Succé bland civila skyttar
  • Sunne Jaktmässa

Succé bland civila skyttar

Vapen och utrustningPublicerad: 2007-09-07 11:46

M1 Carbine

Längd: 905 millimeter.
Vikt: 2,48 kilo.
Piplängd: 457 millimeter.
Magasinskapacitet: 15 eller 30 patroner. (Måste begränsas till fem om man skall jaga med vapnet.)
Kaliber: .30 M1 Carbine (7,62 x 33 mm).

Slutstycket öppet, med de små söta patronerna synliga i magasinet.

M1 Carbine med kopplade 30 skotts-magasin, även kopplingen är originaltillbehör.

Den bakre knappen är säkringen och den främre är magasinsfrigöraren.

För att plocka ned bössan är det bara att trycka in fjädern, föra fram bandet och lyfta upp hela mekanismen.

Mekanismen i sin helhet som den ser ut när den kommer ur stocken. I princip kan hela bössan tas ned utan verktyg.

Ur gasblocket syns den korta gastpistongen i sitt yttre läge.

30 och 15 skotts-magasin samt en .30 Carbine-patron flankerad av en 9 mm och en 6,5x55.

Winchester och en mängd andra fabrikat tillverkar utomordentligt bra jaktammunition i kalibern.

Uppfinnaren David Marshall Williams med sin bössa.

Några amerikanska soldater i Italien, varav en är utrustad med M1 Carbine.

M1 Carbine är så pass nätt och smidigt att den fungerar utmärkt för yngre skyttar. Precisionen duger för jaktskott upp mot 100 meter. Vid mynningen är kulans hastighet cirka 600 meter per sekund.

Eftersom rekylen är väldigt liten kan andra-skottet avlossas snabbt.

15 skotts-magasinen måste vara pluggade för fem skott om karbinen ska användas för jakt.

M1-karbinen är liten, smidig och lätt att hantera. Drygt 6,25 miljoner M1-karbiner har tillverkats.

M1 Carbine är en gigantisk succémodell. Från att ha varit en militär halvautomat har den nätta karbinen blivit mycket stor bland civila skyttar i främst USA.
Det går att få jaktlicens på M1:an, som klarar skott mot till exempel rådjur upp till hundra meters avstånd.
Den som hittar en M1-karbin får ett smidigt och lätt smygjaktsvapen för klass 2-vilt.

Under 1930-talet tittade amerikanska armén på att hitta ett halvautomatiskt vapen som kunde ersätta eller komplettera de repetergevär de hade då. USA-armén var till största delen utrustad med P14-gevär och Springfield 1903, som båda var mauserbaserade och fullstorleksvapen enligt den tidens doktriner. Det innebär att de var i storlek med gevär modell 38 och 96 som Sverige hade vid den tidpunkten.
Armén vill ha ett lättare vapen som var halvautomatiskt och man antog sedermera Garand-geväret som liksom de andra gevären i amerikanska armén vid den tiden var i kaliber .30-06.
Med Garand-geväret antogs ett modernt och effektivt vapen men som inte på något sätt tillfredsställde kraven från armén på ett lätt vapen, eftersom Garand är lika tung och klumpig som tidigare vapen. Soldater vars främsta uppgift inte var strid, till exempel sjukvårdare och bilförare, hade tills dess varit försedda med pistol och i mindre mån kpist.
Men man hade insett att pistolen var för krävande för att gemene soldat verkligen skulle ha nytta av den. Kpisten i amerikanska armén vid den tidpunkten var Thompson i kaliber .45 ACP. Den är visserligen kompaktare än ett gevär men väl så tung.

Kompakt, lätt vapen
M1 Carbine användes flitigt under andra världskriget men också i mycket stor omfattning i Korea och även i mindre omfattning i Vietnam. Men i Vietnam användes de nog mer av vietcong och de sydvietnamesiska styrkorna, som var mycket förtjusta i M1 Carbine eftersom den passade deras kroppsstorlek extra bra.
Förutom att bli mycket uppskattat av ickestridande personal blev vapnet även mycket uppskattat bland fallskärmssoldater som med M1A1 (versionen med fällbar kolv) blev ett mycket kompakt och lätt vapen.

Till motståndsmän
Under andra världskriget gick även många karbiner ut genom de amerikanska Lend-Lease-projektet till allierade länder.
Även stora mängder skickades ut till motståndsrörelser och vapnet blev väl spritt över hela världen.
M1 Carbine blev snabbt otroligt populär och det kom även en efterfrågan på andra varianter. Det innebar att de gjordes två olika helautomatiska varianter, M2 och M3.
Det tillverkades redan delvis rena helautomatiska vapen från början. Det fanns nämligen en speciell konverteringssats, T17, som var avsedd för soldater i fält. De skulle själva, utan speciell utrustning eller kompetens, kunna ändra sina vapen till helautomatisk funktion.
Mig veterligen är det otroligt ovanligt att en bössa konstruerats för halvauto, men sedan konverteras till helauto. Normalt brukar det vara tvärtom.

