I pressmeddelandet skriver LRF att i september 2023 bekräftades det första fallet av afrikansk svinpest (ASF) i Sverige, vilket orsakade stor oro för landets grisexport och livsmedelsberedskap. Med en historiskt stor vildsvinstam på över 300 000 individer riskerade Sverige att förlora exportintäkter motsvarande 1,3 miljarder kronor, skriver LRF i ett pressmeddelande.
Vidare Trots denna allvarliga utveckling verkar regeringen inte vidta tillräckliga åtgärder för att minska stammen, vilket enligt Lantbrukarnas Riksförbund (LRF) skulle kunna ha förebyggts om man följt andra länders exempel, som Danmark och Norge, där vildsvinsstammen är betydligt lägre.
Vill ha det som grannländerna
LRF:s vice förbundsordförande, Mikaela Johnsson, påpekar att Sverige har lärt lite från sina grannländer, som har lyckats hålla sina vildsvinsstammar på en mycket lägre nivå. Om Sverige hade vidtagit samma åtgärder som Danmark, som har noll vildsvin, och Norge, där det finns cirka 1 000 vildsvin, skulle inte 2023 års situation ha uppstått. Förutom hotet mot grisexporten riskerar den ökande vildsvinsstammen att påverka även andra delar av näringslivet, såsom turism och friluftsliv, genom att stora smittskyddszoner måste upprättas vid ett eventuellt utbrott av ASF.
Vikten av åtgärder och förslag från LRF
Som ett första steg föreslår LRF att regeringen snarast genomför de åtgärder som Viltskadekommissionen föreslog i sin rapport från 2022. Enligt kommissionens rekommendationer bör vildsvinsstammen minskas med 90 procent, vilket skulle sätta gränsen för stammen på cirka 30 000 djur – en nivå motsvarande antalet vildsvin i Sverige på 2000-talet. För att uppnå detta, föreslår LRF tre konkreta åtgärder:
- Modernisering av jaktlagstiftningen – Den nuvarande jaktlagstiftningen från 1987 behöver uppdateras för att möjliggöra effektivare jaktmetoder, såsom skyddsjakt, användning av drönare för övervakning och jakt vid tröskning.
- Tillåt stora fällor och fångstredskap – För att fånga vildsvin mer effektivt, föreslår LRF att Sverige inför samma typer av fångstredskap som är godkända i andra EU-länder och Norge.
- Inför en nationell definition av åtel – För att undvika utfodring som leder till ökad vildsvinsstam, bör regeringen definiera vad som räknas som åtel.
Dessa åtgärder skulle inte bara minska vildsvinsstammen utan också skydda landets livsmedelsproduktion och skogar från skador orsakade av vildsvin, menar LRF.
Ekonomiska konsekvenser och risker för lantbruket
Vildsvinsstammen orsakar redan nu enorma skador på lantbruket. Enligt LRF:s beräkningar orsakar vildsvinen årliga skador på svenska grödor till ett värde av över 2 miljarder kronor. Under 2020 förstörde vildsvinen 85 400 ton spannmål, vilket är en fördubbling jämfört med 2014. Denna mängd motsvarar cirka 16 limpor bröd per svensk och år som aldrig når fram till brödhyllorna.
Mikaela Johnsson påpekar också att det, utöver skador på grödorna, finns en ökad risk för att smittan sprids till grisbesättningar, vilket kan få ännu allvarligare konsekvenser för svensk grisproduktion och export.
ASF-moduler som smittskydd
För att motverka spridningen av ASF har LRF tillsammans med myndigheter och näringen tagit fram så kallade “ASF-moduler” – ett smittskyddssystem som Jordbruksverket har godkänt. Dessa moduler syftar till att säkerställa att åtgärder för smittskydd uppfylls vid eventuella utbrott. För att implementera systemet på gårdsnivå krävs dock en investering på 1 miljard kronor.
Trots att ASF-moduler kan spela en viktig roll i att hantera smittspridning, är de inte tillräckliga om vildsvinsstammen fortsätter att växa. För att effektivt bekämpa afrikansk svinpest och skydda både lantbrukare och livsmedelsproduktionen, anser LRF att Sverige måste vidta mer omfattande åtgärder för att minska stammen.
En tidsfråga
Tiden är knapp, påpekar Mikaela Johnsson. Om Sverige inte vidtar snabba och effektiva åtgärder för att minska vildsvinsstammen och hantera risken för afrikansk svinpest, kan landet stå inför allvarliga konsekvenser både för jordbruket och livsmedelsproduktionen. Med ökande vildsvinsrelaterade trafikolyckor och förlorad spannmål är det nu viktigare än någonsin att agera innan situationen blir ohållbar.
För att skydda svensk livsmedelsproduktion och minska risken för smittspridning krävs ett gemensamt krafttag – och det börjar med att minska vildsvinstammen till en hållbar nivå.
“Missar att lösningarna redan finns”
Mikael Hultnäs, riksviltvårdskonsulent på Jägarnas Riksförbund kommenterar pressmeddelandet med att säga till Jakt & Jägare att de förslag som LRF och Mikaela Johnsson framför redan finns idag – som exempelvis godkända fällor för multifångst av vildsvin.
– Vidare kan hon inte vara omedveten om att en ny jaktlag har utretts under längre tid och att ett delbetänkande har varit ute på remiss under sommaren, säger Hultnäs och fortsätter:
– Likväl kan det inte vara okänt för LRF att Naturvårdsverket i våras skickade ut förslag om föreskrifter kring åtling där åtel definierades. Så LRF:s förslag finns redan eller är nära förestående.
– Vad de helt missar i sitt pressmeddelandet är att lösningarna om man önskar en mindre vildsvinsstam redan finns. Markägarna, där säkert många av dem redan är med i LRF kan, om de har jakten själv, minska vildsvinsstammen till de nivåer de själva önskar. Är jakträtten upplåten är det relativt enkelt att i jakträttsupplåtelseavtalet stipulera vilken nivå vildsvinsstammen ska vara på.
