Foto: Johan Boström & Rickard L Eriksson Eric M Runesson, justitieråd i Högsta domstolen och ordförande i Renmarkskommittén.

Renmarkskommittén: Ingen utökad samisk rätt till jakt och fiske i dagsläget

Jakt- och fiskekort bör också i fortsättningen säljas av länsstyrelserna. I Renmarkskommittén, som i dag lämnar sitt delbetänkande till regeringen, finns ingen majoritet för att ge samebyarna i Lappland rätt att bestämma över jakt och fiske.

I dag klockan 13 lämnar Renmarkskommittén sitt delbetänkande ”Jakt och fiske i renbetesland” till regeringen. När Jakt & Jägare tidigare i veckan var i kontakt med kommitténs ordförande, justitierådet Eric M Runesson, sa han att ingenting i betänkandet presenteras i förväg och hänvisade till senare intervjuer och en DN-debattartikel som publicerades i går kväll.

En majoritet enas

I artikeln konstaterar Runesson inledningsvis att delbetänkandet är ett resultat av det som en majoritet av kommittén kunnat enas om – Moderaterna, Sverigedemokraterna och Kristdemokraterna har reserverat sig.  

I sitt arbete har kommittén kommit fram till att historiska fakta starkt talar för att samebyarna i Lappland har samma rätt som Girjas sameby har fått fastställd genom en dom i Högsta Domstolen. Det vill säga att samebyarna ”har rätt – inte bara borde eller skulle kunna ha rätt – att upplåta jakt och fiske på de här markerna”.

Vad gäller renbetesfjällen i Jämtland är situationen en annan och osäkrare, enligt kommittén. Några samebyar kan ha rättigheter som liknar Girjas, men troligtvis är så inte fallet. Samtliga samebyar i Jämtlands län bedöms emellertid ha intrångsskyddad rätt till renskötsel, jakt och fiske – också om de saknar rätt att upplåta jakt och fiske.

Juridisk bedömning

Enligt Eric M Runesson går det att välja att inte alls agera – men då, förutspår han, kommer de flesta samebyarna i Lappland att gå till domstol för att fastställa en egen Girjasrätt. Resultatet skulle då bli utdragna och kostsamma rättstvister, ökad arbetsbelastning för domstolarna och gränsberoende förutsättningar för vilt- och fiskeförvaltningen.

En annan utväg, enligt Runesson, är att lagstifta så att rådigheten över jakt och fiske övergår till samebyarna i Lappland. Samtidigt kan man låta samebyarna i Jämtland få samma rätt för att uppnå ett enhetligt system – eller välja att hålla dem utanför.

Eric M Runesson tror inte att samebyarna skulle missbruka en sådan ny rättsställning och påpekar att man i så fall ”senare kan ingripa”. Samtidigt  menar han  att det finns en oro för maktmissbruk och att den oron måste diskuteras och begrundas av samtliga berörda.

Samernas områden

Men i Renmarkskommittén finns det ingen majoritet bakom att samebyarna ska få en rätt att råda över jakt och fiske. Därför föreslår man att länsstyrelserna ”tills vidare” ska ha rätt att sälja jakt- och fiskekort som gäller på samernas områden. Dessutom förespråkar man smärre justeringar av systemet för att få till stånd en enhetlig praxis och förutsägbarhet.

I delbetänkandet nämns också hur processen ska föras framåt och kommittén öppnar för en bred diskussion. Förutsättningen är att Girjasprinciperna slår igenom utan att de fastställs av domstol. I detta ligger, menar man, att samebyarna inte får vägra att upplåta rätt till jakt och fiske om det inte finns sakliga skäl för ett sådant agerande.

Avslutande frågor

Eric M Runesson avslutar med att ställa några frågor som han inte besvarar i artikeln. Kommer tillgången till jakt och fiske att påverkas och priset att höjas? Bör staten subventionera? Hur bör politikerna agera om kommitténs juridiska bedömning stämmer? Finns det bättre förslag?