Förvaltning

Kalkylprogrammet som ska räkna på den svenska älgstammen får kritik från skogsbruket. – Jag har en stor respekt för den vetenskapliga grunden, hur den är framtagen. Men resultaten stämmer inte med den verklighet som vi ser, säger Anders Johansson, Sveaskogs jakt- och klövviltsansvarige för södra Norrland.

Anders Nilsson, som är riksjaktvårdskonsulent på Svenska Jägareförbundet och arbetar med klövviltsförvaltning, säger att älgstammens nedförsbacke har nått ”vägs ände”. Det är dags att dra i nödbromsen.

Vargen ställde till det rejält i den första versionen av det nya kalkylprogrammet som ska räkna Sveriges älgar. Minusposten ”övrig dödlighet” visade nämligen helt fel i områden med varg.

Naturen är föränderlig och viltstammarna går upp och ner. Under 2000-talet är vildsvinet den stora vinnaren bland de jaktbara arterna, med en uppgång på flera hundra procent. Jakt & Jägares granskning visar att även dov- och kronviltet har ökat starkt sedan millennieskiftet. Älgen, skogsharen och kustbandets dykänder, som ejdern och alfågeln, tillhör däremot förlorarna.

Det går inte så bra för den svenska vargförvaltningen. Naturvårdsverket har misslyckats med tio av de elva delmål som myndigheten själv har satt upp. En anledning kan vara att EU-dokumentet ”Riktlinjer för förvaltning av stora rovdjur” i stort sett har glömts bort.

Dovviltet är det klövvilt, näst efter vildsvinet, som ökar allra mest och därför en ny spännande utmaning för allt fler jägare. Men hur ska vi förvalta dovviltet på ett framgångsrikt sätt? Jakt & Jägare har ställt frågan till Dan Jönsson, viltvårdare och yrkesjägare på Maltesholms gods i Skåne och väl förtrogen med dovviltet.