Även hammerlessbössor har hanar, men de sitter invändigt. Husqvarnas hanbössor är ett stort område. Modellurvalet var omfattande, men är tämligen väl dokumenterat.
Detta tack vare Henry Gustafsson som länge var chef för vapenavdelningens kundtjänst.
Han hade ett stort intresse för ämnet och gjorde under 1960-talet en sammanställning av Husqvarnas alla modeller.
Det är detta arbete som ligger till grund för böckerna Husqvarnas Hagelvapen 1877-1977 och Husqvarnas Kulvapen 1877-1977.
I boken Husqvarnas Hagelvapen beskrivs varje modell detaljerat med tekniska specifikationer och vilka år som modellen tillverkades.
Ingen komplett lista
Men ändå är vapenlistan inte riktigt komplett. Det finns många vapen som avviker från specifikationerna i boken och detta påpekas också i texten i boken.
Jag vill förklara detta med att Husqvarna under de första årtiondena köpte mycket delar som hanar, baskyler, pipor med mera främst från Belgien.
Detta var inget speciellt för Husqvarna. Alla vapentillverkare köpte delar och ämnen i större eller mindre omfattning.
Vapenindustrin var specialiserad redan då. När till exempel baskylerna till en viss modell var slut, och nya beställdes, var det inte säkert att den nya leveransen stämde exakt med den förra. Detta har gjort att vapen med samma modellnummer kan skilja avsevärt i detaljer och avvikande exemplar har blivit ett samlar-område.
Speciella samlingar
Det finns de som samlar på ”Husqvarnabössor som inte finns”, som en samlare uttryckte det. Husqvarna satsade stort på bakladdade jaktvapen 1877 och redan i 1878 års priskurant finns inte mindre än 15 olika numrerade modeller.
Inom samma nummer förekommer ibland undergrupper som A och B. Husqvarna kallar dem för kammarladdnings-dubbelbössor och de indelas i olika grupper beroende på vilket system för regling av piporna som användes.
Billigt och vanligt
Det vanligaste och billigaste systemet var Lefaucheux, där låsningen manövreras med en hävarm som ligger framåt under piporna.
Bössorna med detta system har senare kallats för torparbössor, men det är säkert en felaktig benämning.
Även de enklare Husqvarna-dubbelbössorna var inte billiga för sin tid. Det var möjligen bonden men inte torparen som hade råd att köpa en sådan.
Lefaucheux-bössorna fanns då med framstock i järn eller trä, med centralantändning och med pipor i stål eller damaskerade i olika kvaliteter samt med eller utan gravyr.
Modellbeteckningarna var 14, 15, 16, 17 och 28. Priserna låg från 70 till 135 kronor.
På bössorna med stiftantändning var modellnumren 18, 19, 20, 29 och 33. Priserna var från 50 till 120 kronor.
Stiftantändarna var genomgående lite billigare, vilket delvis kan förklaras med att det inte behövs någon utdragare för patronerna, vilket förenklade tillverkningen.
Starkare system
I denna tidiga katalog finns inga bössor med toplever, däremot nr 31, 32, 33 och 34 med system Anglais. Andra modeller med Anglais tillkom senare.
Anglais påminner om Lefaucheux men är mycket starkare och manövreras med en hävarm som går bakåt över varbygeln. Den patenterades av engelsmannen Henry Jones år 1859 och har fått sitt namn Henry Jones Screw Grip efter konstruktören. I England användes det mycket på dubbelstudsare.
Husqvarna använder den franskspråkiga belgiska benämningen Anglais, vilket tyder på att de köpte ämnena från Belgien.
Beroende på utförande kostade Anglais-bössor från 115 upp till 225 kronor, vilket är betydligt dyrare än Lefaucheux-bössorna.
Enormt dyra
Katalogen avslutas med: ”På beställning tillverkas Kammarladdnings-Dubbelbössor af finaste qvalité från Kronor 350 till Kronor 800.” Detta måste ha varit enormt dyra bössor för sin tid.
Flera av de nämnda modellerna fanns bara något eller några få år, sedan försvann de och ersattes med andra.
Detta bekräftar min teori med köpta ämnen. När en ny sändning kom avvek den kanske så mycket från tidigare att Husqvarna helt enkelt använde ett nytt modellnummer för de bössor som byggdes med dessa ämnen.
Detta var också en tid med snabb utveckling av jaktvapnen. Redan 1880 patenterades den självöppnande hammerless sido-låsmekanism som Purdey fortfarande använder på sina bössor.
Husqvarna utökade 1879 sortimentet av hanbössor med Clef Serpent- och Roux-system.
