Slarvfel irriterar på ny justerbar duvkrossare
  • Sunne Jaktmässa

Slarvfel irriterar på ny justerbar duvkrossare

Vapen och utrustningPublicerad: 2006-01-24 14:15

Testad modell:

Winchester – Select Energy Sporting
Kaliber: 12-70. Piplängd: 76 millimeter.
Vikt: cirka 3 670 gram. Pris: cirka 19 300 kronor.
Generalagent: Normark Scandinavia AB, telefon 0280-125 65.
Priser: Select Energy – cirka 14 600 kronor med 76 millimeters-pipa. Select Midnight – 12 900 kronor. Select Field – 14 600 kronor. Select Elegance – 19 300 kronor, samtliga med 71 millimeters-pipor.

Winchester Select Energy Sporting är en ny duvsmulare med justerbar kolvkam, som ska kunna tjäna både på banan och på jakt. Mekaniskt sett är det mer Beretta- och Browning-konstruktioner än Winchesters gamla trotjänare, modell 101. Irriterande slarvfel på flera detaljer drar ner betyget för den här bocken. Den här bössan är lite för dyr för att vara billig.

Winchesters gamla hagelbock modell 101 har en relativt liten men hängiven skara anhängare. Den är också fortfarande i bruk här och där, på banor, i skogarna och som klubbvapen.
När nu Winchester lanserar Select, en ny hagelbock, är frågan om 101-ägarna kommer att galoppera till handlarna för att byta ut sina trotjänare.
Winchester förresten, det bör påpekas att hagelbocken lanseras under varunamnet Winchester. Det här nya vapnet tillverkas i Belgien, av Browning.

Modernistisk dekor
Vapnet levereras i en illröd plastväska i den typen av rött som skriker ”titta, jag är ett vapen!” på flygplatsens bagageband.
Det första som slår en när man packar upp bocken är den modernistiska dekoren och nätskärningen. Bara detta ger tillräckligt med material för en lång diskussion på skjutbanan. De små ovala nätskärningsfälten och de intressanta ellipserna, som baskylen är dekorerad, med väcker associationer till grundskolans lektioner om rymden och solsystemet. Men allt är ju relativt. Faktum är att vid tiden för återlämnandet hade jag nästan vant mig vid utseendet.

Justerbar kolvkam
Den här modellen har begåvats med vad som verkar vara den nya flugan på sportbockar i alla prisklasser, en justerbar kolvkam. Och det tackar vi för.
I rätt händer är detta tillbehör mycket användbart.
För den som tänkt sig att använda vapnet både till sport och jakt, eller till olika grenar, är det både praktiskt och smart med en justerbar kolvkam.
I fel, det vill säga oerfarna, händer kan det kanske ibland sätta en del onödiga griller i huvudet på användaren.
Browning-folket har i alla fall haft den goda smaken att göra kolvkammen justerbar både i höjd och i sida, ett måste om man ska kunna använda justeringen till fullo. Vi med klämgoa kinder uppskattar sidojusteringen extra mycket!

Mjuk bakkappa
I aktern sitter en bakkappa som är nästan för mjuk. Den har förvisso en god rekylupptagande förmåga, men är också så pass mjuk att den riskerar att dra i kläderna vid anläggning.
Pistolgreppet är både fylligt och öppet, så stora händer borde trivas där.
Det samma gäller för förstocken, som är av bäversvansmodell och med ganska rejält tilltagna mått.
Själv kände jag mig inte alldeles bekväm med dessa väl tilltagna greppytor, men då är jag också begåvad med ganska korta fingrar.
Kolvträet på testvapnet är vettigt, utan att för den skull vara särskilt inspirerande. Strax över standardklass ungefär.
Nätskärningen ger, trots att den närmast ser otillräcklig ut när man betraktar den, faktiskt ett riktigt bra grepp.
Den nya belgiska Winchestern har, förutom utseendet, föga mekaniskt gemensamt med den gamla 101:an. Istället är den en blandning av Beretta och Brownings konstruktioner, och det behöver ju inte nödvändigtvis vara illa. Sämre mekaniska förebilder kan man definitivt ha i den här kategorin vapen.