T17-sats sällsynt
Att hitta T17-satser är otroligt svårt. Jag avråder å det bestämdaste från att inneha både satsen och vapnet eftersom karbinägaren då förmodligen gör sig skyldig till vapenbrott. Satsen gör ju karbinen till ett helautomatiskt vapen som det inte finns licens för.
M3-karbinen är en M2, försedd med speciellt infrarött sikte och infraröd strålkastare för att kunna fungera i mörker.
Det finns även en M1A1 som är en M1 med infällbar kolv.

Populärt hos polisen
I efterkrigstiden har M1 Carbine varit flitigt använd i polisiära sammanhang, bland annat i Norge där modellen var i tjänst till för inte så många år sedan.
Vid München-olympiaden 1972 var M1 Carbine ett av tyska polisens förstärkningsvapen, avsett att kunna fungera som skarpskyttevapen. Men det var synnerligen olämpligt eftersom bland annat precisionen är otillräcklig.
Efter den extremt dyrköpta läxan i samband med terrorattacken mot den israeliska OS-truppen instiftades istället ett seriöst skarpskytte på bred front inom tyska polisen.
Som en parentes kan nämnas att svenska polisens förstärkningsvapen, som är MP5, HK 53 och CGA5, har jämförbara begränsningar med M1 Carbine.
Därmed är alltså svenska polisen på samma nivå som tyska polisen var före 1972 vad gäller förmågan att hantera den typen av gisslantaganden och andra situationer där det krävs goda prickskyttar.

Beslut om nytt vapen
Ordnance Department (det amerikanska försvarets materielverk) beslöt att ta fram en ny lätt karbin, ett vapen som skulle ersätta både pistolen och kpisten för primärt icke stridande befattningsnivåer. Garand-geväret var utvecklat vid Springfield Armory och producerades av dessa samt av Winchester.
Tidigt 40-tal fick Winchester förfrågan från försvarsdepartementet att ta fram en ny lättare halvautomatisk bössa i en klenare kaliber. Intresset gällde främst kalibrarna .276 eller 7,65 Mauser, som var klenare och därmed har betydligt lägre rekyl än .30-06.
Winchester hade fullt upp med produktionen av Garand-gevären och brydde sig inte om att ens försöka komma med en prototyp på en karbin till USA-försvarets materielverk.

Ofullkomliga karbiner
Skjutförsöken som departementet gjorde med av andra karbiner visade att alla modeller var klart ofullkomliga. Departementet bad därför återigen Winchester att försöka ta fram en ny karbin.
Tiden var nu knapp. David Marshall Williams, som var designer vid Winchester, hade fått en teknisk idé när han avtjänade ett fängelsestraff och arbetade i ett kedjegäng.
Marshalls vapentekniska idé gick ut på att gaspistongen bara skulle röra sig en kort bit (cirka fem millimeter). Konstruktionen kom således att kallas ”short stroke piston”. I övrigt påminner M1 Carbine konstruktionsmässigt mest om Garand-geväret.

Kort process
På mindre än 30 dagar var vapnet klart på ritbordet och en prototyp tillverkad som fungerade.
I september 1941 fick Winchester de första beställningarna och modellen tillverkades fram till 1945.
Av någon anledning valdes att bygga runt en ny patron som var baserad på den gamla .32 Winchester Special.
.32 Winchester Special hade tillverkats från tidigt 1900-tal till 1924 och lagts ner därför att man ansåg verkan och effekt som för dålig.
Men nu väckte Winchester i princip liv i patronen igen, fast med lite mindre skillnader och ett nytt namn, .30 M1 Carbine.
Kalibern är för övrigt väldigt populär även om den inte har gjorts i så många andra vapen än M1 Carbine. Men flertalet ammunitionsfabriker världen över tillverkar fortfarande ammunition i form av .30 M1 Carbine och utbudet av bra jaktammunition är tämligen stort.
Det är inte så många andra vapen än M1 Carbine som tillverkats i kalibern, men Ruger har gjort sin Blackhawk-revolver och AMT har gjort en helt värdelös 1911-klon i kalibern.

Såldes ut på 50-talet
På 50-talet såldes stora mängder M1 Carbine ut från arméns förrådd genom NRA:s försorg.
NRA står för National Rifle Association och brukar ofta benämnas som den amerikanska vapenlobbyn. Men i själva verket är NRA även den amerikanska motsvarigheten till svenska FSR, frivilliga skytterörelsen. Precis som FSR organiserade skyttet med försvarets M96 mausergevär och kpistar samt även till mindre del med AK4 och AK5 så har NRA gjort motsvarande.

