Debatt

Att kräva en miljökonsekvensbeskrivning av den kommande rovdjurspolitiken har lanserats som en god idé, för att få fram kostnader och andra konsekvenser beroende på antalet olika rovdjur i landet. Det kan säkert vara intressant, men problemet med en sådan utredning är, att den kommer att ta ytterligare tid och förmodligen inte ge mer information än den vi redan har.

Regeringens handlingsförlamning rörande vargavskjutning måste upphöra. Andreas Carlgren ondgör sig över att det inte finns någon plan klar hur en ”försiktig” beskattning av vargstammen skall gå till. ”Det har inte funnits tid till att utarbeta en handlingsplan denna vinter.” Det är en krystad kommentar som inte bör anstå en minister. Det påstådda problemet är mer […]

Gör snabbt en miljökonsekvensbeskrivning för kommande rovdjursförvaltning! Den uppmaningen riktar Åke Edlund i Umeå till miljöminister Andreas Carlgren.

Naturen i vårt område (Örebro läns västra viltförvaltningsområde) har till för cirka fem år sedan präglats av mångfald i skog och på slätt. Vi har nu kommit i en helt annan situation. Rådjuren har kraftigt minskat i antal genom kraftigt ökande lodjursstammar.

Det finns inte ett uttalande om varg i media eller från politiker som inte tar upp frågan om inavelns påverkan på vargstammen. Frågan har passerat alla rimlighetsgränser och blivit en modern skröna.

Vissa egenskaper hos vargen argumenteras det flitigt om. Farlighet och genetisk kollaps är två populära områden. Vilken information kan man lita på?  Först vill jag visa på ett exempel från den kontroversiella frågan om vargens farlighet. Åren kring 1990 föll närmare 100 barn offer för varg i Hazaribagh i Indien. Det kan vara intressant att se två olika beskrivningar av samma skeende.