Man saknar alltså 17 sändarmärkta vargar. Enligt Libergs teorier är alltså dessa skjutna, sändaren förstörd och kroppen förintad eller gömd så effektivt att den är omöjlig att hitta.
Påståendena om förgiftade vargar har tillrättalagts av Olof Liberg själv. Ingen förgiftad varg har påträffats.
Libergs antagande innebär att varenda illegalt dödad varg blir kvar på brottsplatsen, så att eventuell sändare kan förstöras innan mortalitetssignalen aktiveras.
Det kan här påpekas att det ofta påstås att vargskyttar använder helmantlade kulor och siktar på bukregionen, så att vargen går långt innan den dör. En skjuten sändarförsedd varg med bukskott borde hittas. Ingen sådan varg har påträffats, vare sig med eller utan sändare.
Svårt komma till skott
Man kan vara tillfredsställande säker på att en varg blir kvar på skottplatsen vid maximalt 50 meters skjutavstånd. Grimsös egna forskningar visar att det är nästan omöjligt att komma så nära en varg i naturen. Se Artsfakta om varg på Rovdjursutredningens hemsida. (Olof Liberg står som andra namn på författarlistan.)
Det finns två tillfällen när detta kan tänkas vara möjligt: Antingen en återkommande oskygg varg i närheten av bebyggelse, eller tillfälligt under gemensamhetsjakt på älg eller björn.
Trots Brå:s (Brottsförebyggande rådets) fantasier om hur det går till när ett älgjaktslag skjuter en varg är det helt enkelt så att ingen vågar skjuta mot varg när andra jägare finns i närheten.
Det normala är att varje skott rapporteras till jaktledaren.
Samma gäller för varg i närheten av bebyggelse. Mycket få personer skulle riskera ett långvarigt fängelsestraff och att få sina vapen beslagtagna, såvida det inte gäller att skydda sina egna djur.
Tillgång till byte begränsar stammen
Vargen är synnerligen svårjagad utanför bebyggelse. I Alaska har man i vinter endast lyckas ta bort en mindre del av de djur man önskade trots flitigt bruk av flygplan och helikoptrar.
Praktiskt taget alla erfarenheter visar att vargstammens ökning begränsas av tillgången på bytesdjur eller nya revir, inte enskild jakt.
Konkurrens leder till krig, kannibalism och svältdöd. En 30-40 procentig årlig ökning kan inte fortsätta hur länge som helst. Erfarenheter från Ryssland och de gamla sovjetrepublikerna, en kunskapsbas som de svenska forskarna valt att ignorera, bekräftar detta.
Det hela blir inte lättare av att den brottsliga handlingen företrädesvis på grund av spårförhållande och frusna marker och sjöar (svårt att bli av med kroppen) i huvudsak måste äga rum på barmark.
Fel tid på året att jaga vid lyan
Tiden när vargen är relativt stationär i närheten av lyan är inga djur som kräver klass 1-vapen tillåtna för jakt. För hagelgevär krymper skottavståndet ner mot 20 meter.
Olof Liberg hävdar att de försvunna sändarmärkta alfadjuren måste ha skjutits illegalt.
Men det händer att vargar dödar varandra.
Det handlar till exempel om ungvargar på vandring som kommer in i vargrevir och råkar i strid. Alfadjuren är extra ofta inblandade i vargstrider.
I Skånes djurpark lyckades personalen förlora en varg spårlöst inne i hägnet. Endera rymde den eller också åts den upp till sista hårstrået av sina fränder. Man har kategoriskt förnekat att den kan ha rymt.
Vår vargstam skulle alltså vara hotad av att enstaka personer, i lönn, spårar varg ute i terrängen och lyckas komma så nära att den med 100 procent säkerhet blir kvar på skottplatsen.
Det kräver också att dessa personer rör sig obemärkt på främmande jaktmarker medförande vapen, vilket redan det är ett brott.
Jägare i Guinness rekordbok
Dessa jägare har en naturlig plats i Guinness rekordbok, för maken till jägare har nog aldrig funnits tidigare på vår jord.
Det vore intressant om Olof Liberg kan förklara hur några svenska medborgare i lönndom lyckas med det som anses omöjligt i de länder där man har erfarenhet av varg, frikostiga skottpengar och/eller stora materiella och organisatoriska resurser. Hoppas han reder ut detta i den vetenskapliga rapport i ämnet han aviserat skall vara färdig till hösten.
För jag förstår det inte.
