Troligtvis började varg och hund gå skilda genetiska vägar för över 10 000 år sedan. En tänkbar orsak bakom detta är att människor började tämja vargvalpar eller att vargar närmade sig människan när de sökte föda.
Forskarna har jämfört avsmassan från ett stort antal hundar och vargar och kartlagt områden i arvsmassan som visar de tydliga skillnader som finns.
Kan bryta ner stärkelserik föda
Detta har visat att hundar redan på ett tidigt stadie utvecklade en matsmältningsapparat som klarade att bryta ner föda med mer stärkelse.
– Våra resultat visar att det var avgörande för tidiga hundars överlevnad att kunna livnära sig på mat som till stor del bestod av vegetabilier, så som rotfrukter och spannmål. Detta i sin tur tyder på att hundens domesticering kan vara kopplad till människans utveckling av jordbruket och att det var på soptippar i anslutning till tidiga bosättningar som de första stegen i hundens utveckling togs, säger Erik Axelsson från i ett pressmeddelande från Uppsala universitet.
Skillnader i gener för hjärnans utveckling
Förutom hundens anpassade matsmältningsapparat, som skiljer sig från vargens, finns även många skillnader i gener som styr hjärnans utveckling. Detta kan förklara varför hundar beter sig på ett annat sätt än vargar.
– Det var spännande att se att hälften av domesticeringssignalerna i arvsmassan pekar på gener som har att göra med hjärnans utveckling och funktion. Detta visar hur förändrat beteende såväl som diet har haft betydelse för hundars anpassning till ett liv nära människan, säger professor Kerstin Lindblad-Toh, senior författare och Director på Uppsala universitet samt Director för vertebratgenomik på Broad Institute i Boston.
Vargen kan också äta varierande mängder av vegetabiliskt material, till exempel frukt, gräs, rötter och blad. Både vargen och hunden kan alltså anpassa ämnesomsättningen och funktionen hos matsmältningskanalen efter tillgång på föda.