Fem gånger har den farliga fästingen upptäckts i Danmark. Senast i somras på en häst. Det nämnda viruset har inte påträffats vid något av de fem tillfällen.
Seniorforskare René Bödker, vid Köpenhamns universitet, varnar dock för att detta kan vara toppen av ett isberg – många fler fästingar av detta slag kan finnas ute i den danska naturen.
På danska heter fästingen jagtflåt – översatt till svensk jaktfästning.
På svenska den har dock fått ett annat namn, flyttfågelfästing enligt Wikipedia.
Namnet syftar på att fästningen mest finns i södra Europa, Afrika och Asien, men kan följa med flyttfåglar hit till nordliga länder.
På latin benämns fästingen Hyalomma marginatum.
Statens Veterinärmedicinska Anstalt, SVA, varnade redan för fem år sedan för att denna fästing kan finnas i Sverige.
SVA bad då allmänheten om hjälp med att få fästingar inskickade. En hästägare i Nyköping upptäckte en annorlunda fästing vid svansroten på sin tvååriga islandshäst. Hästen hade inte rest, utan måste ha träffat på fästingen i Sverige. Efter kontroll på SVA visade det sig vara den stora, aggressiva och snabba flyttfågelsfästingen, Hyalomma marginatum.
Från andra länder är känt att smittor som Krim-Kongo blödarfeber, rickettsios och piroplasmos kan överföras av flyttfågelsfästing.
EU har en särskild hemsida riktade till experter om Hyalomma marginatum.
När de tre fynden av vuxna Hyalomma-fästingar tidigare upptäcktes betonade SVA att de var unika i Sverige.
– En förklaring kan vara att sommaren hade varit lång, varm och torr vilket kan ha möjliggjort för dessa fästingar att utvecklas från nymf till vuxna, vilket normalt inte sker norr om Alperna. En häst som importerats från Portugal 2011 visade sig dock bära på en flyttfågelsfästing, men i det fallet antas fästingen ha följt med hästen till Sverige, förklarade forskaren Giulio Grandi.
SVA vill få kontakt med djurägare i hela landet som hittar en ovanlig fästing på sina hästar och lantbruksdjur. Även ovanliga fästingar som jägare träffar på hos vilda djur är av intresse.