Lån från Beretta
Reglingen, ledtapparna och ejektorsystemet är till största delen lånade från Beretta.
Den primära låsningen består av två kolvar som skjuter in i matchande urtag, placerade på varsin sida och i underkant av övre pipan.
Därutöver har Browning lagt till en extra stödklack i botten av baskylen, vars uppgift torde vara att avlasta den huvudsakliga låsningen från en del av vridkrafterna i skottögonblicket.
Ejektorsystemet är på Beretta-manér helt integrerat med piporna.

Säkert och pålitligt
Avfyrningsmekanismen är av mer traditionell typ. Värt att notera är att säkringsdelar och fångupphak är väl tilltagna och väl inpassade, vilket borgar för ett säkert och pålitligt vapen.
Den invändiga finishen i avtryckarmekanismen är för övrigt mycket god, något som faktiskt förvånar en smula. Men mer om det senare…
Även utvändigt har metallytorna en god finish. Selectbössan har plana ytor, fria från bearbetningsmärken och annat.
Säkringen är av välbekant modell med integrerad pipväljare, en logisk konstruktion som näppeligen behöver någon inlärningsperiod för att förstås och kan handhas utan vidare inblandning av hjärnhalvorna.
Trycket är, åtminstone på testvapnet, tyvärr som är vanligt på många bockar; varken riktigt bra eller riktigt dåligt. Det är relativt fritt från släp, men ganska tungt och framför allt med en onödigt stor differens mellan över- och underpipan.
Avtryckarskon är justerbar i längdled. Jag misstänker att för väldigt många skyttar kommer den att hamna i bakersta läget och stanna där, på grund av det rejäla pistolgreppet.
Piporna är av Brownings egen ”backbore”-typ och med vapnet följer således också Brownings Invector Plus-choker. Winchester Select-bössan levererades faktiskt med fem choker, så den nyblivne ägaren får ett ganska vettigt startkapital. Piplängden är på Energy-modellerna 76 centimeter och patronlägena är faktiskt 70 millimeter.
”Tru-Glo”-korn ingår också i standardutrustningen. Om detta riktmedel lär åsikterna vara mycket delade, både vad gäller hållbarhet och användbarhet. I vilket fall låg det också ett antal extrakorn i väskan, i varierande och glada färger.
På skjutbanan upplevdes inga som helst bekymmer med vapnet under skjutning. Avtryck, säkring, pipväljare och ejektorer fungerade utan problem.

Kraftiga ejektorer
Ejektorerna var dessutom så bra att de riskerade att bli en fara för bakomvarande. Ejektorerna var rejält spänstiga, och få är nog de tomhylsor som skulle lyckas undgå att bli utkastade ur Winchester-piporna.
Hur man upplever skjutegenskaperna hos ett vapen, i synnerhet hagelvapen, är ju som bekant högst individuellt. Den här bössan passade dock inte undertecknad alldeles väl. Den upplevdes som en smula framtung och lite död i svingen.
Pippaketet är ganska rejält, och vägde faktiskt drygt 1 800 gram på min våg, med förstock. Månne är det därför man valt att inte dra sidospängerna hela vägen bak (de slutar vid förstocken) i ett försök att banta piporna en smula?
Baskyl och kolv står för ungefär andra hälften av vikten, vilket ger en totalvikt på cirka 3 650 gram. Och varje gram känns när man lägger an och svingar vapnet, tycker jag.
Men detta är som sagt mycket personligt. Presumtiva spekulanter bör naturligtvis se till att få provskjuta ordentligt innan de slår till.

