Junibestyr i jaktmarkerna. Nya jaktpass skall planeras och byggas, andra bara rustas och skottröjas.
Foto: Mikael Moilanen Junibestyr i jaktmarkerna. Nya jaktpass skall planeras och byggas, andra bara rustas och skottröjas.

I väntans och förberedelsernas tid

Innan jag ägnar mig åt rubriken vill jag bara kort referera från styrelsebehandlingen av motionerna till stämman samt vårt remissvar på rovdjursutredningen.
Här gör nu Jägarnas Riksförbund ytterligare en tydlig markering om att rovdjurspolitiken måste få en mycket bättre lokal förankring.
Det sker med uttrycken ”en framgångsrik rovdjurspolitik kan bara byggas nerifrån” och ”de nationella målen skall bara vara summan av de regionalt beslutade målen”.

För oss som engagerar oss i en verklig folkrörelse är detta så självklart att vi tidigare inte har förstått vikten av att uttrycka det i text.

Hur många fler organisationer vågar ge ”makten” åt människorna på fältet? Vi får vänta och se!

När vi nu går in i en jaktlig lågsäsong. Ja, för oss utanför vildsvinsområdena är det en ”nollsäsong”.

Då är det kanske lätt att luta sig tillbaka och bara längta till hösten. Men ack nej, på många håll i landet är det nu full fart på olika jaktstigar och skjutbanor, som legat i vintervila, skall städas och ställas i ordning.

Jaktstämmor, eller vad man nu kallar det, runt om i landet har möten och tar beslut om det kommande jaktårets olika aktiviteter. Nya slakterier skall byggas, andra skall rustas och alla skall på något sätt ses över.

Nya jaktpass skall planeras och byggas, andra bara rustas och skottröjas. Man tar beslut om vilka olika regler som skall gälla inför jakten. Vilka skjutkrav skall man ställa på medlemmarna i jaktlaget?

Behöver det verkligen vara så mycket förberedelser inför jakten frågar sig någon? Ja, det behöver det nog, även om det självklart varierar från jägare till jägare och mellan olika jaktlag.

För mig, och de jaktlag jag är med i, har förberedelserna blivit en del av jakten. Sköts förberedelserna bra blir jakten så mycket enklare och trevligare för alla.

Alla vet vart man ska. Alla pass är klara och man vet var passgrannarna sitter och man vet att alla har följt lagets regler om skjutträning/skjutprov.

Det går på några minuter så är alla på väg när jaktledaren har meddelat vilken såt det är dags att jaga. Hundförarna vet var alla pass är och har bara att kolla vinden innan de drar ut och så är jakten igång. En idealbild av jakten? Ja, kanske.

Det sägs ju att inget kan förena så mycket som jakten men också att inget kan skapa så stora motsättningar som jakten. Även om problemfallen nog inte är så många känns de ändå väldigt onödiga.

Oftast handlar det om att man inte kan prata med varandra.

I föreningslivet handlar det om att ge och ta, kompromissa för att nå fram till gemensamma lösningar. Åk hem och prata med varandra utan andra åhörare, lyssna, lyssna och lyssna.

Jakten skall vara lättsam och trevlig. Man skall längta och känna förväntan att åka till lagets samling, inte känna oro eller liknande.

Varför ägnar jag nu en ledare åt det här som bör vara så självklart?

Jo, för att det är viktigt för jaktens framtid på många sätt att vi ger en positiv bild av jakten ut mot samhället i övrigt.

Det är viktigt för att kunna få politiska beslut som ger så mycket utrymme för lokala beslut som möjligt.

Vi måste visa att vi kan hantera jaktliga frågor på ett bra sätt ute lokalt för att slippa politisk klåfingrighet. Det är viktigt för att skapa intresse för jakten hos ungdomar. Och det viktigt inte minst för vår egen trivsel och välmående.

Det bästa sättet att slippa stela och okänsliga politiska beslut är att vi själva går före och visar att det här fixar vi själva. Det må gälla skjutprov för älgjakt, skjutprov för att få jaga björn, olika tester för eftersök med mera.

Och glöm inte den egna eller hundens konditionsträning.

Lycka till i sommarvärmen!