Äntligen är hjortdräparen fälld
  • Venatio/Trijicon

Äntligen är hjortdräparen fälld

AktuelltPublicerad: 2010-03-25 15:40

Måndagen den 22 mars fälldes äntligen lodjuret som terroriserat hjorthägnet på Eklångens gård, tre mil utanför Strängnäs. Sammanlagt tog lodjuret 34 hjortar i hägnet. Det påskjutna lodjuret fälldes när det träat efter en strapatsrik och dramatisk jakt, som krävde mycket hundjobb och skidåkning.

Ägarna till hjorthägnet, Björn och Ann Sofi Hallberg, började under vintern 2009 hitta döda hjortar i hägnet. Snart stod det klart att ett lodjur hade hittat ett välfyllt skafferi att göra sina raider i.
Men Björn och Ann Sofi Hallberg fick ingen ersättning för de lotagna dovhjortarna. Dovhjortar räknas som vilt, trots att de befinner sig i ett godkänt hägn. 
Länsstyrelsen beviljade skyddsjakt inom 300 meter från hägnet, men det fungerade inte. Jägare satt förgäves och vakade vid döda hjortar. Men lodjuret lurade jägarna och åt endast lite på baksteken på nytagna dovhjortar och återvände inte till kadavren.

Bad proffsjägare om hjälp
Hägnets ägare kontaktade då Jens Fogéus, professionell jägare på Jaktjouren.
De lyckades även få ett tillstånd från länsstyrelsen att spåra lodjuret och använda hundar, som kunde driva lodjuret till passkyttar.
I sextiden på morgonen den 22 mars slog Björn Hallberg larm till Jens Fogéus. Lodjuret hade slagit till igen i hägnet. Den här gången revs tre dovhjortar. Därmed hade lodjuret dödat sammanlagt 34 hjortar inne i hägnet.
Jens Fogéus skred till verket och började samla ihop folk och hundar för lojakten.

Skaren bar
Sedan någon vecka hade det varit barmark bitvis. Men just den här morgonen hade det fallit tre centimeter pudersnö.
– Dessutom var det ordentlig skare, så att hundarna bar uppe på snön. Förutsättningarna var lysande för att få tag på katten, berättar Jens Fogéus.
Antagligen var det sista chansen att få bra spårning och kunna släppa hundarna innan snön försvinner för säsongen.
Strax före klockan åtta rullade de första jägarna in på gårdsplanen framför hägnet.

Hade åkt 20 mil på morgonen
– Det var jägare som hade har åkt 20 mil på morgonen och släppt allt för händer för att ställa upp och jaga katten, kommenterar Jens Fogéus.
De började direkt med ringningsarbetet och hittade uthoppet från hägnet. Spårningen gick mot samhället.
– Snart kunde vi konstatera att katten smugit ut under Välkommen till Eklången-skylten, mitt i samhället, och ut på vägen. Där kör spårningen fast. Ett gytter av vägnät och människor som rastat hundarna längs vägen gör att vi för leta nästan tre timmar, förklarar Jens Fogéus.

Luskammade alla diken
Jägarna luskammar alla diken efter ett avhopp.
– Till slut hittar vi avhoppet några hundra meter ut ur samhället. Det är på ett ställe som flera av oss gått förbi men missat att se.
Spårningen kan fortsätta och leder mot ett stort berg. Förhoppningarna stiger att kanske hitta kattens daglega. Men det visar sig att lodjuret gått ut på baksidan mot ett ännu större berg.
– Så det var bara att spänna på sig skidor och ringa nästa område. Men efter någon timmes arbete kan vi konstatera att katten gått ur detta område också, säger Jens Fogéus.

Kampen mot klockan
Nu började kampen mot klockan. Den stigande värmen förstörde både spårförutsättningarna och framför allt skaren för hundarna.
Dessutom går spåren in i väglöst land och det krävs omfattande skidåkning för att fortsätta.
– Vi bestämmer nu att försöka med hundarna att spåra rätt på katten.
Carl Söderberg och Joachim Åberg gör sig klara med sina schillerstövare, som varit duktiga på lodjur tidigare.
Hundarna börjar spåra i koppel för att så småningom släppas. Men nu visar det sig att katten bara gått hundra meter från den väg där hundförarna startade.

Ett intensivt drev
Nu släpps hundarna på legan och ett intensivt drev drar igång. Inspår och platser som verkar heta besätts av de fyra skyttarna.
– Det buktar runt och stryker förbi mig på 70 meter i slyskogen och vidare mot inspåren där Ludde Norén står på pass, berättar Jens Fogéus.
Drevet drar förbi Ludde Norén, precis utom synhåll, och går vidare över en väg.
– Nu har hundarna börjat få problem efter väderomslaget. Snön bär inte längre för hundarna och vittringsförhållandet verkar jättesvåra. Katten får ett stadigt försprång.

Jobbar på i tre timmar
De otroligt duktiga hundarna jobbar ändå på i över tre timmar, tills de får riktig kontakt med katten igen och skall åter hörs.
En av jägarna har skidat med i närheten av hundarna hela dagen och får drevet mot sig. Han ser på hundarna att katten har kastat precis framför.
Kaj Rhenholm har lite lokalkännedom om var katterna brukar gå. Han lyckas till slut ställa sig rätt och få skottläge på lodjuret.
Men lodjuret ligger inte ner efter skottet.
– Vi är snabbt på plats och spårar av och konstaterar träff på skottplatsen, förklarar Jens Fogéus.

Två laikor släpps vid skottplatsen
– Vi beslutar att släppa på två laikor på skottplatsen eftersom stövarna har en bit kvar innan de är framme.
Hundarna som släpps är Rasmus Boströms Olga, som Ludde Norén har lånat in för dagen och Jens Fogéus egen laika, Ludde.
Hundarna får snabbt kontakt med katten. Det blir ståndskall och gångstånd. Till slut väljer katten att gå upp i ett träd.
– När vi kommer in sitter katten tio-tolv meter upp i en gran. Och där slutar katten sina dagar, säger Jens Fogéus.

Genom att kommentera på jaktojagare.se så godkänner du våra regler

  • Annons Swedteam juli okt 17
  • Annons JRF
  • Annons JRF
  • Annons JRF
  • AnnonsUtomhusliv.se
  • AnnonsNettojakt höst 17
  • AnnonsGyttorp Norma
  • AnnonsFähallen Jakt AB