Dålig inpassning
Om helhetsintrycket hittills verkar enbart gott finns det saker som irriterar också. Det som stör mest är en riktig struntsak – bakkappans inpassning. Eller snarare bakkappans brist på inpassning. Den är så obefintlig att man nästan kunde förledas att tro att de köpt en Pachmayr-bakkappa och bara skruvat dit den utan någon som helst inslipning.
Likaledes lämnar passningen mellan trä och metall en del övrigt att önska. Det är inte katastrofalt på något vis, men tillräckligt för att irritera.
Med tanke på den fina finishen på metallen, både in- och utvändigt, är det ju märkligt att man inte lyckats göra jobbet klart med kolven också.
Ett undantag var mekanismen för sidojusteringen av kolvkammen, som hade så pass mycket grader kvar i spåret för justeringen att den skulle behöva bearbetas med fil för att bli bruksmässig.
Vidare fanns i slutet av testskjutningssessionen tendenser att kornet började lämna sin tilldelade plats på pipan. Men eftersom kornet faktiskt inte trillade bort så är det bara ett varningstecken.

Loggan flagnar
En annan, åtminstone för funktionen, struntsak är det faktum att färginläggningarna i baskylens dekor redan börjat flagna lite och att somliga Winchester-loggor inte är ordentligt islagna.
Som sagt, mycket av ovanstående är bagateller men ytterligt irriterande, eftersom det skulle ha varit så enkelt att göra rätt från början. När prislappen börjar närma sig 20 000 kronor bör man faktiskt ha lämnat kategorin ”struntfelsvapen” bakom sig. Då har köparen rätt att förvänta sig lite slutkontroll av finishen, och åtminstone en korrekt inslipad bakkappa.
Select Energy Sporting levereras som sagt med 76 centimeters pipor som standard. Versionen utan justerbar kolvkam kostar cirka 14 600 kronor. En Selectbössa med justerbar dito kostar cirka 19 300 kronor.
Personligen skulle jag, om jag skulle köpa en Winchester, slanta upp de extra kronorna för att få den justerbara kolvkammen. Visst finns avigsidor med en justerbar kolvkam. Men på ett hagelvapen av den här typen överväger fördelarna med råge nackdelarna.
Nybörjarskytten bör ändå definitivt anlita instruktör, eller mer erfarna skyttar, samt öva mycket anläggning och sving innan det är dags att börja skylla bomskott på vapnets inställningar.
Vilken är Winchesterns plats på vapenmarknaden då?
Pris- och utförandemässigt hamnar den i segmentet ”instegsbockar”, det vill säga budgetversioner av de mer påkostade sportbockarna.
Select-bössan hamnar i ett getingbo av konkurrenter, med framför allt Berettas och Brownings egna budgetmodeller som värsta konkurrenter.

Svårt att tampas
Det är länge sedan Winchester senast var aktuella i hagelbocksammanhang. Därmed kan Winchester få svårt att tampas om marknadsandelar med de numera så välrenommerade alternativen.
Trots att Winchester-logotypen på vapen och väska är oerhört traditionstyngd och klassisk är det kanske ändå inte den typiske Winchester-köparen man tänkt locka till sig.
De tidigare nämnda struntfelen drar tyvärr, helt onödigt, ner helhetsintrycket en del.
Det känns som om den här bössan blir lite för dyr för att vara billig och lite för billig för att vara dyr, om ni förstår hur jag menar. Och det vore faktiskt lite synd om slarvig finish och slutkontroll skulle vara det som sänker winchesterns försäljningsstatistik, för på det stora hela var det faktiskt en ganska trevlig bekantskap.
Egentligen borde inte Select-bocken behöva vara tvungen att skämmas för sig, vare sig på tävling, jakt eller i vapenskåpet.

Genom att kommentera på jaktojagare.se så godkänner du våra regler

  • Annons JRF
  • Annons JRF
  • Annons JRF
  • AnnonsVästgårds Game Fair
  • AnnonsStaffans vapen
  • AnnonsGyttorp Norma
  • AnnonsBosjökloster