Husqvarnas svs-bössor för lerduveskytte
  • Sunne Jaktmässa
Detta är en mycket udda 310 X-bössa. Det är en av de få XN-bössorna. Den har även ejektor samt hornvarbygel. Det är helt klart en specialbeställning med djurgravyr, vilket är ovanligt på 310-bössor och speciellt på X-bössorna. Kanske är det den enda X-bössan med djurgravyr. Det är Sandström som har graverat den med den lätta scroll som fanns på bössorna med ros- och scroll-gravyr. Djurgravyren omfattar hare, hund och tjäder. Det är snyggt och elegant med lagom mycket gravyr. Två 310 X-bössor. Den undre är förmodligen tillverkad 1914, det år då modellen introducerades. Bössan är i mycket fint originalskick och följer katalogspecifikationerna. Detta gör emellertid inte den övre bössan, som är tillverkad runt 1930. Baskylen är i Eckermann-utförande. Det innebär att den saknar gravyr, frånsett att stötbottnarna och överdelen av baskylen är punsade. Endast skruvskallarna är graverade. Bössan har 70 centimeter långa nickelstålpipor, men saknar ejektor. Någon beställde förmodligen sin drömbössa efter dessa specifikationer. Jag har alltid tyckt om de sparsmakade Eckermann-bössorna och varför inte en lerduvebössa i den stilen? Ejektorn behövs knappast på skjutbanan.
Husqvarna 310 skeet med enkeltryck. Detta är ovanligt på Husqvarnabössor och fanns inte som tillval i katalogerna, utan måste specialbeställas. Enkeltrycket är mekaniskt och har enligt nuvarande ägaren fungerat väl. Totalt lär Husqvarna endast ha försett fem 310-bössor med enkeltryck. Bössan har B-gravyr liksom X-bössorna för trapskytte. Vapnet är stämplat 310 AN, men det har varken A-gravyr eller nickelstålpipor som beteckningen anger, så där var inte mycket rätt. Piporna är 66 centimeter och borrade förbättrad cylinder. Ägaren har provskjutit en del med olika patroner och laddningar. Han fann att med skeetammunition skjuter bössan öppna, fina träffbilder på cirka 45 procent, medan den skjuter täta träffbilder på runt 70 procent med jaktammunition med grövre hagel.
Tre Husqvarna skeetbössor. Överst: en 310 tillverkad i början av 1940-talet. Under: två modell 350. Samtliga har den kraftiga duvskjutningsframstocken samt ejektorer. Däremot saknar den undre 350-bössan ventilerad spång. Observera att den övre 310-bössan har enkeltryck.

Husqvarnas svs-bössor för lerduveskytte

Vapen och utrustningPublicerad: 2008-12-31 16:34

Två 310 X-bössor. Den undre är förmodligen tillverkad 1914, det år då modellen introducerades. Bössan är i mycket fint originalskick och följer katalogspecifikationerna. Detta gör emellertid inte den övre bössan, som är tillverkad runt 1930. Baskylen är i Eckermann-utförande. Det innebär att den saknar gravyr, frånsett att stötbottnarna och överdelen av baskylen är punsade. Endast skruvskallarna är graverade. Bössan har 70 centimeter långa nickelstålpipor, men saknar ejektor. Någon beställde förmodligen sin drömbössa efter dessa specifikationer. Jag har alltid tyckt om de sparsmakade Eckermann-bössorna och varför inte en lerduvebössa i den stilen? Ejektorn behövs knappast på skjutbanan.

Husqvarna var tidigt ute med lerduvebössor. Det var modell 310 som redan 1914 kom i en version för internationella duvor, ett slags trap. 

Den tillverkades som 310 X med specialstålpipor och XN med nickelstålpipor. 
Totalt tillverkades cirka 250 bössor av de båda versionerna, varav endast cirka tio var i XN-utförande. 

För lerduveskytte
Husqvarna beskriver X-bössan enligt följande i 1935 års katalog: 
”Ovanstående gevär äro, som ovan nämnts, tillverkade speciellt för skjutning av lerduvor och hava såväl pipor som baskyl betydligt förstärkta. Piporna hava båda extra stark trångborrning och äro särskilt tillverkade för synnerligen kraftiga laddningar.
Liksom utländska vapen av samma klass äro dessa gevär tyngre än vanliga jaktgevär, varigenom desamma ej blott bättre stå emot de kraftiga laddningarna utan även ”stöta” mindre hårt. 
På grund härav kan en lerduveskytt med dessa gevär utan olägenhet uthärda en längre tids kontinuerligt skjutande.”
Enligt uppgift tillverkade Husqvarna några X-bössor som de gav till de lerduveskyttar som skulle vara med i olympiaden i Berlin 1936. Det var emellertid ingen av dem som använde Husqvarnabössorna i Berlin. 

Husqvarna 310 skeet med enkeltryck. Detta är ovanligt på Husqvarnabössor och fanns inte som tillval i katalogerna, utan måste specialbeställas. Enkeltrycket är mekaniskt och har enligt nuvarande ägaren fungerat väl. Totalt lär Husqvarna endast ha försett fem 310-bössor med enkeltryck. Bössan har B-gravyr liksom X-bössorna för trapskytte. Vapnet är stämplat 310 AN, men det har varken A-gravyr eller nickelstålpipor som beteckningen anger, så där var inte mycket rätt. Piporna är 66 centimeter och borrade förbättrad cylinder. Ägaren har provskjutit en del med olika patroner och laddningar. Han fann att med skeetammunition skjuter bössan öppna, fina träffbilder på cirka 45 procent, medan den skjuter täta träffbilder på runt 70 procent med jaktammunition med grövre hagel.

