Södertälje tingsrätt friar mannen som sköt Sjundatiken för att freda sin hund. Det var inget missbruk av paragraf 28. Kommentarer om händelsen via telefon eller vargfientliga uttalanden ger inget stöd för påståendet om brott, anser tingsrätten.
Foto: Mostphotos Södertälje tingsrätt friar mannen som sköt Sjundatiken för att freda sin hund. Det var inget missbruk av paragraf 28. Kommentarer om händelsen via telefon eller vargfientliga uttalanden ger inget stöd för påståendet om brott, anser tingsrätten.

Vargskytten frias i Sjunda-målet

(UPPDATERAD) Den äldre jägare som hösten 2015 sköt en varg i det så kallade Sjundareviret utanför Gnesta i Stockholms län för att freda sin hund frias av Södertälje tingsrätt från alla misstankar om grovt jaktbrott.

Tvärt emot vad miljöåklagare Christer B Jarlås har hävdat slår tingsrätten fast att mannen sköt med stöd av den paragraf 28 i jaktförordningen för att skydda sin hund.
– Den friande domen var väntad. Åklagarens påstående om att min klient uppsåtligen jagat och dödat vargen framstår som helt grundlösa beskyllningar, kommenterar mannens advokat, Wodek Kleinwichs.
Han är mycket kritisk till att Christer B Jarlås överhuvudtaget väckte åtal mot mannen

”Allvarlig felbedömning av åklagaren”
– Åklagaren har gjort en allvarlig felbedömning och inte beaktat juridiskt relevanta omständigheter i det här målet. Han har med sig dåligt underbyggda åtal orsakat en äldre skötsam man och hans familj ett onödigt lidande under drygt två år, säger Wodek Kleinwichs.
En friande dom är inte oväntad men ändå välkommen, sammanfattar Jens Gustafsson, riksviltvårdskonsulent på Jägarnas Riksförbund.
– Allt annat hade varit orimligt och ett stort slag mot jägare och djurägares möjligheter att försvara sina djur framöver. Att åklagaren valde att väcka åtal har förvånat många och frågorna lär inte bli färre efter tingsrättens tydliga dom, kommenterar Jens Gustafsson.
Det var när den äldre jägaren för mer än två och ett halvt år sedan var ute och rastade sina båda wachtlar och hustruns sällskapshund som han plötsligt mötte vargen på en skogsväg cirka 50 meter från bostaden.
Mannen hade sin vana trogen vapen med sig eftersom han ville skydda sina får och hästar från de orädda vargar som en längre tid uppehållit sig i omgivningarna. 

Vargen kom mot lös sällskapshund
Wachtlarna hölls kopplade, medan sällskapshunden sprang lös bredvid. När vargen kom emot dem skrek mannen för att skrämma den. Men vargen tog ingen notis, utan fortsatte mot den lösa hunden. Inte ens ett varningsskott fick vargen att vända om och när den bara var några meter från hunden sköt mannen den attackerande vargen.
Efter den dramatiska händelsen kontaktade han först den ansvarige för den skyddsjakt som någon vecka tidigare ägt rum på vargen. Han ringde även till länsstyrelsens besiktningsman.
Södertälje tingsrätt konstaterar att mannens berättelse är trovärdig och att åklagaren inte kunnat presentera några juridiska fakta som motbevisar att mannen skjutit med stöd av paragraf 28 i jaktförordningen om skyddsjakt på enskilds initiativ. 

Inget konstigt med telefonkontakter
Att mannen i en rad telefonkontakter informerat grannar och jaktkamrater om att han skjutit vargen ser tingsrätten heller inte som särskilt anmärkningsvärt. I den friande domen skriver tingsrätten bland annat att:
”Det måste härvid beaktas att ”vargfrågan” föranledde betydande uppmärksamhet bland boende i trakten, jägare m.fl. Det ligger i sakens natur att inte minst de personer, bl.a. barnfamiljer, som bodde i anslutning till vargreviret – vissa av dem med hundar, får och hästar på sina gårdar … hade skäl att känna oro på grund av närvaron av varg. Utredningen ger vid handen att vargar uppträdde oskyggt och i några fall befann sig mycket nära bostadshus samt att det förekom flera, dokumenterade, attacker av varg mot tamdjur. Att det mot den bakgrunden förekom en påfallande stor mängd kontakter, som rörde frågor om varg, mellan den åtalade och andra personer via sms-meddelanden kan inte anses anmärkningsvärt.”
Tvärt emot vad åklagaren framhåller, anser tingsrätten heller inte att uttalanden med uppenbart fientliga åsikter i förhållande till varg ger något egentligt stöd för påstående om brott.