är gjutna och i likhet med till exempel CZ/Brno utförs inga puts- och poleroperationer i onödan. Slutstycksspärren är till det yttre snarlik förlagan från Mauser. Låda och pipa på den rostfria versionen är mattblästrade. När slutstycket skall demonteras träs en pinne eller stift i därför avsett hål på slagstiftsmuttern. Sedan är det bara att skruva ur muttern med slagstift och fjäder. Utstötaren borde kortas en aning eftersom hylsorna, som synes, studsade en extra gång mot lådvalvet på väg bort från bössan. Här syns även en nackdel med mattblästrade vapen – små blankrepor syns mycket tydligt i finishen. Den största och viktigaste nyheten på Hawkeye är det nya trycket. Det är ett utmärkt jakttrycke, ljusår från vad Ruger tidigare brukade skicka ut från fabriken. Rugers snedställda lådskruv må vara bra ur tillverkningssynpunkt, men för hemmafixaren är den ingen fördel. När man lyft ur mekanismen ur stocken ser man tydligt att den är gjuten.
Rekylklacken är i minsta laget.
Slutstyckshandtaget har klassisk amerikansk utformning, bakåtsvept och med rejäl ursparning för kikarsiktet. Ruger har, troligtvis av produktionslogistiska orsaker, valt en konstruktion på underbeslaget liknande Winchester M70. Magasinsbotten och varbygel är två separata delar. Alltihop kräver tre skruvar för att fästas vid lådan. Magasinslådan är också en separat bit i plåt. Inte heller detta är någon önskelösning vid plastningsarbeten, omstockningar och dylikt. Bössan har inte bara Mauser-utdragare, utan även en rimligt välfungerande kontrollerad matning. Trevligt! En mjuk bakkappa lindrar .30-06-rekylen, men har också en viss vilja att dra fast i kläderna. Ruger använder som tidigare frästa integrerade spår för kikarmontage. En uppsättning av företagets egna ringar följer med på köpet. Rugers montage är starkt, pålitligt och ser ganska trevligt ut.

Nytt trycke lyfter Ruger Hawkeye

Vapen och utrustningPublicerad: 2007-10-16 10:14

Ruger M77 Hawkeye

Piplängd: 560 mm.
Vikt: cirka 3,2 kilo utan kikare (syntet).
Kolvlängd: cirka 340 mm.
Pris: 6 850 kronor.
Finns i rostfritt utförande med syntetkolv, eller blånerad med valnötskolv. Rugers kikarfästen ingår och finns i fyra olika höjder. Kalibrar: .204 Ruger, .223 Rem, .22-250, .243 Win, .25-06 Rem, .270 Win, .280 Rem, 7 mm Rem mag, 7 mm-08 Rem, .308 Win, .30-06, .300 Win mag, .338 Win mag, .338 Federal och .358 Win. Lagerhålles I skrivande stund i .308 och .30-06.
Importör: Classic Vapen AB, telefon: 033-28 47 90.
www.classicvapen.com

Ruger M77 Hawkeye fungerar som väntat bra i praktiken. Den råa inre finishen gör dock att de som är uppfödda med Mauser känner sig mer hemma än andra. Kraftfulla handgrepp behövs. Rugrarna brukar dock bli lite mjukare efter lite inslitning.

”Ruger-köparen får mycket studsare för pengarna. Detta trots de gjutna delarna och trots den opolerade finishen.”

Ledat stålunderbeslag är standardutrustning.

Hawkeye har fått en delvis omdesignad stock, både i trä- och syntetversion, bland annat med ett tunnare och öppnare pistolgrepp utan handutfyllnad. Nätmönstret är skarpt och ger bra grepp.

På pipmutterns högra sida sitter en korrekt placerad avgasventil, i händelse av läckage.

Ruger använder en Winchester-liknande trelägessäkring. Utseendet och effekten är snarlik, men konstruktionen är annorlunda. Här, i säkrat läge, syns hur greppet blockerar slagstiftet genom att passa in i ett urtag i slagstiftsmuttern. En följdeffekt är att greppet även sitter ganska väl skyddat mot oavsiktlig manövrering i säkrat läge.

Rugers logotyp sitter prydligt på pistolgreppsrosetten.

Lasergraverad logotyp på underbeslaget.

De flesta delarna är gjutna och i likhet med till exempel CZ/Brno utförs inga puts- och poleroperationer i onödan.

