Harpesten är en av väldigt få zoonoser i Sverige – alltså sjukdomar som infekterar både människor och djur – vilket gör den extra intressant att övervaka. Sjukdomen är däremot inte ny, utan beskrevs redan för 100 år sedan och finns utbredd över hela norra halvklotet.
Efterlyser döda harar
Hittills i sommar har Statens Veterinärmedicinska Anstalt, SVA, konstaterat harpest på flera harar och fått en mängd observationsrapporter om döda harar. Sjukdomsfallen på människa återfinns i såväl Norrland som Dalarna, Gävleborg och Västra Götaland.
– Det kan vara inledningen till ett nytt lite större utbrott, vilket visar sig de närmaste månaderna. Därför efterlyser vi rapporter och fynd från allmänheten, säger Erik Ågren, viltpatolog och chef för viltsektionen på SVA.
Utbrott i Norrbotten
2015 inträffade ett ganska kraftigt utbrott i i Norrbotten och Västerbotten där 24 av 31 undersökta harar hade dött av harpest, samtidigt som 582 fall av tularemi på människor anmäldes till Folkhälsomyndigheten.
Hos människan kan smittan orsaka böldliknande sår, infekterade lymfkörtlar, feber och till och med lunginflammation. Sjukdomen kan behandlas med antibiotika. Hos hararna orsakar sjukdomen ett snabbt och dödligt sjukdomsförlopp och lokalt kan populationen minska märkbart – men återhämtar sig i regel igen efter något år.
Mygg sprider smittan
Smittan kan komma via myggbett, vatten eller dålig hygien till exempel vid hantering av skjutet vilt. Smittospridningen via mygg är en viktig orsak till varför sjukdomen normalt dyker upp på sensommaren, för att sedan avta när de första frostknäpparna kommer.
