Ägaren saknad. För nästan två veckor sedan började två hundar av stövartyp uppehålla sig i en by på sydöstra delen av Gotland. Nu vistas de på hundpensionat och väntar på sin ägare. Så här ser den ene av dem ut.
Ägaren saknad. För nästan två veckor sedan började två hundar av stövartyp uppehålla sig i en by på sydöstra delen av Gotland. Nu vistas de på hundpensionat och väntar på sin ägare. Så här ser den ene av dem ut.

Upphittade ”stövare” ett mysterium

Ingen ägare vill kännas vid de två stövarblandisar som började uppehålla sig i en liten by på Gotland för ett par veckor sedan.
–Jag funderar på om ägaren råkat ut för någonting, säger Iréne Molin som driver hundpensionatet där de båda hundarna nu vistas.

Det var förra helgen som de båda hundarna dök upp vid Bengt Loguists sommarstuga i byn När på sydöstra delen av Gotland. Folk i byn sa att de varit synliga i området hela veckan. Bengt Loquist körde dem till polisen i Visby, men därifrån har de nu flyttats till Vallstena Hundspensionat i Slite.
Varken polisen eller pensionatföreståndare Iréne Molin har hört av någon som saknar hundarna.

Var är ägaren? 
– Jag har pratat med alla människor som har med jakt att göra på södra och östra Gotland. Ingen känner till hundarna. Med mina hundkunskaper bedömer jag att det är beagle/hamilton i den ena och eventuellt också engelsk setter i den andra. Mitt tips är att det kan röra sig om far och son, säger Iréne Molin.
Vid polisen på Gotland säger vakthavande befäl att det händer någon gång årligen, att de får in hundar som ingen människa anmäler saknad.
Men Iréne Molin har börjat fundera på om det hänt ägaren någonting.
– Tänk om det är någon som gjort sig illa eller blivit sjuk, eller kanske rent av dött, säger hon.

Säljs eller avlivas 
De båda hundarna får vistas på hundpensionatet i tio dagar på samhällets bekostnad. Sedan säljs de, eller avlivas.
– De är sociala och trevliga, tillgivna och snälla, De är lite ovana att gå i koppel, men min bedömning är att det inte rör sig om hundgårdshundar utan de är vana att bo inomhus, säger Iréne Molin.