En tidsresa bland Gyttorps patroner.
Foto: Sören Thurén En tidsresa bland Gyttorps patroner.

Så föddes Gyttorp blå

Under lång tid har Sören Thurén i Tibro sysslat med att samla på patroner och forskat om svensktillverkade hagelpatroner.
Det finns egentligen inget skrivet om detta, särskilt inte på detaljnivå beträffande patronmodeller, varianter eller lanseringsår av olika modeller.

När patrongevären avlöste mynningsladdarna blev laddning och omladdning mycket enklare. Däremot var det fortfarande svartkrut som utgjorde drivladdning.

Krutröken skingrades inte påtagligt förrän en bit in på 1900-talet. När Gyttorps Sprängämnesfabrik började ladda hagelpatroner år 1908 var en svartkrutsladdad patron bland de första i sortimentet benämnd Excelsior.

Svartkrutsbruket i Torsebro

Året därpå kom ytterligare en laddad med Torsebro Patentkrut, benämnd Anden. Gyttorp blev detta år ägare till det gamla svartkrutsbruket i Torsebro och fick därmed tillgång till deras sortiment.

Verksamheten där avvecklades dock i mitten av 20-talet.

Tillsammans med en rökfri patron var det dessa tre som i stort sett utgjorde Gyttorps sortiment fram till första världskriget startade 1914 och skapade svårigheter i produktionen.

Udda märkningar

Alla patronkomponenter importerades vid den här tiden, utom krutet. Kriget medförde ganska omgående importstopp från de ordinarie leverantörerna. Fram till 1920 finns därför en del udda och för Gyttorp främmande patronmärkningar i sortimentet.

I början av 20-talet förändrades designen radikalt på svartkruts-patronerna och deras askar. Det sedermera välkända begreppet ”Gyttorp Blå” tar då sin början.

Den vita haren

De nya askarna var mer dekorativa med en vit hare hoppande över en blå patron. De fanns dessutom att tillgå i både 25- och 10-stycks utförande.

Patronerna däremot förlorade sin dekor och erhöll ett standard-utseende som de i stort sett behöll under återstående tid.

De första åren kunde man dock välja krutsort, Exelsior eller Torsebro, vilket angavs på askens sidor.

Kalibrarna var som tidigare .12 till och med .28. Enligt katalogen fanns även kaliber .10 under några få år på 30-talet.

Materialbrist under kriget

Krigsåren 1939-1945 medförde inte så stora problem för Gyttorp som under föregående krigstid. Materialbrist gjorde dock att järncoluter är noterade, hagelnumren blev också enligt myndighetsbeslut begränsade till ojämna nummer. Vid nyinköp skulle också minst 70 procent av antalet återlämnas i form av tomhylsor.

Efterfrågan på svartkrutspatroner sjönk dock alltmer och år 1965 upphörde produktionen.