Identiska lådor
För många år sedan hade jag en 310 X och jämförde måtten mot en vanlig 310 med hjälp av skjutmått. 
Båda lådorna var emellertid identiska. Jag har även talat med Husqvarnasamlare som har fått samma mätresultat på lådorna. 
Däremot är piporna kraftigare och därmed tyngre. Förmodligen finns det även exemplar med kraftigare låda. Husqvarnaexperter som jag frågat tror att de tidiga exemplaren kan ha kraftigare låda. 
Piporna var normalt 72 centimeter, men även 75 centimeter förekommer. 
Patronlägena är 70 millimeter. 
Lådan har B-gravyr. Men som alltid när det gäller Husqvarna finns det undantag, se bilderna. 

Tre Husqvarna skeetbössor. Överst: en 310 tillverkad i början av 1940-talet. Under: två modell 350. Samtliga har den kraftiga duvskjutningsframstocken samt ejektorer. Däremot saknar den undre 350-bössan ventilerad spång. Observera att den övre 310-bössan har enkeltryck.

Skeet blev populärt
Efterhand blev skeet det populära lerduveskyttet och Husqvarna presenterade 1937 en skeetversion av 310. 
Skeetversionen har 65 centimeter långa pipor av specialstål och är i kaliber 12 med förbättrad cylinder. 
Den vanliga framstocken byttes ut mot en så kallad duvskjutningsframstock, som var kraftigare och gick upp ett stycke på sidan av piporna. I dag hade man nog kallat den för bäversvansframstock. 
Denna skeetversion tillverkades fram till 1946. 
Efterträdarna till modell 310 tillverkades också i skeetversioner. Det var modellerna 615, 350 och 1310. Piporna var nu 66 centimeter med ren cylinderborrning. Mot pristillägg gick det att få dem med ventilerad spång. På 350-bössorna var ejektor standard. 
När jag började planera för dessa Husqvarna-artiklar hade jag knappast ägnat mig åt Husqvarna de senaste 15-20 åren, så det blev att lära på nytt. Jag upptäckte då igen vilket fascinerande ämne Husqvarnas jaktvapen är. 
De som i första hand har hjälpt mig med uppgifter och fotoobjekt är Harald Eskilsson, Rolf Björklund, Tommy Andersson, Anders Andersson och Inge Carlsson. Tack för hjälpen!

Husqvarna var tidigt ute med lerduvebössor. Det var modell 310 som redan 1914 kom i en version för internationella duvor, ett slags trap. Det här handlar om en period när det fortfarande var svs, sida vid sida-bössor, som gällde för lerduveskyttarna.

I dag dominerar bockbössorna helt när det gäller tävlingsskytte på lerduvor. Men så har det inte alltid varit. Sida-sida-bössorna hade länge en ledande ställning. Det var ganska naturligt eftersom sida vid sida också var standardbössan för jakt. 


Bockar på 30-talet
Under 1930-talet kom bockbössorna mer in i bilden. Det var då tyska bössor som Merkel samt FN-bocken. 
Den kanske bästa svenske lerduveskytten vid den tiden, Gunnar F Lundgren, sköt till exempel med en Simson-bock som var tillverkad i början av 1930-talet. 
Efterhand kom också halvautomaterna med i bilden. Här var Remington 1100 förebilden. De var lätta att träffa med, billiga att köpa och fick stora framgångar.

Toppskyttar med svs
Men sida-sida-bössorna levde kvar länge även på toppnivå. Knut Holmkvist sköt med Winchester 21, en enormt stark sida-sida-bössa. 
Med sina Winchester 21 erövrade Knut Holmkvist olympiskt silver i Helsingfors 1952. Han var trea individuellt på VM i Oslo samma år, där han även blev världsmästare i lag. 
Han var sjunde man vid VM i Caracas och var fyrfaldig nordisk mästare. Så visst går det att skjuta bra med sida-sida-bössor.
Husqvarna ville gärna att Knut Holmkvist skulle skjuta med en Husqvarnabössa och erbjöd sig i slutet av 1950-talet att bygga en sådan till honom. 
Både Holmkvist och Husqvarnafolket hade åsikter om hur bössan skulle se ut. Holmkvist ville absolut ha en hög ventilerad spång. Det löste Husqvarna så att de byggde en ventilerad spång ovanpå den vanliga spången. 

Kom aldrig överens
Holmkvist försökte verkligen att skjuta med bössan, men han kom aldrig riktigt överens med den, så den blev ingen ersättare för hans Winchester 21-bössor. 
Hela familjen Holmkvist sköt enormt mycket och en broder, Erik Holmkvist, har ett oslagbart svenskt rekord i skeet med 148 träffar av 150. 
Att det är oslagbart beror på att man inte längre skjuter 150 serier. Detta rekord sköts emellertid med en Husqvarna kaliber 20, en helt vanlig jaktbössa. 
Det kan tilläggas att Erik Holmkvist var vänsterskytt efter en olycka och att bössan inte var tillpassad för en vänsterskytt. Tala om naturbegåvning. 

Genom att kommentera på jaktojagare.se så godkänner du våra regler

  • Annons JRF
  • Annons JRF
  • Annons JRF
  • AnnonsVästgårds Game Fair
  • AnnonsStaffans vapen
  • AnnonsGyttorp Norma