Under åren 1961–1981 var jag anställd av dåvarande Kopparfors AB som ansvarig för skogsvården.
Den hårda lövbetningen var snarare positiv. Skadorna på tallungskogen var måttliga eftersom vi bedrev avverkningarna på annat sätt före helmekaniseringen av skogsbruket. Då påbörjades de manuella avverkningarna i september och avslutades i april. Under vintern betade älgarna tallskott i avverkningarna.
Lämna talltoppar
Roger Berglund och Sten Lavsund, som forskat kring hjortdjurens födoutnyttjande har sagt följande:
Älgen behöver 5 kilo torrvikt av tallskott per dygn under vintern. Den föredrar skott under 4 mm i diameter, vilket innebär att yngre tallars övre skott inte är intressanta. Det är framför allt äldre tallar i slutavverkning som älgen föredrar. Man frågar sig om det i dag är möjligt att utnyttja älgens preferenser för skott från slutavverkningsskog. En förutsättning är att skördarna tar stamvirket med lämnar grenar och toppar för flisning och uttransport under våren.
Tillväxten utnyttjas inte
Ett viktigt syfte med älgförvaltningen är en hög köttproduktion, som har högt värde på marknaden. För att göra en riktig utvärdering av olika avskjutningsmodeller är det nödvändigt att analysera älgens tillväxt.
Att skjuta älgen vid 6 månaders ålder är uppenbarligen fel, eftersom köttutbytet om han får leva ett år till stiger med 145 procent. Kalven är ju det djur som tillsammans med kapitalkon ger valuta för vinterbetet. Dessutom betar kalven förmodligen inte mer än hälften jämfört med ett vuxet djur.
Enbart fjolingskytte
Älgen är vårt värdefullaste villebråd och man blir fundersam över hur man år efter år skjuter kalvar med slaktvikter på 50-–60 kilo utan tanke på den produktionspotential man eliminerar. Modellen här intill kan bidra till att belysa väsentliga principer. Den visar två ytterlighetsmodeller för avskjutning. Den ena innebär 50 procents kalvskytte, alltså ungefär vad som gällt hittills i landet, och den andra enbart fjolingskytte.
Följande slutsatser kan dras:
• Kalvskytte innebär att 25 procent fler djur kan skjutas.
• Fjolingskytte ger 13 procent högre köttutbyte.
• Fjolingskytte ger cirka 20 procent lägre betestryck genom lägre antal kapitaldjur i vinterstam och kalvens lägre betestryck.
• Fjolingskytte är enklare än kalvskytte, då ko med kalv är mycket vaksam.
• Fördelen med att få skjuta 25 procent fler djur kan diskuteras, eftersom många jägare, även av etiska skäl, inte gillar att skjuta kalv.
• Fjolingskytte ger större säkerhet för kapitalkon under jakten. En kapitalko kan inte få ett bättre skydd än en kalv, under förutsättningar att avskjutningsreglerna följs noga.
Dubbla älgstammen
Det nuvarande systemet med tilldelning av kalvar på småmarker eller till och med fri kalvavskjutning i vissa områden måste bort ur förvaltningsmodellerna.
Fakta: Ytterlighetsmodeller för avskjutning
Förutsättningar: Jaktmark 10 000 hektar. Vinterstam 10 djur per 1000 hektar. Två kapitalkor per kapitaltjur. En kalv per kapitalko. Slaktvikt kalv: 70 kilo, köttutbyte 47 kilo. Slaktvikt fjoling: 150 kilo, köttutbyte 115 kilo.
50% Kalvskytte Fjolingskytte
Vinterstam
Kapitaltjur 25 20
Kapitalko 50 40
Kalv 25 40
Sommarstam
Kapitaltjur 25 20
Kapitalko 50 40
Fjoling 25 40
Kalv 50 40
Avskjutning
Fjoling 25 40
Kalv 25 –
Köttutbyte 4 050 kilo 4 600 kilo
Ingvar Törnström
Skogsmästare, Trosa
