Bilden blir naturligtvis skev när man inte förstår sambandet. Istället för att fundera på hur system för bra jakt skall fungera funderar man allt för ofta på hur man ska kunna sabotera för en ”nöjesmördande elit”.
Speciellt gäller detta verklighetsfrämmande EU-byråkraterna. Finns det inga vargar eller skarvar i Bryssel så är dessa arter oerhört sällsynta och måste skyddas till varje pris. Det är väl kanske tur att de inte upptäckt att det även saknas älg i Bryssel för då skulle vi väl tvingas fridlysa den med.
Det finns bra jakthandläggare
Samtidigt tror jag att man gör det lite för lätt för sig om man bara skyller på Naturvårdsverket. Mina erfarenheter är att de handläggare som arbetar med jaktliga frågor har stor förståelse för jakten som regulator. Många är dessutom aktiva jägare. Samtidigt är den handläggargruppen ganska liten i verkets totala personalstyrka. Och där har du en poäng! Verkets övergripande syn påverkar naturligtvis även jakthandläggarna.
Vi har från Jägarnas Riksförbunds sida lyft din frågeställning för ett par år sedan men då kanske lite från ett annat håll.
Endast hälften klarar viltvården
Vi gjorde en analys av medlemskåren 2004 som visade att endast hälften av medlemmarna bor på landsbygden och därmed är nära naturen och viltvården. Den andra delen av medlemskåren bor i större samhällen och städer och torde av praktiska skäl ha svårt för att kunna delta i den dagliga skötseln av vår fauna.
Om detta gäller för hela jägarkåren är det bara cirka 125 000 som relativt lätt kan delta i den praktiska viltvården och därtill hörande jakt.
De övriga saknar i stor utsträckning överblick och är dessutom tvungna att resa kortare eller längre sträckor för att kunna delta praktiskt. Den grupp som ofelbart kommer att få ansvaret för att reglera överstora stammar är redan nu på tok för liten.
Man ur huse för vargjakt?
Och funderar man på hur det kommer att se ut den dan när vargarna blir så många att vi måste ”gå man ur huse”. Då blir man skräckslagen Det här är naturligtvis ohållbart.
På vårt initiativ har det nu påbörjats en analys av jaktkortsregistret i Naturvårdsverkets regi.
I analysarbetet ingår även Svensk Jägareförbundet och Lantbruksuniversitet.
Syftet med analysen är att försöka fastställa jägarkårens kapacitet som viltvårdare. Min personliga förhoppning är att man skall inse att samhället behöver stimulera jägarna och viltvårdarna i högre grad än idag istället för att ständigt försvåra genom obegripliga regler.
Mats Görling, generalsekreterare Jägarnas Riksförbund