Slutstycksspärren är till det yttre snarlik förlagan från Mauser. Låda och pipa på den rostfria versionen är mattblästrade.

När slutstycket skall demonteras träs en pinne eller stift i därför avsett hål på slagstiftsmuttern. Sedan är det bara att skruva ur muttern med slagstift och fjäder.

Utstötaren borde kortas en aning eftersom hylsorna, som synes, studsade en extra gång mot lådvalvet på väg bort från bössan. Här syns även en nackdel med mattblästrade vapen – små blankrepor syns mycket tydligt i finishen.

Den största och viktigaste nyheten på Hawkeye är det nya trycket. Det är ett utmärkt jakttrycke, ljusår från vad Ruger tidigare brukade skicka ut från fabriken.

Rugers snedställda lådskruv må vara bra ur tillverkningssynpunkt, men för hemmafixaren är den ingen fördel. När man lyft ur mekanismen ur stocken ser man tydligt att den är gjuten. Rekylklacken är i minsta laget.

Slutstyckshandtaget har klassisk amerikansk utformning, bakåtsvept och med rejäl ursparning för kikarsiktet.

Ruger har, troligtvis av produktionslogistiska orsaker, valt en konstruktion på underbeslaget liknande Winchester M70. Magasinsbotten och varbygel är två separata delar. Alltihop kräver tre skruvar för att fästas vid lådan. Magasinslådan är också en separat bit i plåt. Inte heller detta är någon önskelösning vid plastningsarbeten, omstockningar och dylikt.

Bössan har inte bara Mauser-utdragare, utan även en rimligt välfungerande kontrollerad matning. Trevligt!

En mjuk bakkappa lindrar .30-06-rekylen, men har också en viss vilja att dra fast i kläderna.

Ruger använder som tidigare frästa integrerade spår för kikarmontage. En uppsättning av företagets egna ringar följer med på köpet. Rugers montage är starkt, pålitligt och ser ganska trevligt ut.

När M77:an introducerades i slutet av 60-talet var den egentligen för bra för att vara sann och bröt mot den tidens vapenmode. Det tråkiga var det usla ”gjutjärnstrycket”. Nu har M77 fått ett nästan helt rent direkttrycke på cirka två kilo, som ger bra precisionsskytte. Den som förstår att uppskatta en mausermekanism får mycket studsare för pengarna.
Dessutom har den nya Hawkeye-modellen en ny kolv med helt rätt modifieringar.

Ruger M77 introducerades 1968. M77:an passade inte in i den tidens modeströmmar eftersom den hade för mauserlik konstruktion.
I slutet av 60-talet hade de flesta tillverkare slopat den kostsamma Mauser-utdragaren och den kontrollerade matningen. Istället dök det upp små ynkliga utdragare och frimatande mekanismer. Inte nog med det. Den tidens mode föreskrev även att en ny studsare skulle ha uppsvälld monte carlo-kam, vita plastmellanlägg överallt, pressad nätskärning och plastlackad kolv.
I den här miljön dök alltså den nya Rugern upp. Rakt och enkelt stockad i oljebonad valnöt med riktig nätskärning, mauserutdragare, integrerat kikarfäste, ledat underbeslag och kolvhalssäkring. Billig var den också.

Hur var det möjligt?
Hur var då detta möjligt? Liksom alla andra tillverkare försökte förstås även Ruger att göra produktionen enklare och billigare. Istället för att som så många andra bara förenkla produkten lyckades Ruger-folket att effektivisera tillverkningen, framför allt genom att satsa på utveckling av gjutmetoder för vapendelar. Och denna målsättning lyckades man alltså bra med.
Fast visst har detta också en baksida. Rugers bössor har alltid känts lite råa och just gjutna, eftersom Ruger-fabriken även gärna sparar in på onödig puts.
Men när det gäller utrustning, finesser och design fick man onekligen mycket för pengarna.

M77 Mk II
I slutet av 1980-talet kom M77 Mk II, där kolvhalssäkringen hade slopats till förmån för en sidomonterad trelägessäkring, som vid första anblicken ser ut att vara av Winchester-modell. Men likheterna gäller bara det yttre.
Winchester-säkringens mekanik sitter monterad i slutstyckets styrhylsa. Rugerns säkring är monterad i lådan. Förutom att Ruger-konstruktionen är enklare och billigare är den faktiskt också mycket fiffig. Ruger-säkringen har tre lägen, osäkrat framåt, avtryckaren säkrad i mittläget för plundring samt avtryckare och slagstift säkrat i bakre läget.
Istället för att förlita sig på diverse kulor, stift och fjädrar är det själva säkringstangenten som låser slagstiftet, genom att tangenten passar in i en urfräsning i slagstiftsmuttern.