Detta innebär att bössan öppnas med en hävarm som är uppdragen på högra sidan av baskylen på Clef Serpent eller framför varbygeln på Roux.
Från år 1879 och framåt kom även topleverbössorna. Sådana med bakåtliggande låsar fanns på modellerna 42, 43, 44, 45, 47, 48, 49, 50, 51 och 52.
Det går inte att i detalj gå in på de olika modellerna i en kort artikel, men vi kan se på några särdrag. Reglingen av piporna i baskylen finns i inte mindre än fyra versioner. För enkelhetens skull gör vi uppdelningen efter detta.
Enkel regling
Det enklaste kallas enkel regling, där den främre pipklacken endast används för att hänga upp piporna i bulten i baskylen. Reglingen sker med en regel i den bakre pipklacken. Detta användes till exempel på modell 43 och 47.
På dessa är framstocken fäst i piporna med en tvärgående sprint. Framstocken sitter också fast i baskylen med en ledbult.
Nästa steg är dubbel regling, där piporna reglas i båda pipklackarna. Här tas framstocken bort på vanligt vis.
Exempel på dubbel regling är modell 42 och 44. På några modeller, som 48, 49 och 50 äldre modell, kombineras denna regling med förlängd spång med dockhuvud. Detta kallas på Husqvarna-språk trefaldig regling.
På den fjärde varianten har dockhuvudet bytts ut mot en kryssbult. Detta är fyrfaldig regling som bland annat modell 45 hade. Vissa av modellerna kunde, beroende på när de tillverkades, finnas med olika regling. Modell 44 är exempel på en sådan bössa.
Modell 52 har fyrfaldig regling, men här är låsarna avvikande. De är korta med bakåtliggande slagfjäder. Utseendemässigt är det lätt att tro att en modell 52 har framåtliggande fjäder.
På de olika topleverbössorna kunde längden på låsblecken variera, liksom bleckens anslutning mot baskylen. Den kunde vara rak eller radiell. Lådstjärtens längd varierade också.
Beträffande piporna fanns det både stål och damaskerade i olika kvaliteter. Gravyr samt utformning av stötbottnar och hanar samt stockens utformning kunde också skilja inom samma modell.
Detta och fler detaljer gör att modellfloran är enorm. Dessutom är en del bössor inte modellstämplade och det är inte ovanligt med specialbeställningar.
Det är inte nog med detta. Husqvarna tillverkade också hanbössor med framåtliggande slagfjäder. Först ut här var modell 46 som tillverkades 1880-1903. Detta var en lyxbössa som 1886 kostade 300 kronor. Den billigaste topleverbössan modell 47 kostade då 90 kronor och den billigaste med Lefaucheux-system, modell 17, kostade 52 kronor.
Modell 45 hade också framåtliggande lås ett år, 1880. Modell 46 ersattes år 1905 av modellerna 100, 101 och 102, där 102 var den finaste.
Olika gravyrer
Denna modellserie ersattes 1910 av 103 A, B och C. Det är princip samma bössa med olika grader av gravyr.
De fanns med olika pipstål, svenskt stål, svenskt specialstål samt svenskt nickelstål antioxid.
Dessa modeller fanns kvar fram till 1940 och själv tycker jag mycket om dem.
Som tidigare nämnts tillverkade Husqvarna inte alla dessa hanbössor samtidigt. Modellurvalet skiftade genom åren. I 1878 års katalog finns 15 modeller med. 1891 hade det reducerats något till tolv modeller.
Om vi går fram till 1912 års katalog, som är första året där hammerless modell 310 finns med, är det fortfarande strax under tio modeller av hanbössor med. Redan 1916 var det reducerat till sex modeller och det höll sig runt detta antal modeller fram till andra världskriget eller 1940.
Efter kriget tillverkades endast modell 20 med Lefaucheux-system samt topleverbössan modell 51. Den senare försvann redan 1947 medan modell 20 levde kvar fram till 1956.
Förmodligen var Husqvarna modell 20B de sista bössorna som tillverkades med Lefaucheux-system i hela världen.
Flest tillverkade
Men låt oss se lite närmare på Husqvarna modell 20. Det är den bössa som Husqvarna har tillverkat i särklass flest exemplar av. Det är också den som har fått beteckningen torparbössan i folkmun.
Enligt Husqvarna-boken tillverkades den med stiftantändning under åren 1877-1879. Den anges som ”Modell 20 Äldsta modell”.
I Husqvarnas Priskurant 1878 beskrivs den enligt följande, den första benämningen är för det damaskerade pipstålet:
”N:o 20. Ruban Anglais fin, m. fl., framstock av jern eller trä, vacker gravyr, med eller utan trångborrning. Pris Kronor 90.”
