Sårbarhetsanalysen är gjord av landets främsta forskare som Guillaume Chapron, Henrik Andrén, Håkan Sand och Olof Liberg vid Skandulv.
Enligt rapporten räcker det med 38 vargar i Skandinavien under förutsättning att det inte finns någon genetisk problematik. Om man dessutom räknar med stora katastrofer som kan drabbar vargen som exempelvis sjukdomar eller naturkatastrofer så behövs det 100 individer, enligt forskarna.
Solveig Larsson, ordförande Jägarnas Riksförbund
– Det är intressant att det nu har kommit uppgifter som kan innebära en tillnyktring i vargpolitiken och det är glädande att man nu börjar använda all den kunskap om vargen som svenska forskare har samlat på sig under åren.
Hon menar att med den kunskap man nu har är det möjligt att ta ner dagens vargstam till rimligare nivåer.
– JRF har nollvision för vargen under nuvarande förhållanden och vi måste ner till nivåer som är hanterbara för människor som berörs av vargrevir. Det är också viktigt att inse att vi inte har någon unik svensk vargstam utan den är en del av den nordeuropeiska vargstammen.
Thomas Ekberg, talesperson Svenljungagruppen
– Med sårbarhetsanalysen ser vi ju en strimma hopp i mörkret men det är oerhört viktigt för framtiden att politikerna nu sätter ett tak för vargstammen annars kan det sticka iväg hur långt som helst i alla fall.
– Vi vet att den sista vargen sköts i Sverige 1966 och sedan dess har vargen varit fridlyst. Trots det har vi idag, 46 år senare, 450 vargar. Det visar att genetiken inte är något stort problem och med en rimligt stor vargstam så räcker det med att vi plockar in en ny varg var femte år så klarar vi den frågan.
– EU kräver gynnsam bevarandestatus och om vi utöver de 100 vargarna som klarar alla katastrofer fläskar på med 50 till så kommer vi upp i 150 i hela Skandinavien och det är hanterbart, säger Thomas Ekberg.
Helena Jonsson, ordförande LRF
– Vi är nöjda med att analysen äntligen kommit till stånd. Från LRF:s sida har vi tryckt på för att en sårbarhetsanalys skulle göras. Utan den var det för stora brister i underlaget att basera en vargpolitik på. Vi ansåg att vi måste få fram ett golv att utgå ifrån och sårbarhetsanalysen är en nödvändig grundsten för att få tillstånd en ny politik.
Nu gäller det att vi också får tillstånd en socioekonomisk utredning som visar vad vargen verkligen kostar eftersom inte heller det är gjort.
Rovdjursutredningen tittade bara på statens kostnader för vargförvaltningen men inte på kostnaderna för övriga samhället trots att flera experter påtalade det under utredningens gång.
Torbjörn Lövbom, ordförande i Jägareförbundets rovdjursråd
– Det är positivt att vi nu fått den här sårbarhetsanalysen som kan ligga till grund för det fortsatta arbetet.
– Med de riktlinjer som EU:s expertgrupp satt upp för att visa hur man ska tillämpa direktivet och med sårbarhetsanalysen som grund kan vi komma vidare. När sedan de socioekonomiska aspekterna vägs in så kan vi hitta en långsiktig modell för vargstammen i Sverige.
– Vi vet ju att det inte behövs särskilt stort tillskott av varg för att förbättra genetiken, säger han.
Naturskyddsföreningen och WWF har hittills inte kommenterat analysen
medan Rovdjurföreningen påstår att analysen är oanvändbar och hävdar att Sverige behöver minst 3 000 vargar.