Vid presskonferenser i de svenska varglänen offentliggjordes Naturvårdsverkets remissförslag om den kommande vargflytten. Men det var ont om konkreta besked. I själva verket är det frågan om vilka principer och kriterier man ska ha när man bestämmer utsläppsplatserna – som ska vara minst två per län.
I Dalarna, där Landshövding Maria Norrfalk och Naturvårdsverkets Susanna Löfgren presenterade förslaget, betonades just vikten av att beslutsprocessen måste få ta tid.
Människorna viktigast
– Vi tror inte på någon snabblösning. Det är också vad samhällsforskarna och erfarenheterna utomlands säger oss, säger Susanna Löfgren, som påpekar:
– Det kanske kan låta konstigt, men för att lösa vargproblematiken är människorna viktigast. Att få en lokal förankring och delaktighet är helt nödvändigt om politiken ska lyckas.
Landshövding Maria Norrfalk antyder däremot en viss otålighet och ifrågasätter nyttan med en process – som kan ta upp till två år – i en så central fråga.
Väntan skapar oro
– Det kan skapa väldigt mycket förväntningar och oro. Naturligtvis ska vi inte förhasta oss, men jag skulle ändå vilja se att detta klaras ut inom ett år, säger Norrfalk.
• Det kanske vore enklare om de här besluten tagit centralt?
– Jo, det hade varit klart enklare. Men inte bättre, svarar Norrfalk.
– Jag skulle gärna vilja veta mer konkret hur man gjorde i andra i länder där liknande kontroversiella utsättningar har gjorts. Samtidigt kan man fundera på den rent praktiska nyttan med att utreda utsläppsplatserna så grundligt när det samtidigt är ett faktum att vargarna med all sannolikhet omedelbart flyttar sig många mil.
Jägarorganisationernas uppdrag
Här anser Norrfalk att jägarorganisationerna har ett mycket viktigt uppdrag: Nämligen att förmedla till sina medlemmar att vargflyttningen inte handlar om antalet vargar, utan om kvaliteten på vargstammen. Även Susanna Löfgren tryckte hårt på den saken.
I grund och botten är just kvaliteten (inavelsfrågan) avgörande för vargjakten och frysningen av vargstammen på omkring 210 individer.
• Men hur länge låter sig till exempel bevarandeorganisationerna nöjas med prat och utredningar, medan vargjakterna avlöser varandra?
– Just därför är det viktigt att ha en handlingsplan, svarar Susanna Löfgren.
– Samtidigt ligger det inte heller i bevarandeorganisationernas intresse att man stressar på i den här frågan. Vargpolitiken står och faller med att folk är med på tåget – att de som ska
leva med rovdjuren förstår varför man vidtar de här
åtgärderna.
Naturvårdsverket noterar i sitt remissförslag att allmänheten har olika syn på förvaltningen, beroende på vilken art det gäller. Medan inställningen till björn handlar mer om rädsla och oro för djuret, så handlar synen på varg mer om tilltron till myndigheterna.
• Så när är Sverige redo att flytta den första vargen?
– Helt omöjligt att säga, säger Susanna Lövgren.
– Förhoppningsvis kan vi få några konkreta förslag på utsläppsplatser ganska snart, men om det sker i år eller nästa år vill jag inte spekulera om. Vi måste också avvakta de pågående utredningarna kring exempelvis smittskyddsfrågor och hur man rent praktiskt ska genomföra vargflyttningarna.
I korthet föreslår Naturvårdsverket:
Länsstyrelserna i Gävleborg, Dalarna, Västmanland, Örebro, Värmland, Västra Götaland, samt i Stockholm, Uppsala, Södermanland och Östergötland ska inom 1–2 år ta fram förslag på två utsläppsplatser vardera.
Besluten tas viltförvaltningsdelegationerna, där delegaterna ska förankra frågorna både i sina medlemsled och genom att delta i så kallade medborgarprocesser där alla får vara med och lämna synpunkter.
Bedömningen av lämpliga utsläppsområden för vuxna vargar föreslås styras av följande kriterier:
* Inte mer än tio mil från befintligt vargrevir.
* Där man kan vidta åtgärder så att berörda människor accepterar en utsättning av varg.
* Minst tio mil från renbetesområdet.
* Där vargen inte riskerar att vandra till Norge.
* Platsen ska ligga utanför befintligt vargrevir.
* Minst en mil från flerfiliga vägar utan viltstängsel.
* Låg täthet av betande tamdjur.
* På mark där ägaren ger tillstånd till vargutsättning, helst bolagsmark.
* På områden där länsstyrelserna har god kommunikationskompetens.
* Där man har god erfarenhet av att lösa konflikter.
När det gäller vargvalpar behövs inte lika många kriterier. Här föreslår Naturvårdsverket att vargtiken (adoptionsmamman) ska ha sändare, en buffertzon på tio mil till renbetesområdet, markägartillstånd och god kommunikationskompetens hos länsstyrelsen.
Länsstyrelsernas remissvar ska vara klara 1 november och Naturvårdsverket ska lämna en slutredovisning till regeringen senast 30 november. Regeringen ska fatta det slutliga beslutet om vargflytt när Naturvårdsverket, Jordbruksverket och Statens Veterinärmedicinska Anstalt har lämnat sina rapporter.