Används i tävlingar
Fast i USA använder skytterörelsen många civila halvautomatiska varianter, som M1A och AR15, på sina långhållstävlingar.
Amerikanerna har något som heter ”civilian marksmanship program”. Det civila målskytteprogrammet går ut på att lära civila hantera vapen för en eventuellt kommande ofred. Exakt samma syfte har FSR och får därför bidrag från försvaret.
Ofta när vapen skall säljas ut från försvaret sker det genom NRA och vapnen används sedan ofta i målskytteprogrammet. Just nu säljs stora mängder Garand-gevär ut av samma anledning.
NRA utövar mycket påtryckning på politiker och allmänhet för att försvara de liberala vapenlagarna. Det är detta NRA har gjort sig mest känd för. Men NRA har även arbetat mycket hårt för att förbättra säkerheten i den amerikanska vapenhanteringen, som förmodligen har varit väldigt bristfällig på sina håll.
Efter att ha sålt ut stora mängder M1-karbiner till allmänheten upphörde försäljningen under en period. Men då hade vapnets popularitet stigit enormt och ett antal civila vapentillverkare, bland andra Howa, Plainsfield, National Ordnance, Universal och Iver Johnson, började producera civilvarianter på M1-karbinen för att täcka efterfrågan.

Mer än 800 000 vapen
Winchester tillverkade över 800 000 karbiner. Detta lyckades genom att snabbt ställa om till krigsproduktion och ställa in hela den civila tillverkningen.
Winchester tog även in många kvinnor i produktionen, till stor del för att ersätta de män som blivit inkallade men även för att täcka produktionens expansion.
Totalt har det tillverkats drygt sex miljoner M1-karbiner spritt på ett antal företag: Commercial controls corp, IBM, Irwin Pedersen, Inland Division of General Motors, National Postal Meter, Rochester Defence Corporation, Rock-Ola, Quality Hardware & Machine, Saginaw, Winchester samt Underwood.
Godkänd för jakt
M1 Carbine är en bössa som ganska nyligen blivit godkänd för jakt i Sverige. Det skedde när den gamla skrivningen i Naturvårdsverkets författningssamling om vilka vapen som var godkända för jakt ändrades.
Nu är alla civila halvautomater godkända plus alla militära halv-automater som är konstruerade före 1942. Tidigare var det endast några halvautomatiska vapen som godkändes för jakt enligt en vapenlista som inte uppdaterades.
Ännu längre tillbaka, det vill säga före 1988, var alla halvautomater godkända om magasinet pluggades fast i vapnet och magasinet plomberades till ett skott så att vapnet maximalt kunde laddas med ett skott.

Guillou ryckte ut
När Naturvårdsverket ville ändra detta i slutet på 80-talet gick Jan Guillou, Leif GW Persson och Pär Lorentzon till hårt angrepp mot detta och menade att den kriminella användningen av dessa vapen skulle öka lavinartat.
De gjorde även ett TV-inslag i Grabbarna på Fagerhult, där de med diverse falsarier försökte svartmåla halvautomaterna genom att skjuta genom en beskjutningsskyddad väst med en halvautomatisk .308 win – som om nu inte vilken .308:a som helst skulle gjort detta, halvautomat eller ej.
Enligt trion Guillou, Persson och Pär Lorentzon skulle halvautomatiska vapen för jakt göra att rånen i Sverige ökade lavinartat.
Programmet blev anmält till granskningsnämnden och det blev även fällt, vilket var slutet för programserien. Den kriminella aktiviteten i Sverige förändrades inte av ändringen i föreskrifterna om halvautomater.
De vapen som förmodligen är mest förekommande vid allvarliga brott idag är insmugglade öststatsvapen.

För klass 2
M1-karbinen är godkänd i klass 2 och således användbar för till exempel rådjursjakt.
Precisionen är inget att skryta med och sätter gränser för vapnets maximala praktiska räckvidd på jakt. Är det inte ett särskilt bra exemplar tror jag att 100 meter är ganska lagom maxavstånd.
Många av de här bössorna skjuter runt 7-10 centimeter på 100 meter och skall man ha lite marginaler för egna fel torde det avståndet vara rätt lagom.
Eftersom M1:an har väldigt låg vikt, 2,3 kilo, torde det egentligen vara ett rätt angenämt smygjakts-vapen. Det är dessutom mycket kort och behändigt. Som drevjaktsbössa på rådjur kan karbinen också ha fördelar eftersom den är väldigt kort och smidig.

Bra för unga skyttar
Därtill kan M1-geväret vara en rätt trevlig bössa för en ung förmåga eftersom stockningen är ganska kort.
Vapnet är tämligen ovanligt i Sverige. En köpare kan få leta lite för att hitta en M1:a
I Tyskland och Danmark finns de ganska rikligt och det är inga större problem att importera en därifrån. Inte sällan dyker M1:or upp på vapenauktionerna i Stockholm och det brukar alltid finnas ett hyfsat antal intresserade.
Värde är rätt svårt att ange eftersom de säljs så sällan, men cirka 4 000-8 000 kronor är rimligt för ett vapen i bättre skick.

Genom att kommentera på jaktojagare.se så godkänner du våra regler

  • Annons JRF
  • Annons JRF
  • Annons JRF
  • AnnonsUtomhusliv.se
  • AnnonsStaffans vapen
  • AnnonsGyttorp Norma