Vi jägare är tillsammans omkring en halv miljon. Det är ingen liten grupp som de båda jägarorganisationerna företräder. Det är beklämmande när det lyssnas till en så liten spillra av befolkningen som Djurskyddet företräder.
Det är konstaterat att förståelsen för förekomst av varg ökar med avståndet till närmaste föryngring. Det innebär att invånare i de folktäta städerna söderut snart kommer att skrika i högan sky, precis som man gjort i Värmland och Dalarna i flera år.
Om det skulle vara så att Djurskyddet anser att de faktauppgifter vi förmedlat om vargen är skräckpropaganda bör de kanske ompröva sin inställning till frilevande varg.
När Djurskyddet påstår att vi har anordnat kurser i olagliga jaktmetoder på varg far de med osanning. Vi har arrangerat kurser i vargjakt. Där beskrevs de olagliga jaktmetoder som förekom i Sverige för länge sedan och som tyvärr fortfarande förekommer i andra länder.
Kursledaren fördömde metoderna och deltagarna tog avstånd från dem.
Under vinterperioden 2008/09 (oktober-april) har elva döda vargar registrerats i Sverige. Av dessa kan minst fem, möjligen åtta, klassas som stationära vargar, tillhörande någon av kategorierna familjegrupper, revirmarkerande par eller övriga stationära vargar.
Av de totalt elva döda vargarna blev ju skjutna. Sex med tillstånd av Naturvårdsverket och en med stöd av paragraf 28 i jaktförordningen. Dödsorsak för de övriga fyra vargarna var trafik, drunkning, dödad av annan varg och sjukdom/ålder.
Hur det är med den överväldigande majoriteten borde Djurskyddet hålla sig för gott för att uttala sig om.
Vad vi vet blir det ingen majoritet för varg i Värmland och andra varglän. Det är som vi skriver ovan. Acceptansen för vargen blir större ju längre bort man kommer från närmaste föryngring.