Det är den näst dyraste av fem modeller med Lefaucheux-system och stiftantändning. Sedan är modellbeteckningen borta till 1890, då den kallas för ”modell 20, Äldre modell” i Husqvarna-boken. Nu har den centralantändning och är den enklaste av dessa med Lefaucheux-system. Den kostar 45 kronor medan modell 15 med damaskerade pipor och gravyr kostar 65 kronor.
Fick enklare hanar
År 1901 fick den något ändrat utförande. Bland annat ersattes de vackra kraghanarna med enklare hanar. Modell 20 tillverkades i detta utförande fram till 1946 i cirka 50 000 exemplar.
En udda modell var 20 A, som endast tillverkades 1943. Skillnaden var att den hade pistolkolv.
Den sista varianten var 20 B, som tillverkades 1944-1956 i inte mindre än cirka 28 000 exemplar. Det var tydligen stor efterfrågan på nya jaktvapen efter kriget och det dröjde några år innan produktionen kom igång ute i Europa.
Modell 20 B hade pistolkolv i valnöt eller rödbok. Mot slutet hade de även pipor i specialstål.
Jag tycker det är fantastiskt att Husqvarna så långt fram i tiden kunde tillverka eller rättare sagt sälja så många hanbössor. Men även om detta var mycket enkla bössor så var det bra kvalitet och den tidens jägare var uppväxta med hanbössor.
Ute på landet, där jag är uppväxt och började jaga i slutet av 50-talet, var det fortfarande hanbössorna som dominerade.
Totalt tillverkades runt 80 000 Husqvarna modell 20. Lägger man till modell 17, som i princip är samma bössa i något mer påkostat utförande, blir det totala antalet cirka 90 000 exemplar.
Fram till 1956, då tillverkningen av modell 20 upphörde hade Husqvarna tillverkat cirka 235 000 brytvapen. Dessa två enkla modeller av hanbössor med Lefaucheux-system utgjorde faktiskt cirka 38 procent av det totala antalet tillverkade brytvapen.
Om vi ser något på priserna kostade 1931 en modell 20 89,50 kronor medan den billigaste hammerless modell 310 A kostade 240 kronor.
Runt 1950 var prislappen på en modell 20 290 kronor medan Husqvarna hammerless 615 kostade 555 kronor.
Det gick då att köpa billiga belgiska eller spanska hammerless hagelgevär för runt 300 kronor.
Husqvarnas hanbössor fram till 1881 hade inte till halvspänn återspringande hanar.
Det innebär att hanen låg kvar på tändstiften när låset var avfyrat och hanen måste lyftas upp till halvspänn för hand. Annars låg tändstiftet kvar mot tändhatten och bössan gick inte att öppna.
Slår hål på en skröna
I samband med detta kan det vara dags att avliva en skröna som står att läsa i boken Husqvarnas Hagelvapen. Där står att A F Hagström, som var kunnig vapensmed och arbetade på Husqvarna Vapenfaktori, år 1851 konstruerade ett lås med ”till halvspänn automatiskt återspringande hanar”. Denna konstruktion sålde han till Holland & Holland i London för den enorma summan 8 000 pund.
Men vid den tiden fanns inte H & H. En av grundarna till H & H var Harris Holland som började som tobakshandlare på 1830-talet. Efterhand började han sälja jaktvapen, men hade ingen egen tillverkning förrän långt senare.
Tillsammans med sin kusin Henry Holland bildade han Holland & Holland år 1876.
Orimlig prisuppgift
De hade små lokaler och köpte de flesta vapnen från andra, men byggde på 1890-talet en stor vapenfabrik som inklusive full maskinuppsättning kostade cirka 10 000 pund.
Detta visar orimligheten i att Hagström sålde sin konstruktion med återspringade hanar för 8 000 pund i början av 1850-talet.
Som en jämförelse betalade Purdey totalt 55 pund till F Beesley när de år 1880 köpte patentet till den självöppnande hammerlessmekanismen, som Purdey sedan har använt och fortfarande använder till alla sina sida-sida hammerlessgevär.
Det var på den nivån som vapenpatent handlades.
En annan prisrelation är att 1870 kostade en ny hanbössa av bästa London-fabrikat, i ek och läderkassett, strax under 50 pund.
I all vapenlitteratur anges att de återspringande hanarna patenterades av engelsmannen John Stanton 1867.
Jag har även i brev berättat för H & H om uppgifterna i Husqvarna-boken och de säger att det är helt fel och hänvisar till Stantons patent från 1867. Men hur har denna skröna uppstått?