Beslut om varg bör tas i landets vargutsatta delar

Hans Majestät Konungens uttalande om att en utökad vargjakt vore att överväga har väckt starka känslor. Rovdjursvänner landet över mobiliserar. Eller, någon jämn spridning av rovdjursvännerna över landet är det ju inte tal om. Uppseendeväckande många kommer från områden utan varg och påverkas därför inte heller av rovdjurets utbredning.

I en tid då vargen befolkade hela Sverige, och plågade såväl smålänningar som upplänningar, med sin rovlystenhet kan en centraliserad rovdjurspolitik ha ansetts befogad. Men på samma sätt som människor bosatta utanför Stockholm inte lägger sig i storstadens trängselskatter och kommunaltrafik, är vargfrågan något som borde behandlas i områden där djuret faktiskt förekommer.

Är det demokrati handlar om?
Att hela det svenska folket genom parlamentarismen ska vara med och avgöra vargens framtid anses idag vara ett uttryck för demokrati. Men är det verkligen detta som demokrati handlar om? Har verkligen stockholmare och andra från vargen förskonade människor någon talan i frågan mer än möjligtvis rådgivande? Är det stockholmarnas fäbodbruk och livsförsörjning som hotas av vargen?
Vargen är inte utrotningshotad idag och har mer och mer övergått till ett hot mot människor. Måhända utgör djuret inte ett direkt hot mot landsbygdsbor, men vargens beteende försvårar den utsatta landsbygdsbefolkningens försörjningsmöjligheter betydligt.

Vargjakt bromsar utvecklingen
Vargen har blivit offensiv sedan den lärt sig att människan inte längre utgör något hot. Ett visst mått av jakt skulle effektivt bromsa en sådan utveckling, något som dagens centraliserade ordning hindrar.
På sikt är det en situation som även hotar människor. År 2005 förföljdes och dödades Kenton Carnegie av en vargflock i Kanada. Men den utbredda rädsla som finns för vargen, den rycker riksdagen på axlarna åt.
Beslut om varg bör tas i landets vargutsatta delar. Det är där vargen lever och verkar som man tvingas leva med den. 
Väljer att behålla vargarna?
Nu är det möjligt att de väljer att behålla vargen, och mycket pekar mot detta. I Värmland, Närke och Dalarna har stora regionala insatser gjorts mot tjuvjakt och för att bevara vargen. Att man i varglösa områden ska besluta vad som får göras med djuret, det innebär bossvälde och maktcentralisering Det är något som måste bekämpas med alla tillåtna medel.