Den skandinaviska vargstammens ursprung är nu kartlagt av Linnéa Smeds, bioinformatiker och doktorand på Evolutionsbiologiskt Centrum vid Uppsala universitet.
Har jämfört Y-kromosomer
Hon har jämfört Y-kromosomer hos vargar från Skandinavien, Finland och andra delar av världen, samt hos hundar. Y-kromosomen nedärvs bara från far till son, vilket gör att det bildas fäderneslinjer som man kan följa mycket långt tillbaka och på så sätt spåra ursprunget hos nu levande djur.
Hos alla däggdjur nedärvs Y-kromosomen bara från far till son. Det gör att det bildas fäderneslinjer som man kan följa mycket långt tillbaka i tiden. På så sätt kan ursprunget hos nu levande djur spåras.
– De utvecklingslinjer som finns i den skandinaviska vargstammen har inte hittats hos några hundar, säger professor Hans Ellegren, som har lett den aktuella studien, i ett pressmeddelande.
Nya genetiska resultat
Korsningar mellan varg och hund är kända från många delar av världen. Det handlar huvudsakligen om parningar mellan hanhund och vargtik. Men de nya genetiska resultaten visar alltså att några sådana korsningar inte tycks ligga till grund för den vilda vargstammen i Skandinavien.
Samma fäderneslinjer som forskarna hittade hos skandinaviska vargar finns också hos finska vargar, men inte hos vargar från andra delar av världen.
– Det här betyder rimligen att den skandinaviska vargstammen, åtminstone på fädernet, har ett regionalt ursprung. Det kan till exempel ha rört sig om invandrande vargar eller vargar som helt enkelt fanns kvar från den stam som en gång i tiden var utbredd över hela Skandinavien, säger Hans Ellegren.