Robust och säker
Det här är en mycket robust och säker konstruktion. Dessutom sitter tangenten på det viset mera skyddad i säkrat läge än på en traditionell Winchester-säkring.
Enda nackdelen har också med tillverkningsprocessen att göra. Säkringen är svår, för att inte säga omöjlig, att osäkra helt tyst. Skytten känner helt klart av råheten i delarna när säkringen manövreras.
Nu är alltså den senaste uppgraderingen av M77 här, kallad M77 Hawkeye.
I grunden är det samma bössa som förut, men endast ett par, men viktiga, nyheter.
Säkringen är av samma vettiga typ som tidigare. De pålitliga kikarfästena är även de oförändrade och ringar ingår i köpet.
Lite om bössan i allmänhet först. I grunden är det alltså en Mauser-konstruktion vi här har att göra med. Två främre låsklackar och en bred icke-roterande utdragare och fast lådmonterad utkastare är grundreceptet.
Slutstycksspärren sitter även den på Mauser-vis i lådans vänstra bakkant. Dock har utkastaren, i likhet med till exempel gamla HVA 1640, flyttats ner i lådan. Därmed undviks att klyva vänstra låsklacken för att få plats med utstötaren.
Åter i likhet med tidigare nämnda HVA har Ruger även rationaliserat bort den ursparning i utdragarens spår i slutstycket, som på originalet gör att utdragaren nyper hårdare om hylsan ju hårdare den sitter fast, vilket kanske är lite synd.
Å andra sidan har åtminstone testvapnet en fungerande kontrollerad matning, vilket undertecknad ser som mycket positivt.

Saknar gashål
Ruger har även rationaliserat bort reservlåsklacken i slutstyckets bakkant, vilken har ersatts med att slutstyckshandtaget istället går ner i ett urtag i lådan.
Det enda jag egentligen saknar är gasevakueringshål i slutstycket.
En ventil sitter i pipmutterns högra sida. Men ur säkerhetssynpunkt vore det inte fel med flera evakueringspunkter.
Bössan har även kvar den onödigt lilla rekylklacken och den snedställda främre lådskruven. Teorin bakom lådskruven lär vara att skruven vid åtdragning skall hjälpa till att dra rekylklacken i kontakt med urtaget i kolven. En god teori, och säkert även bra ur produktionshänseende. Men för hemmapysslaren upplevs konstruktionen kanske inte alltid positivt.
Det ledade underbeslaget, som numera tillverkas i stål, är tvådelat och har en lös magasinsbox i plåt. En konstruktion liknande den som Winchester använde på sin modell 70 således. Magasinsbotten utgör en del och varbygeln en annan.
Varbygeln hålls på plats med två skruvar, och magasinsbotten med lådskruven och låsningen mot varbygeln. En lite omodern konstruktion idag kanske, men visst fungerar det.

Snyggat till undersidan
Ruger har i alla fall snyggat till det lite jämfört med förlagan. Både den främre skruven och mittskruven täcks av magasinsbotten när denna är stängd, vilket ger bössans undersida ett rent och prydligt utseende.
Magasinet skall för övrigt enligt Ruger ha en kapacitet på fyra patroner. Med visst besvär går det dock på testbössan att pilla ner fem, även om den övningen kanske inte är att rekommendera.
Lånevapnet är den rostfria och syntetstockade ”All-Weather-versionen”.
Bössan finns även i mer traditionellt utförande med valnötskolv och blånerat kolstål.
Pipan, som hamras av Ruger själva, är 56 centimeter lång och utan öppna riktmedel.

