Länsstyrelsernas viltförvaltningsdelegationer fattar beslut kring geografisk indelning.
Till i oktober ska namn på ledamöter i förvaltningsgrupperna fastställas.
Den nya älgförvaltningen genomförs i mycket snabb takt. Här önskar jag verkligen att regeringen hade varit adaptiva och tillåtit en längre genomförandefas, så alla kunde få bättre tid att sätta sig in i vad det innebär.
Vid vår ordförandekonferens i början på april var införandet av den nya adaptiva och ekosystembaserade älgförvaltningen i centrum. Det är många nya ord för att anpassa jakten efter förutsättningarna, något som huvuddelen av jägarkåren faktiskt alltid gjort.
Mindre byråkrati och avgifter
Mötet beslöt att vi i Jägarnas Riksförbund ska driva att förvaltningen görs med så liten administration och byråkrati som möjligt och att vi ska bygga på befintliga och lättanvända data.
Dit hör att bygga på befintliga strukturer som dagens lokala samråd omkring älgjakt som grund för ÄFO – där finns bred representation och nuvarande fakta på älgstammen presenteras.
Byråkrati och dryga kostnader är vi i Jägarnas Riksförbund allvarligt oroade för och vi kom också fram till att den nya förvaltningen ska utvecklas i den takt som ekonomiskt ryms inom ramen för att inte höja dagens fällavgifter.
Har vi råd?
Så gränsen för högtflygande och kostsamma utvecklingsprojekt för att bedöma älgsstammen sätts efter om vi har råd inom nuvarande fällavgifter att satsa på det. Detta är om vi får bestämma.
Det finns många engagerade viltforskare, såväl professionella som självutnämnda, som är mer än villiga att utveckla saker. Men det är vi jägare som får betala notan, så det gäller att vi alltid är medvetna om vem som i slutändan betalar.
Det räcker långt med att utveckla älgförvaltningen genom att komplettera med information om tillgänglig fodertillgång från skogsstyrelsen, något som det redan finns grunddata på, så att vi kan göra bättre förvaltningsplaner både på ÄSO- (älgskötselområde) och ÄFO-nivå.
Vid ordförandekonferensen underströks vikten av att likvärdighet ska råda mellan ÄSO och förenklade licensområden.
Nej till sämre villkor
Därför säger vi nej till sämre villkor och extra pålagor på förenklade licensområden, något som framförs av andra som en möjlighet för att tvinga fram älgskötselområden.
Vi uppmuntrar istället alla till frivillig samverkan i ÄSO och den nya älgförvaltningen ger bättre möjligheter, då vi kan bilda älgskötselområden om vi har tio vuxna älgar att skjuta årligen.
Vid ordförandekonferensen resonerade vi även om jaktområdesstruktur för förenklade licensområden. Vi kom fram till att förenklade licensområden inte behöver vara sammanhängande inom ett ÄFO, utan kan vara uppdelade på flera geografiskt avskilda fastigheter.
En annan jaktpolitisk fråga där det är tveksamt med förväntningarna är rovdjurspolitiken.
Vargflytt ingen lösning
De landsbygdsboendes livskvalitet hamnar gång på gång i sista hand jämfört med önskan att uppfylla naturromantiska krav och internationella överenskommelser.
Att flytta vargar som beter sig som vargar gör (det vill säga dödar) är ingen lösning som skapar tilltro till rovdjurspolitiken. Därtill bryr sig en flyttad varg precis som forskarna sagt inte om statens önskan om bosättning efter statligt bekostad lift, vilket snabbt konstateras.
Rovdjursutredaren Lars-Erik Liljelund har lämnat förhandsinformation om rovdjursutredningens delbetänkande på rovdjurssymposiet i Vålådalen.
Jag konstaterar att utredaren utifrån den del som handlar om rent biologiska utgångspunkter hamnar på tal som är mer realistiska än vad som framförts av andra.
Effekterna för landsbygden
Nu påbörjas arbetet med att lyfta in villkoren för dem som bor och verkar i rovdjurstäta områden (socioekonomiska kriterier) inför slutbetänkade till sommaren 2012. I det arbetet har Jägarnas Riksförbund stöd i vår rovdjurspolicy och i vårt självständiga arbete med rovdjursfrågorna, som bland annat visas i den skrivelse som insändes till regeringen 4 april.
Rovdjursutredaren Lars-Erik Liljelund föreslår att det ska finnas 450 vargar i Sverige för att få gynnsam bevarandestatus enligt EU:s regler.
Jägarnas Riksförbunds ståndpunkt är fortfarande att inte ange ett mål för vargstammen. Förbundet står fast vid att det är de lokala besluten om varg som ska vara vägledande och bli summan för hur många vargar det är önskvärt att ha i Sverige.
