”Sverige tillämpar sedan relativt nyligen licensjakt på varg. Detta har kritiserats kraftigt, nationellt såväl som från EU, avseende flera aspekter”, skriver Anna Steele Karlström (fp) i sin motion.
Enligt motionären sträcker sig vargarnas revir över mycket stora områden, och hon menar att den svenska vargstammen är försvinnande liten. Steele Karlström hävdar att konsekvensen av den hittills bedrivna licensjakten kan bli att en del revir får för få individer och tvärtom, och att vargstammen är så liten och homogen att den blivit inavlad.
”Endast skyddsjakt bör vara tillåten”
”Den svenska vargstammen är inte ett hot mot människan, däremot kan vargen i vissa områden från tid till annan vara ett hot mot tamdjur. Om Sverige ska ha en fortsatt livskraftig stam med goda genetiska förutsättningar bör hädanefter endast skyddsjakt på varg ska få ske och ingen licensjakt överhuvudtaget”, skriver Anna Steele Karlström i sin motion.
”Bör notera kritiken”
”Sverige skall självklart inte blint lyda EU utan hävda svenska intressen, men man kan ändå notera den kritik Sverige fått för vårt sätt att hantera vargfrågan”, skriver Jan Lindholm (mp) i sin motion.
Enligt Lindholm innebär licensjakt att den varg som först hamnar i skottlinjen är den som fälls, utan att jägarna tar hänsyn till flockstruktur eller det enskilda djurets betydelse för stammen eller dess betydelse som problemskapare för människor. Det skapar en svårbedömd utveckling för stammen och gör beslut om skyddsjakt tyngre, menar Lindholm.
Försvårar skyddsjaktsbeslut
”Den hänsyn som måste tas till dels skyddsbehovet, men även till stammens genetiska status väger över mot stammens behov när den redan beskattas så hårt. Det gör att skyddsjakt inte kan tillämpas i den utsträckning som annars vore möjligt”, skriver Lindholm.
Lindholm anser att all beskattning av vargstammen bör ske genom skyddsjakt, så att den varg som skjuts är rätt varg såväl ur skyddsperspektiv som ut ett förvaltningsperspektiv vad gäller stammens sociala och genetiska utveckling.