Nu pågår myndigheternas arbete med allmänna råd och förordningar kring den nya älgförvaltningen. Länsstyrelserna arbetar med att bilda älgförvaltningsområden (ÄFO) och utse tre markägar- och tre jägarrepresentanter att leda dessa. Och informationsmöten hålls på många platser.
Målet med den av riksdagen beslutade nya älgpolitiken är att få en bättre och adaptiv älgförvaltning och i praktiken mer lokala beslut.
En viktig grund är att jägare och markägare lokalt ska ha bättre beslutsunderlag om älgstammen och själva få större inflytande över förvaltningen av älgstammen.
Fem dagars kalvjakt
Inom älgförvaltningsområdet (ÄFO) ska den lokala älgstammen följas upp och jakten genomförs i älgskötselområden (ÄSO), förenklade licensområden eller jakt efter älgkalv under max fem dagar på övriga områden.
Älgskötselområden kan nu bildas för områden som medger att tio vuxna älgar skjuts årligen.
Vi har i Jägarnas Riksförbund arbetat hårt för att meningsfull jakt på älg ska kunna ske på alla marker där älg finns. Vi tvingade med hjälp av andra intressenter fram ändringar i utredarens förslag, där jakt på vuxen älg bara föreslogs i älgskötselområden.
Vi är fortfarande allvarligt oroade över att många marker inte kan bidra till förvaltning av älg. Förbundets uppfattning är att en god förvaltning av älg kräver att älgen beskattas där älg finns.
Licenstilldelning av älg ska alltså inte vara arealbaserad, utan ske efter tillgång på foder för älg, älgstammens storlek och skador på skog, mark och i trafiken.
I dagsläget fattas beslut om skyddsjakt på vuxen älg på arealer mindre än tio hektar. En praktisk hantering av tilldelning på älgkalv i förenklade licensområden bör normalt kunna ske för 20 hektar mark och i goda älgmarker på mindre arealer.
Mer byråkrati och kostnader
Vi har också hela tiden framfört att förslaget riskerar att bli mycket byråkratiskt och innebär mer kostnader och praktiskt arbete för jägarna, något som vi inte kan acceptera.
Jägarkåren betalar genom det statliga jaktkortet och fällavgifter både kostnader för politiken och administrationen när det gäller jakt samt forskning.
Istället för att öka pålagorna på jägarna behöver regeringen säkerställa att inbetalda avgifter från jägarna återförs till jägarna direkt. Nu behöver jägarnas inbetalda medel säkras till införande av ny älgförvaltning!
Den politiska ambitionen att skapa mer lokala beslut verkar i vissa delar av landet tappas bort genom att älgförvaltningsområden föreslås bli klart större än ytan som en geografiskt lokal älgstam nyttjar. I delar av norra Sverige verkar de föreslås omfatta mer än en miljon hektar – vilket enligt forskarna innebär att minst tio älgpopulationer kommer att ingå. Att kunna ha bra överläggningar om den lokala älgstammens utveckling blir mycket svårt i så stora områden.
Det är viktiga frågor om älgjakten som nu är uppe till diskussion. Jag hoppas att alla älgjägare får möjlighet att delta i diskussionen så att beslut blir lokalt förankrade.
Frivillig samverkan
En bra förvaltning av älg kräver att jägare och markägare frivilligt och med god tilltro till varandra kan samverka i genomförandet av jakten.
Kanske är det dags att ställa frågan om inte ett totalt ändrat synsätt inom älgförvaltningen förtjänar att lyftas. Det handlar om allmän jakt under lång tid, där var och en får bestämma.
Allmän jakt har bevisligen fungerat inom många älgskötselområden och fungerar väl på andra vilt. Det innebär även minimalt med offentlig administration.
Vi har även fått ett till beslut inom rovdjurspolitiken som ytterligare underminerar trovärdigheten för den förda politiken. Det är ett underbetyg när alla inblandade vet att inventeringen inte rätt beskriver lodjursstammen. Ändå kan inte sunt förnuft få genomslag i lobeslutet!
Snart kommer även rovdjursutredningens delbetänkande.
Delad vargstam
Vi vet redan att den internationella expertgruppen kommit fram till att de vargar som finns i Sverige inte är en egen population, utan delas med delar av Ryssland, Finland och Norge. Detta är något som Jägarnas Riksförbund hävdat under lång tid. Det ska bli intressant att se vilka slutsatser utredaren Lars-Erik Liljelund drar av det. Vår ståndpunkt stärks att det finns tid att behålla riksdagens tillfälliga tak på 210 vargar och jaga varg fram till 2014. Först då bör det fattas beslut om några andra insatser behövs och import av varg säger vi som bekant nej till.
Till sist så hoppas jag att du som medlem i JRF har använt din demokratiska rätt att påverka förbundets arbetsinriktning genom att motionera och delta på årsmöten i avdelningar och distrikt.
