Fyra år senare ändrades synen, denna gång tack vare EU och i maj 2018 kan viltkameror få nyttjas enkelt, om lagförslaget blir verklighet. Delar av miljörörelsen är emot – de anser att faunakriminalitet kan öka. Men eftersom jägare är mer laglydiga än ett genomsnitt av svenska medborgare kommer jägarnas kameror att hanteras på ett bra sätt. Hoppas övriga medborgare gör detsamma!
Det nya året inleddes också med en ytterst marginell vargjakt. Något som inte ger någon nämnvärd praktisk förändring för alla dem som utsätts för vargens påverkan i sin närmiljö. Men det är nu bekräftat att också domstolar står bakom att varg ska jagas.
JRF har med de distrikt som främst utsätts för vargens härjningar, synliggjort den betydande skillnad som råder mellan riksdagens beslut på 170–270 vargar och inventeringsresultat som avser senhösten 2016 för vargjakt i januari 2018. JRF fortsätter arbeta för Nej till frilevande varg, men innan vi demokratiskt nått ända fram gäller det att få ner nivån till riksdagens beslut. Och för att nå 270 vargar behöver vargstammen minska med minst 166 vargar.
JRF fortsätter på liknande sätt att driva årets lojakt. För att lodjursstammen ska uppgå till beslutad nivå på 870 individer behöver minst 356 lo fällas under kommande jakt. Begäran har gått in till berörda länsstyrelser om jakt som uppgår till den nivån. Till detta kommer även förvaltning av björn och järv. JRF kommer oförtrutet att arbeta för hänsyn och respekt för dem som tvingas leva med stora rovdjur i sin vardag och att förvaltningsnivåerna närmar sig i första hand beslutade mininivåer.
I slutet av 2017 beslöt regeringen ändra i jaktförordningen, så från 1 jan i år finns lite ökad möjlighet att förvalta vilt med mindre byråkrati. Detta genom att skyddsjakt får ske på enskilds initiativ efter årskalv av kron- och dovhjort för att skydda växande gröda och ungskog mot skada under perioden 1 juli till 15 april.
Beslutet löser inte de lokala problem som dessa ståtliga klövdjur åstadkommer med nuvarande byråkratiska förökningsförvaltning. JRF driver att kronhjort bör jagas med allmän jakt, men accepterar i nuläget reglering av handjur i Mellansverige. Däremot finns inga tecken på att kronhjort funnits norr om Mälardalen sedan förra istiden, varför JRF finner det helt fel att införa en kostsam och tidsödande reglering på djurslag som inte tidigare funnits i området och bara trivs i utvalda partier och därför inte omfattar jägare och markägare i betydande områden. Även i denna fråga är delar av miljörörelsen emot enkla regler för jägare.
Stora viltstammar leder till foderkonkurrens och ökad påverkan på omgivning, något som måste tas på stort allvar. Det sämsta för viltet på sikt är om jord- och skogsbruk inte bedrivs – då minskar verkligen möjligheten för viltet att finna föda. Även risken för viltsjukdomar ökar med stora populationer och i vårt land hotas både vildsvin (svinpest är bara en ”korvmacka bort”) och hjortdjur (CWD i Norge). Med bägge dessa sjukdomar är ett totalutrotande av alla djur i stora områden det enda kända botemedlet.
Sunda viltstammar behöver hanteras utifrån lokalt sunda principer – inte byråkratisk reglering som träffar illa!
God fortsättning på 2018 tillönskas alla!
FOTNOT:
Denna ledartext har skrivits för nr 1/2 av Jakt & Jägare.
