Centerpartiet med sina fyra ministrar, vars ansvarsområden så påtagligt berör landsbygden, dess näringar och människor, samt övriga i regeringen är ett hot mot landsbygden.
It-ministern som lovat en kraftfull utbyggnad av bredband på landsbygden. Men den satsningen ser ut att helt ha avstannat. It-ministern kräver enskilda initiativ, som medför höga kostnader för företagen.
Näringsministern har ju som bekant svårigheter med departementets krognotor och att få plats för alla före detta generaldirektörer i Rosenbad. Tiden för en konstruktiv näringspolitik för landsbygden kanske inte har räckt till.
Projekt om viltmat rimmar illa
Landsbygdsministern har sjösatt viltmatsprojektet i en tid då vårt klövvilt är på väg att helt försvinna på grund av rovdjursstammarna, en konsekvens som ministern tydligen inte känner till. Istället borde han ägna sig åt viktiga saker som att försvara äganderätten, nu när allemansrätten är på väg att överordnas denna. Så kallade seriösa bärföretag kan med fattiga människor från Sydeuropa som verktyg fullt legitimt våldföra sig på äganderätt, och därmed annans egendom.
Centerpartiet tycks nu satsa på storstädernas väljare. Det är strategin för att överleva ytterligare en mandatperiod med sina alliansbröder.
Gröna näringar lämnas i sticket
De gröna näringarna, som tidigare varit Centerpartiets roll att försvara, lämnas nu alltmer. Mjölkproducenter, grisuppfödare, och spannmålsodlare. Ja, oavsett näringsgren går företagarna på knäna och fäbodbrukare med tusenåriga anor blir tvungna att lägga ned sin verksamhet.
Det verkar vara en medveten strategi från Centerpartiet och regeringsalliansen att ju snabbare avfolkningen av landsbygden kan ske, ju bättre.
Rovjurspolitiken spiken i kistan
Den sista spiken i den kistan blir nu den havererade rovdjurspolitiken som Centerpartiet ställt upp på.
Miljöministern gör fortlöpande det ena efter det andra utspelet. Senast kom ett beslut om 14 miljoner för 2013. Från och med 2014 permanentar hon 20 miljoner årligen till länsstyrelserna för ökad dialog, närvaro och hjälp till människor som råkar ut för rovdjursangrepp.
Det ständiga uttalandet att rovdjurspolitiken är på rätt väg, är ett hån mot landsbygden.
LRF gör tafatta inhopp i näringsgren efter näringsgren, utan att lyckas få politikerna att förstå att landsbygdens näringar måste utvecklas och inte avvecklas.
Jägareförbundets medlemsras
Likaså är rovdjurspolitiken ett totalt misslyckande från LRF sida. Frågan är när medlemsraset kommer, som det så märkbart gjort i en annan organisation, Svenska Jägareförbundet.
Organisationer som inte lyssnar och företräder sina medlemmars åsikter kommer aldrig att överleva. Det gäller även folkvalda politiker, som efter ett förlorat val, alltid konstaterar att de varit otydliga och inte nått ut med sitt budskap.
Kan otydligheten ligga i att man inte lyssnat, och att budskapet därmed blivit felaktigt?
Valet 2014 närmar sig och vi väljare i de gröna näringarna på landsbygden vet sannolikt redan nu vilket parti vi inte skall rösta på.
Leopold Johansson, företagare på landsbygden
