Naturvårdsverket på rätt väg!

För många kan påståendet att Naturvårdsverket är på rätt väg vara utmanande. Ja, kanske till och med stötande. Men ibland kan gamla ordspråk vara bra att ha till hands och just nu passar ”äras den som äras bör”.

Den 24 februari beslutade verket om skyddsjakt på två vargar i det så kallade Svartboreviret.

Beslutet föregicks av ett telefonsamråd med det nationella rådet för rovdjursfrågor. Jag har ingen insyn i Naturvårdsverkets interna och förberedande arbete. Men mycket tyder på att verket har börjat att arbete på ett mer öppet sätt.

Man lyssnar lite här och lite där, man bereder och lyssnar igen och fattar sedan beslut.

Skyddsjaktsbeslutet kan också ses som ett trendbrott. Det är första gången som man beslutar om skyddsjakt på ”ett revirpar”.

De två vargarna i Svartboreviret har uppenbart inriktat sig alltför mycket på olika tamdjur.

Det här skyddsjaktsbeslutet är bra, till och med mycket bra. Naturvårdsverket visar med det här beslutet att man har förstått problemen mycket bättre än vad den beslutande politiska majoriteten har gjort.

Rovdjur, av alla sorter, som börjar uppehålla sig i nära anslutning till bebyggelse är på fel ställe och skall få skjutas utan beslut av någon myndighet. För ett sådant politiskt beslut behövs det ingen rovdjursutredning utan bara sunt bondförnuft och politiskt mod. Nu!

Utöver detta måste det också snarast öppnas för regionala beslut om avlysningsjakt. Och man kan med fördel omedelbart inleda med något eller några försöksområden i de mest rovdjurstäta områdena.

Centralpolitiker och centralbyråkrater måste börja att tro och lita på människorna ute i landet. Man måste våga lämna ifrån sig lite av makten till beslutsfattarna som finns ute i verkligheten, bland rovdjuren och människorna.

Detta är det mest grundläggande för att kunna återskapa något av allt det förtroende som har förlorats på vägen och under den hittills centralistiskt förda rovdjurspolitiken.

Just förtroende kommer att vara ett nyckelord i den framtida rovdjurspolitiken och även i andra frågor.

Men även vad som hos gemene kvinna och man uppfattas som rimligt kommer att vara viktigt. Ja, till och med avgörande för att skapa just förtroende.

Vi har ett samhälle där vi uppenbart inte har resurser att få fast grova våldsbrottslingar. Vi har en lagstiftning som ibland gör det svårt eller omöjligt att döma våldsbrottslingar. Och domarna är väldigt milda (subjektiv bedömning).

Då framstår det som helt orimligt att en person som skyddar sina tamdjur genom att skjuta en varg, och sedan ringer och anmäler detta, får sex månaders fängelse. Lagstiftning och respekt för lagstiftningen är en av grundbultarna i ett väl utvecklat demokratiskt samhälle. Då är det viktigt att lagstiftningen uppfattas som rimlig och inger förtroende hos folket.

Det måste vara tillåtet att både föra en debatt och framföra krav på ändringar utan att man för den skull anses som rabiat eller samhällsfientlig.

Jägarnas Riksförbunds arbete med rovdjursfrågan har som mål att lagstiftningen skall uppfattas som rimlig och därmed också inge förtroende hos dem som påverkas ute i sin vardag.

Ett annat exempel på Naturvårdsverkets ”nya” sätt att arbete är beslutet att i år tillåta jakt på lodjur även utanför renskötselområdet. För låg tilldelning och för mycket regler kan tyckas, men det viktigaste var ändå att på nytt kunna börja jaga lodjur även utanför renskötselområdet.

För detta är nu generaldirektören anmäld, vilket visar att rovdjursfundamentalisterna inte har förstått någonting av det jag har försökt beskriva ovan. Detta är bara att beklaga!

Håller ni som läser detta på att bli trötta på alla skriverier om rovdjur? I så fall förstår jag er till fullo.

Jag roade mig med att gå tillbaka och tittade i vår tidning under några år.

Det har blivit mycket rovdjur i mina ledare. Och någonstans måste ju detta få ett slut. Men när?

I nästa nummer kommer vi att förnya vår rovdjursenkät från 2001.

Syftet är att stämma av vad våra medlemmar tycker inför stämman i Bollnäs och den rovdjursdebatt som kommer att arrangeras dagen före stämman.