Risk för blankrepor
Pipa, låda och ringar är mattblästrade, vilket ger en reflexfri och snygg finish. Tyvärr brukar också små förargliga blankrepor synas mycket väl på den här typen av finish.
Nyheterna är dels ett nytt trycke, dels en omdesignad kolv.
Det var inget fel på den gamla kolven, men nu har Ruger gjort några små ergonomiska och estetiska förändringar. Därmed har Ruger i mitt tycke verkligen träffat rätt.
Förstocken har på Hawkeye gjorts både tunnare och rundare.
Pistolgreppet har fått en något öppnare vinkel och blivit tunnare i omkrets.
Pistolgreppet är också befriat från handutfyllnader och helt symmetriskt.
Kolven är som förut klassiskt rak utan kindstöd eller annat. Kolven avslutas med en mycket mjuk bakkappa med goda rekylabsorberande och ”jackfångande” egenskaper.
Träversionen har dessutom en riktigt smakfull utformning på nätskärningen och avslutas med en röd bakkappa. Det är inte utan att ögonen på en vapentestare med anglofil läggning fuktas en aning av glädjetårar.
På syntetversionen finns det naturligtvis inte anledning att kommentera nätmönstret, mer än att det ger fullgott grepp.
Jag vet inte var Rugers syntetkolvar tillverkas, men den som har haft närkontakt med Hogues kolvar kommer nog att känna igen sig. Det här är en kolv som känns rimligt stabil och solid således.
Trycket är av en helt ny konstruktion, och det var sannerligen på tiden. Tidigare var den enda riktigt allvarliga anmärkningen på Rugers studsare just trycket, eftersom gjutråheten märktes även här.

Nästan rent trycke
Tryckena brukade vara skrapiga, släpiga och allmänt eländiga, vilket hämmade vettigt precisionsskytte. Men inte längre. Nu har M77 ett nästan helt rent direkttrycke på cirka två kilo, vilket duger utmärkt för jaktbruk.
Det här är ett riktigt bra jaktvapentrycke faktiskt, ljusår från vad bössan tidigare var försedd med och ett riktigt lyft för modellen.
I praktiken fungerar Rugern ungefär som väntat. Hawkeye är en pålitlig och robust bössa.
Är man inte van vid Mauser-konstruktioner kan det dock krävas en viss invänjning på skjutbanan. Särskilt med tanke på att den något råa invändiga finishen så att säga förstärker Mauser-beteendet. Detta är alltså ingen bössa som man handhar med silkesvantar, eller repeterar med slutstyckshandtaget mellan tummen och pekfingret. Nej, rejäla tag är vad som krävs. När skytten väl har förstått och accepterat detta är det i gengäld ett mycket driftsäkert och pålitligt vapen. En del av råheten brukar dessutom, i likhet med till exempel studsare från CZ/Brno, försvinna efter att delarna har slitits ihop efter en tids användande. En egenhet som testvapnet uppvisade var att vid korrekt kraftfull repetering (tänk björnprov!) kastades hylsorna ut med sådan kraft och vinkel att de studsade mot lådvalvet och bucklades.

För lång utkastare
Till viss del är det en effekt av att utkastaren flyttats ned i lådan. Men troligtvis är också utkastaren i testexemplaret en aning för lång och skulle må bra av att justeras ner en smula.
Just de här små geometriska samspelen i en Mauser-låda, som har med matningen att göra, finjusteras bäst med fil, tid, tålamod och kunskap. Med tanke på Rugerns prislapp är det således inte konstigt om det kan behövas en justering eller två. I det här fallet var det dock inget större problem, eftersom hylsorna kastades med kraft ända in i nästa socken. Bara lite irriterande.
Den mycket trevliga kolven, den mjuka bakkappan, det förbättrade trycket och den driftsäkra matningen gör att Hawkeye känns lättskjuten och trevlig.
Träffbilderna, som skjutits i enbart blåsigt väder, hamnade som bäst runt 25 millimeter för Norma och Scandium övningspatroner. Övrig provad jaktammunition hamnade runt 30-35 millimeter.
Om det beror på bössan, vädret eller skytten är just nu svårt att säga. Hur som helst räcker precisionen för det mesta man kan tänkas jaga med en .30-06.
I mitt tycke får Ruger-köparen mycket studsare för pengarna. Detta trots de gjutna delarna och trots den opolerade finishen.
Kontrollerad matning, bra trycke, vettig säkring, ledat underbeslag i stål, bra integrerat kikarfäste, ringarna inkluderade och en riktigt välformad kolv är finesser som man oftast får betala betydligt mer för.
Hawkeye kommer även i två storviltsutföranden, African och Alaskan. Det är två modeller som vi hoppas kunna återkomma till, speciellt med tanke på att de kamras för den nya kalibern .375 Ruger.

Genom att kommentera på jaktojagare.se så godkänner du våra regler

  • Annons JRF
  • Annons JRF
  • Annons JRF
  • AnnonsChevalier
  • AnnonsGyttorp Norma
  • AnnonsFähallen Jakt AB