Minsta möjliga lättnader verkar ha varit ledordet i del två av hovrättsrådet Kazimir Åbergs vapenutredning som nu har lagts fram.
Den första delen av utredningen, som kom i januari och rörde implementeringen av EU:s vapendirektiv, mötte närmast total kritik från remissinstanserna. Främst för att den gick mycket längre än vad EU krävde. Del tre kommer 2019.
Forskaren och experten på vapenregleringsfrågor, Erik Lakomaa, kommenterar utredningen:
– Kritiken mot Åbergs förslag om implementering av EU:s vapendirektiv var massiv. I denna del av utredningen har Åberg gått försiktigare fram. Det innebär dels att han undvikit att föreslå nya långtgående restriktioner, men också att han undviker att lägga fram förlag som skulle kunna underlätta för jägare och skyttar.
Nej till enklare byten inom vapengarderoben
Åbergs uppdrag var bland annat att utreda det förslag som jägarorganisationerna har lagt fram om att låta godkända handlare hantera rent administrativa licensärenden, som byte av ett vapen mot ett annat inom vapengarderoben. Utredaren ratar förslaget och menar att det inte är möjligt av rättssäkerhetsskäl. På vilket sätt framgår dock inte av utredningen.
Utredaren vill även ha kvar kravet att motivera behov av femte och sjätte jaktvapnet.
Sverige ska inte acceptera EU-vapenpasset
Han menar också att Sverige även i framtiden inte ska acceptera EU-vapenpasset.
I dag är Sverige det enda EU-land där man utövar jakt eller skytte där passet inte godtas, vilket innebär att EU-medborgare i andra länder som vill jaga eller tävla i Sverige måste söka särskilt införseltillstånd för sina vapen. Svenska jägare och sportskyttar som vill åka utomlands kan däremot utan extra byråkrati åka till andra EU-länder.
Instämmer med jägarna om ”synnerliga skäl”
Kazimir Åberg för också ett långt resonemang om vad som utgör ”synnerliga skäl”. Precis som 1998-års vapenutredning finner han att begreppet har en helt annan betydelse i vapenlagen än i annan lagstiftning. När det gäller vapenlicenser innebär ”synnerliga skäl” att den sökande ska ha uppnått 18-års ålder och ha viss skjutskicklighet.
Åberg föreslår därför att man förtydligar i vapenförordningen vad begreppet betyder, både när det gäller enhandsvapen för målskytte och för grytpistoler för jakt. Utredaren instämmer därmed i vad jakt- och skytteförbunden länge har påtalat om att Polismyndighetens tolkning av begreppet har varit felaktig.
Detta har stor betydelse, menar Erik Lakomaa.
– Att Åberg på nytt slår fast att den tolkning av ”synnerliga skäl” i vapensammanhang som Polismyndigheten gör strider mot lagstiftarens avsikt är betydelsefullt. Mycket av licenshanteringsproblematiken de senaste tio åren har grundats i denna feltolkning av begreppet, säger han.
Utredaren vill dock att flera av de hårdare krav som har införts när det gäller aktivitet ska bestå, och i något fall till och med utökas. Utredaren vill också att skyttegrenen k-pistskyttes framtid ska villkoras med stöd från Försvarsmakten.
Enklare regler för extrapipor
Jägarorganisationerna har också drivit att tillståndsgivningen för extrapipor – ett område där Polismyndigheten på senare år har blivit allt mer restriktiv – bör förenklas.
I detta fall gick utredaren jägarkåren till mötes till viss del. Han föreslår att kravet på att motivera ytterligare pipor ska tas bort, men vill samtidigt begränsa antalet extra pipor till två per vapen. En jägare som har två jaktvapen skulle därmed få ha maximalt fyra extrapipor, en med sex, tolv extrapipor. Det är en begränsning jämfört med i dag.
Utredaren föreslår också fortsatt stopp för att använda instickspipor i klass 1.
